Qasdidat al-Burdah

Utdrag ur 
Imam al-Busiri's Mantelhymn
till ära av Profeten Muhammad (fred och välsignelser vare med honom)
Övers. och kommentar: B.Muhammad-Klingmann
artikel på svenska >>

o Ur Första avsnittet: Om längtan och kärleken till honom (fred och välsignesler vare med honom)
o Ur Tredje avsnittet: Om hans goda föredöme och utmärkta karaktär (fred och välsignesler vare med honom)
o Ur tredje, nionde och tionde avsnitten: Om hans förbön (fred och välsignesler vare med honom)

Mawla ya salli wa sallim da’iman
`ala habibika khayril-khalqi kullihimi


Ur Första avsnittet:
Om längtan och kärleken till honom
(fred och välsignelser vare med honom)
Måhända minnet av dem som lägrat vid Dhu Salam  (1)
Får tårefloder från dina ögon att blandas med blod.

Eller är det vinden som blåser upp ifrån Kazhimah
Eller en blixt som far genom mörkret vid Idam?

أَمِنْ تَذَكُّرِ جِيرَانٍ بِذِي سَلَمٍ
    مَزَجْتَ دَمْعًا جَرَى مِنْ مُقْلَةٍ بِدَمِ      

أَمْ هَبَّتِ الرِّيحُ مِنْ تِلْقَاءِ كَاظِمَة
    وَأَوْمَضَ البَرْقُ فِي الظُلْمَاءِ مِنْ إِضَم    
Hur är det fatt med dina ögon?
          De flödar över fast du ber dem sluta
Och vad har hänt med ditt hjärta?
          Det flyr i hänryckning fast du ber det komma till sans

Tror den förälskade att hans kärlek kan döljas
Medan hans (ögon) gjuter (tårar) och (hjärtat) glöder (av kärlekseld)?
فَمَا لِعَيْنَيْكَ إِنْ قُلْتَ أكْفُفَا هَمَتَا
   وَمَا لِقَلْبِكَ إِنْ قُلْتَ اسْتَفِقْ يَهِمِ     

أَيَحْسَبُ الصَّبُّ أَنَّ الحُبَّ مُنْكَتِمٌ
    مَا بَيْنَ مُنْسَجِمٍ مِنْهُ وَمُضْطَرِمِ
Vad om ej åtrå får dig att gråta över ruinerna
Och gör dig sömnlös vid minnet av cypressen och de kända platserna.

Hur kan du neka din kärlek sedan du överbevisats
Av två trovärdiga vittnen – svaghet och gråt?

Din trånad har etsat två fåror i dina kinder:
(Din bleka hys) gula blomma mot (ditt blods) röda ros.
لَوْلاَ الهَوَى لَمْ تَرِقْ دَمْعًا عَلَى طَلَلِ
    وَلاَ أَرِقْتَ لِذِكْرِ البَانِ وَالْعَلَمِ   
   
فَكَيْفَ تُنْكِرُ حُبًّا بَعْدَمَا شَهِدَتْ
    بِهِ عَلَيْكَ عُدُولُ الدَّمْعِ وَالسِّقَمِ

وَأَثْبَتَ الوَجْدُ خَطَّيْ عَبْرَةٍ وَضَنىً
    مِثْلَ البَهَارِ عَلَى خَدَّيْكَ وَالعَنَمِ

Ja, synen av den jag älskar håller mig vaken om natten
och kärleken har förvandlat glädje till kval

O du som förebrår mig för min rena kärlek (2),
jag ber dig ursäkta mig –  vore du rättvis skulle du inte klandra.

نَعَمْ سَرَى طَيْفُ مَنْ أَهْوَى فَأَرَّقَنِي
    وَالحُبُّ يَعْتَرِضُ اللَّذَّاتَ بِالأَلَمِ   

    يَا لاَئِمِي فِي الهَوَى العُذْرِيِّ مَعْذِرَةً
    مِنِّي إِلَيْكَ وَلَوْ أَنْصَفْتَ لَمْ تَلُمِ   

Fotnoter:
(1) Genom att nämna Dhu Salam – en plats som ligger mellan Mekka och Medina – och andra ställen i området kring Medina, leder imam al-Busiri tankarna till föremålet för sin kärlek utan att direkt uttala hans namn.

(2) al-hawa al-`udhriyy – uttrycket hänför sig till en arabisk stam, Banu `Udhra, vars män var lika kända för sin passionerade kärlek som kvinnorna för sin sedesamhet. Banu `Udhra frambragte många stora skalder, bland dem Jamil, vars hela liv och dikt kretsade kring kärleken till Buthaina. Denna diktgenre, som tidsmässigt ligger i brytningen mellan Islam och Jahiliyyah, ger uttryck för ouppfylld längtan och kärlek som överförts till det själsliga planet.

Ur Tredje avsnittet:
Om hans goda föredöme och utmärkta karaktär  
(fred och välsignelser vare med honom)
Jag har svikit hans föredöme 
- han som lyst upp (nattens) mörker (med bön)
tills det hans fötter värkte av svullnad (3)

Han band mot hungern (ett band runt) magen
och fäste en sten mot sin kostbara hy

När höga berg klädde sig i guld för att fresta honom
såg han med högburet (huvud) (ned) på dem
ظَلَمْتُ سُنَّةَ مَنْ أَحْيَا الظَّلاَمَ إِلىَ
    أَنْ اشْتَكَتْ قَدَمَاهُ الضُّرَّ مِنْ وَرَمِ   
 
وَشَدَّ مِنْ سَغَبٍ أَحْشَاءَهُ وَطَوَى
    تَحْتَ الحِجَارَةِ كَشْحًا مُتْرَفَ الأَدَمِ   
   
وَرَاوَدَتْهُ الجِبَالُ الشُّمُّ مِنْ ذَهَبٍ
    عَنْ نَفْسِهِ فَأَرَاهَا أَيَّمَا شَمَم

Hans måttfullhet var i nöd beprövad,
nej, nöd kan inte rå på den högsinnade.

Hur skulle nöd kunna fästa honom vid världen
när världen - vore det ej för honom - ej skulle bringats till existens (4)
وَأَكَّدَتْ زُهْدَهُ فِيهَا ضَرُورَتُهُ
    إِنَّ الضَرُورَةَ لاَ تَعْدُو عَلىَ العِصَمِ   
   
وَكَيْفَ تَدْعُو إِلىَ الدُّنْيَا ضَرُورَةُ مَنْ
    لَوْلاَهُ لَمْ تُخْرَجِ الدُّنْيَا مِنَ العَدَم
ِ
Muhammad, mästare över två världar(5), över två folkslag(6),
över två nationer – araber och alla andra folk
مُحَمَّدٌ سَيِّدُ الكَوْنَيْنِ وَالثَّقَلَيْـ
    ـنِ وِالفَرِيقَيْنِ مِنْ عُرْبٍ وَمِنْ عَجَمِ
(...)

Han är fulländad i (inre) väsen och yttre skepnad
Och sedan utvald och högt uppburen(7) av Den som skapat allt levande

Av ädla egenskaper finns ej hans like
En odelbar juvel är hans nobla väsen
فَهْوَ الذِّي تَمَّ مَعْنَاهُ وَصُورَتُهُ
    ثُمَّ اصْطَفَاهُ حَبِيبًا بَارِئُ النَّسَمِ   
   
مُنَزَّهٌ عَنْ شَرِيكٍ فيِ مَحَاسِنِهِ
    فَجَوْهَرُ الحُسْنِ  فِيِهِ غَيْرُ مُنْقَسِمِ

Avhåll dig från vad de kristna hävdar om sin Förkunnare(8),
Döm sedan själv och tillgrip (förutom detta) de högsta lovord du kan

Och tillskriv hans personlighet de mest förnäma egenskaper
Och tillmät hans höga rang så  högt majestät du vill.

Ty Allah's Sändebuds företräden har inga gränser
Som någon talare kan uttrycka med sin mun.
دَعْ مَا ادَّعَتْهُ النَّصَارَى فيِ نَبِيِّهِمِ
    وَاحْكُمْ بِمَا شِئْتَ مَدْحًا فِيهِ وَاحْتَكِمِ   
   
وَانْسُبْ إِلىَ ذَاتِهِ مَا شِئْتَ مِنْ شَرَفٍ
    وَانْسُبْ إِلىَ قَدْرُهُ مَا شِئْتَ مِنْ عِظَمِ   
   
فَإِنَّ فَضْلَ رَسُولِ اللهِ لَيْسَ لَهُ
    حَدٌّ  فَيُعْرِبَ عَنْهُ نَاطِقٌ بِفَمِ

Fotnoter:
(3)  I denna och de två följande verserna anspelas på episoder från Profeten Muhammads liv (fred och välsignelser vare med honom), som återfinns i välkända hadith.
(4)  Betydelsen av dessa ord framgår tydligt ur Koranen: Allah den Upphöjde skapade världen för att människan ska lära känna och tjäna Honom, genom det Budskap Han sänt med Sina Förkunnare – främst bland dem Profeten Muhammad, fred och välsignelser vare med honom. Honom förutan fullföljs inte skapelsens mening.
(5)  detta livet och det kommande
(6)  jinn och människor
(7)  Imam al-Busiri använder här ordet habib - ordagrant: den mest älskade
(8)  dvs. avhåll dig från att tillskriva honom gudomlighet, som det kristna gjort med sin Profet `Isa (Jesus), fred vare med honom



Ur tredje, nionde och tionde avsnitten:
Om hans förbön  (fred och välsignesler vare med honom)

Han är den som står högst i gunst (hos Allah)(9)
– (vi) hoppas på hans förbön
(den Dag) då skräck och fasa slår oss
هُوَ الحَبِيبُ الذِّي تُرْجَى شَفَاعَتُهُ
    لِكُلِّ هَوْلٍ مِنَ الأَهْوَالِ مُقْتَحِمِ
(...)

Om han vid Uppståndelsen ej välvilligt leder
mig vid sin hand - ve då min snubblande fot!
إِنْ لَمْ يَكُنْ فيِ مَعَادِي آخِذًا بِيَدِي
    فَضْلاً وَإِلاَّ فَقُلْ يَا زَلَّةَ القَدَمِ
(...)

O ädlaste av Sändebud(10), vem kan jag söka skydd hos
utom hos dig på det omfattande tumultets Dag(11)

Dina förtjänster, o Allah's Sändebud,
          förringas ej av (förbön för) mig
(Den Dag) den Storsinte framträder i Vedergällarens namn

Ty denna värld och dess motpart (i det kommande livet)
          utgör en del av din frikostighet(12)
och kunskap om Tavlan och Pennan(13)
          utgör en del av din kunskap
يَا أَكْرَمَ الخَلْقِ مَالَي مَنْ أَلُوذُ بِهِ
    سِوَاكَ عِنْدَ حُلُولِ الحَادِثِ العَمِمِ   
   
وَلَنْ يَضِيقَ رَسُولُ اللهِ جَاهُكَ بيِ
    إِذَا الكَرِيمِ تَجَلَّى بِاسْمِ مُنْتَقِمِ      

فَإِنَّ مِنْ جُودِكَ الدُّنْيَا وَضُرَّتَهَا
    وَمِنْ عُلُومِكَ عِلْمَ اللَّوْحِ وَالقَلَمِ
O du mitt jag: misströsta ej för dina väldiga felsteg –
när svåra synder förlåts blir de som lätta förseelser

Kanske min Herre, när Han ger ut Sin barmhärtighet,
delar den i förhållande till syndernas (vikt)
يَا نَفْسُ لاَ تَقْنَطِي مِنْ زَلَّةٍ عَظُمَتْ
    إَنَّ الكَبَائِرَ فيِ الغُفْرَانِ كَاللَّمَمِ   
   
لَعَلَّ رَحْمَةَ رَبِّي حِينَ يَقْسِمُهَا
    تَأْتِي عَلَى حَسَبِ العِصْيَانِ فيِ الْقِسَمِ
O Herre avvisa ej mitt hopp (då jag ställs) inför Dig,
och låt ej min Dom bli till undergång

Var mild mot Din tjänare i denna värld och i nästa, ty
när fara påkallar hans tapperhet, drivs den på flykt
يَا رَبِّ وَاجْعَلْ رَجَائِي غَيْرَ مُنْعَكِسٍ
    لَدَيْكَ وَاجْعَلْ حِسَابِي غَيْرَ مُنْخَرِمِ   
   
وَالْطُفْ بِعَبْدِكَ فيِ الدَّارَيْنِ إَنَّ لَهُ
    صَبْرًا مَتَى تَدْعُهُ الأَهْوَالُ يَنْهَزِمِ
Och låt Din välsignelses moln oavlåtligen flöda
över Förkunnaren som ett (milt och) ymnigt regn

Alltmedan vinden vaggar cypressens grenar
Och karavanerna drivs med (eggande) sång.
مَا رَنَّحَتْ عَذَبَاتِ الْبَانِ رِيحُ صَبًا
    وَأَطْرَبَ الْعِيسَ حَادِي الْعِيسِ بِالنَّغَمِ   
   
ثُمَّ الرِّضَا عَنْ أَبِي بَكْرٍ وَعَنْ عُمَرٍ
    وَعَنْ عَلِيٍّ وَعَنْ عُثْمَانَ ذِي الْكَرَمِ


Fotnoter:
(9)     al-habib (se fotnot ovan)
(10)   enligt några versioner är lydelsen: Du ädlaste av människor
(11)   Enligt en välkänd och tillförlitlig hadith kommer människorna på Domedagens att söka efter sina Profeter för att be dem medla inför Allah, men Profeterna kommer alla att hänvisa dem vidare, tills de kommer till Profeten Muhammad (fred och välsignelser vare med honom) – han kommer att föra talan för sitt samfund, enligt det löfte han fått av Allah den Upphöjde.
(12)   syftar till att "världen - vore det ej för honom - ej skulle bringats till existens", se tidigare kommentar
(13)   På Tavlan (al-Lauh) har Allah den Upphöjde låtit Pennan (al-Qalam) nedtecknat allt som ska hända fram till Domedagen, och Han har gett Sitt Sändebud Muhammad (fred och välsignelser vare med honom) del av den kunskapen.

© Kultursällskapet Damas