1. tasbih är uttalandet av subhana Allah (سبحان الله)
   takbir är uttalandet av Allahu akbar (الله أكبر)
   tahmid är uttalandet av al-hamdu liAllah (الحمد الله)
   tahlil är uttalandet av La ilaha illaAllah ( لا إلاه إلا الله)
   
   
2. Att påbjuda det goda och förbjuda det otillbörliga är fard kifayah, och belöningen för fard är högre än belöningen för frivilliga gudstjänsthandlingar (nawafil). Enligt en hadith qudsi säger Allah den Upphöjde: "Det finns inget Jag tycker mer om än att en  tjänare närmar sig Mig med det Jag ålagt honom som plikt." (se hadith nr 38 i denna samling). Det har nämnts i hadith att belöningen för fardhandlingar står sjuttio grader över nafila i rang.
   
   
3. En god föresats omvandlar tillåtna handlingar till sadaqa. Det kan vara en gudstjänsthandling att ligga med sin hustru, om avsikten t.ex. är att tillgodose hennes rättigheter, eller att man önskar sig ett fromt barn, eller att man vill skydda sig själv och sin hustru mot frestelser.
   
   
4. Detta visar att det är tillåtet att ställa frågor angående bevis som ligger till grund för ett utlåtande (fatwa), om man vet att den tillfrågade inte misstycker, och om frågan ställs med god adab.
   
   
5. Detta visar att analoga resonemang (qiyas) är tillåtna för att härleda rättsutlåtanden, och de rättslärda använder denna princip, utom zhahiriyya (*). Visserligen har de tidiga generationerna lärda uttryckt ogillande av qiyas, men de avsåg då inte qiyas i denna mening. Vad de invände emot var att sofisteri användes för att argumentera och opponera sig mot religionen (**).