De lärda förbjuder endast sådant som det råder enighet om att det är otillbörligt, och de undviker att ge nasiha om sådant som det finns meningsskiljaktigheter om, eftersom sunnan rekommenderar att nasiha framförs på det bästa och finaste sättet, för att lättare kunna godtas.

Imam al-Shafi`i (r) sade: "Om någon förmanar sin broder i enskildhet så förädlar och förskönar han honom (فقد نصحه وزانه), men förmanar han honom offentligt så exponerar han hans brister och skämmer ut honom."

Till nasiha hör även att om man ser någon i färd med att köpa en vara som är defekt så bör man upplysa honom om det. Att inte ge nasiha i en sådan situation innebär att man gör sig delaktig i en ohederlig affär.

Man ska inte forska och leta efter fel, och man behöver inte gå in och undersöka sådant man bara misstänker kan vara otillbörligt, men det man råkar bli vittne till bör man rätta till det – utom då en tillförlitlig person talar om att någon fört en man till en avskild plats för att döda honom, eller är ensam med en kvinna för att begå äktenskapsbrott med henne. I sådana fall är det tillåtet att undersöka saken, för att förhindra det som inte hunnit ske.