---

Al-Sayyid al-Imam
Abul  Àbbas al-Mursi
al-Hasani
(b.  – d. 676 H. in Alexandria)

---

Hans namn och härkomst

ABUL `ABBAS AL-MURSi (d. 676 H i Alexandria)

Sheikh Abul ´Abbas Shihab al-Din Ahmad ibn `Umar al-Ansari al-Mursi var efterträdare till Imam Abul Hasan al-Shadhili. Trots att han till det yttre inte liknade sin Sheikh, liknande han honom till sitt sätt och till sitt beteende till den grad att folk inte kunde skilja mellan honom och Imam Abul Hasan.

Sheikh Abul `Abbas al Mursi sade:
"Imam Abul Hasan sade till mig: 'Abul `Abbas, jag har tagit dig till min lärjunge endast för att du ska bli jag och jag du.' " [1/ p. 116]

Hans efterträdare var sedan Ibn `Ata Allah al-Sakandari, som skrivit många kända böcker, t.ex. Al-Hikam (Visdomsord). Han var den förste som dokumenterade sina föregångares liv och uttalanden. Nedan några utdrag ur boken Lata'if al-Minan (översatt till engelska under titeln The Subtle Blessings...) se http://www.fonsvitae.com/shadhili.html



Vykort av Abul `Abbas-moskén i Alexandria.


Hur Sheikh Abul `Abbas al-Mursi mötte sin Mästare Imam Abul Hasan al-Shadhili

Shaikh Abu al Abbas berättade för Ibn `Ata Allah, enligt Lata'if al-Minan :
"När jag var i Tunisien, sedan jag kommit från Murcia – jag var då en ung man – hörde jag talas om Sheikh Abul Hasan al-Shadhili. En man sade till mig: 'Vill du komma med mig för att träffa honom?' Jag svarade: 'När jag sökt Allah's vägledning i denna sak.' När jag sov den natten, såg jag mig själv i en vision, där jag steg upp mot en bergstopp. När jag nådde toppen såg jag där en man klädd i en grön burnus. Han satt med en man på sin högra sida och en annan på sin vänstra. Jag såg på honom och han sade: 'Du har funnit denna tids khalifa.' Jag vaknade, och sedan jag bett morgonbönen kom mannen som bjudit in mig för att besöka Sheikhen och jag gick med honom. När vi kom in för att träffa Sheikhen, fann jag honom till min förundran sittande på samma bänk som jag sett honom på på bergstoppen. Sheikhen sade till mig: 'Du har funnit denna tids khalifa. vad heter du?' Jag nämnde mitt namn och min härstamning för honom, och han sade till mig: 'Du lyftes upp till mig för tio år sedan'." [1/ p. 97]

Abul `Abbas al-Mursi berättar om hur Allah gav Imam Abul Hasan befäl över havet

Sheikh Abu al Abbas berättade:
"Jag var med Sheiken på `Idhab-sjön. Vi ansattes av hårda vindar och båten hade fått en läcka. Sheikhen sade då:´'Jag såg himlarna öppna och två änglar som steg ned. En av dem sade: "Moses är mer kunnig än al-Khidr," medan den andres sade  "Al-Khird är mer kunnig än Moses," ytterligare en ängel nedsteg och sade: "Sannerligen, det al-Khidr vet mer än Moses är inte mer än det härågeln känner till av Solomos kunskap då han sade: 'Jag har fått reda på sådant du inte fått reda på." ' Jag förstod då att Allah skulle föra oss säkert till vårt mål, eftersom Han gett Moses befäl över havet. "  [1/ p. 100]

Sheikh Abul `Abbas berättar [för Sheikh Ibn `Ata Allah, i Lataif al-Minan] :
"Vi var på en resa tillsammans med Sheihen [Abul Hasan] det år han dog. När vi kom till Khanim, sade Sheiken till mig: Jag såg mig själv i en häftig storm på havet. Vinden piskade, vågorna hävde sig, båten sprang läck och vi var nära att dränkas. Jag närmade mig då båtens reling och sade: ´"O hav, om du har befallts att lyssna och lyda mig – all nåd tillhör Allah, den All-Hörande, den All-Vetande. Men om du befallts något annat, så ligger domslutet hos Allah, den Allsmäktige, den Vise " Jag hörde då havet säga: "Jag lyssnar och jag lyder." – Sheikhen dog och vi begravde honom i Humaythira i `Idhab-öknen. Efter det begav jag mig på en annan resa. Vi befann oss mitt i en häftig storm, vi var långt ute till havs,  Vinden piskade, vågorna hävde sig, båten sprang läck och vi var nära att dränkas. Vid den tiden hade jag glömt Sheikhens ord, men när situationen blev allvarlig mindes jag dem.  Jag närmade mig då båtens reling och sade: ´'O hav, om du har befallts att lyssna och lyda Allah's Vänner – all nåd tillhör Allah, den All-Hörande, den All-Vetande. (Jag sade inte: lyssna och lyda mig, som Sheikhen sagt.) Men om du befallts något annat, så ligger domslutet hos Allah, den Allsmäktige, den Vise.' Jag hörde då havet säga: 'Jag lyssnar och jag lyder.' Havet blev då stilla och den återstående resan var behaglig." [1/ p. 99]


(c) Översättaren och Kultursällskapet Damas
http://www.damas.st



Kupolen till den modenra moské som byggts i anslutning till Abul `Abbas al-Mursi's grav i Alexandria. I närheten finns även gravplatserna för Yaqut al `Arsh (en annan av Imam Abul Hasan's efterträdare) och Imam al Busiri, författaren till Qasida al-Burda.

Hans levnad
Imam Abul Hasan föddes i byn Gumara i Rif-området som ligger i Atlasbergen i Maghrib (dagens Marokko) år 593 H. Hans första lärare var `AbdAllah ibn Harazim (d. 633), som var elev till Abu Madyan. Som ung reste han österut för att söka sin läromästare. I Bagdad mötte han år 618 H en av den tidens störste andlige ledare, al-Sayyid Abu al-Fath al-Wasiti. Denne sade till honom: "Du har kommit hit för att söka al-Qutb – men han finns där du kommer ifrån – i Maghrib." Så återvände och leddes till Ibn Mashish. Han klättrade upp för det berg där ibn Mashihs vistades, och fann där en brunn, där han tvättade sig ren från kroppslig och andlig smuts, och bad till Allah: "O Allah, jag har tvättat bort min kunskap och mina gårningar, så att jag inte har någon annan kunskap eller gärning än vad som kommer från denne Sheikh". Därefter hälsade honom Ibn Mashish med orden: "Välkommen (och han nämnde hans namn och härkomst). Du kom till oss fattig på kunskap och gärning, och av oss tog du emot rikedomar från denna världen och nästa."

Efter att ha vistats en tid i Ibn Mashish's sällskap sände denne honom till Ifriqiya (Tunisien) ochg sade till honom: "Du kommer att bli denna tids qutb." Abul Hasan drog sig tillbaka i en grotta i Zaghwan-beget nära byn Shadhila som ligger mellan Tunis och Qairwan. År 640 H. kom han sedan ned till staden Tunis. Han bosatte sig i al-Balad (vid "den kakelprydda moskén") och började kalla människor till Allah. Han stannade i flera år i Tunis, och det var där han för första gången träffade den man som skulle bli hans efterträdare: Abu al-`Abbas al-Mursi. Imam Abul Hasan sade om honom: "Denne Abul `Abbas – så länge han känt Allah, har det aldrig funnits någon slöja som skilt honom från Allah. Om han så hade bett om en slöja, skulle han inte funnit någon."

År 646 lämnade Imam Abul Hasan Tunis och bosatte sig i Alexandria i Egypten, där han sedan tillbragte resten av sitt liv. I ett stort torn som hörde till stadsmuren inredde han bostäder till sin familj och sina följeslagare, en moské, gästrum, och utrymmen för undervisning.

top >>

---

Hans jihad

Han stred år 648 H (1250), tillsammans med sina följeslagare och andra `ulema och awlia, i slaget vid al-Masura, till försvar mot den franske kungen Louis' korståg mot Egypten.

top >>

---

---

Mötet mellan
Imam Abul Hasan och
Qadi `Izz al-Din ibn `Abd al-Salam
Muhammad ibn Ibrahim ibn `Ayyad berättar [2/ Al-Mafakhir]:
Ett år då Sheikhen (Abul Hasan) stadde sig till Hajj-resa, var det uppror mot Kairos härskare, så denne var upptagen med att kväsa upprorsrörelsen och försåg inte (de hajj-resande) med några skyddstrupper. Sheikhen lämnade sitt tält och gav sig av, och folk följde honom. Folk samlades då kring Qadin `Izz al-Din ibn `Abd al-Salam och frågade honom angående resan. Denne sade: Det är inte tillåtet att resa utan skyddstrupper när det råder fara. Sheikhenn uderrättades om detta och sade då: Låt mig träffa (qadin), och ett möte anordnades i moskén samma fredag. (Sheikhen) sade till (qadin): "O faqih, om det finns någon, för vilken världen inte är mer än ett enda språng, anser du då att det är tillåtet för honom att resa trots faran eller ej?" (Qadin) sade: "Den som befinner sig på den nivån omfattas inte av fatwan." Sheikhen sade då: "Vid Allah – ingen gud finns utom Han – jag tillhör dem, för vilka världen inte är mer än ett enda språng, och om jag ser något som utgör en fara för folk, för jag dem med ett steg till trygghet, Du vet lika väl som jag vilken ställning vi har inför Allah den Upphöjde, den Majestätiske. Du må därför be mig bekräfta sanningen i vad jag sagt."

(Sheikhen) – må Allah finna behag i honom – reste, och på vägen framträdde många underverk. Ett av dem var t.ex. att tjuvar kom till karavanen under natten. När de befann sig mitt i karavanen reste sig runt omkring dem murar som hindrade dem från att komma ut, precis som om de befann sig i en befäst stad. På morgonen kom de til Sheikhen med ånger och omvände sig till Allah den Upphöjde.

Vid återkomsten till Cairo kom Qadin dem tillmötes och folk berättade om vad de hade sett av Allah's underverk, Väl inne i  staden avlade Qadi `Izz al-Din besök hos Sheikhen, och denne sade till honom: "O faqih, vore det inte av artighet inför min förfader, Allah's Sändebud, välsignelser och fred vare med honom, skulle jag på `Arafat-dagen ha tagit karavanen till `Arafat-berget i ett enda språng." Muftin svarade: "Jag tror på Allah." Sheikehn fortsastte: "O faqih `Izz al-Din, se här bekräftelsen av det jag sagt." Så sträckte han ut sin välsignade högra hand mot Qibla, och alla som var närvarande såg i denna stund Ka`ba framför sig, och folk ropade högt av häpnad. Qadin sänkte sitt huvud inför (Sheikhen ) och sade: "Min Mästare, från dendda stund är du min Sheikh." Sheiken svarade honom: "Du är min broder, insha'Allah." Må Allah den Upphöjde finna behag i dem.

I "Lata'if al-Minan" berättas förljande:
En gång när Sheikh Abul Hasan återvände till Kairo från en hajj-resa, besökte han Sheikh `Izz al-Din `Abd al-Salam, innan han gick till sitt eget hem, och sade till honom: "Allah's Sändebud, välsignelser och fred vare med honom, hälsar dig." Sheikh `Izz al-Din kände då sin egen ringhet och att han inte var värd en sådan hälsning. Några dagar senare besökte han Imam Abul Hasan och fann i hans sällskap bl.a. Sheikh al-`Alam Ya-Sin, en av eleverna till Shiekh Muhiy al-Din Ibn al-`Arabi, som sade: Vi är mycket glada över det vi fått höra. Det är inte många nuförtiden som hälsas av Allah's Sändebud."  Sheikh `Izz al-Din sade: "Må Allah dra en slöja över oss." Då sade al-`Alam Ya Sin: "Må Allah dra undan slöjan så att sanningen blir tydlig." [1/ p. ... ~95]

Någon sade till Imam Abul Hasan: "Ingenslans på jordens ytan finner man en mera lysande cirkel för (studiet av) rättslära än Sheikh `Izz al-Din `Abd al-Salam's, eller en mera lysande cirkel för att studiet av hadithkunskap soänSheikh Zaki al-Din `Abd al-`Azim's, eller en mera lysande cirkel för att studiet av de (gudomliga) realiterna  än din." [1/ p. 97]

---

---

---

Uttalanden av Imam Abul Hasan

Imam Abul Hasan brukade säga: "En Sheikh är inte den som leder till det som tröttar ut dig, utan den som leder dig till det som ger dig ro." [1/ p. 113]

Han sade: "Tecknet på att ens hjärta har befriats from kärlek till denna värld är att när han förvärvar jordiska egendomar, så använder han dem fritt, och när han förlorar dem upplever han en känsla av befrielse." [1/ p. 111]

top >>

---

His writings
Han efterlämnade inga skrifter – han brukade säga: "Mina följeslagare är min böcker" – men det finns ett stort antal brev från den korrespondens han upprätthöll med sina följeslagare i Tunis. Dessa brev är värdefulla dokument för den som vill förstå hans lära. De genomsyras av den kärlek han hyste för sin följeslagare – ja han såg det som sin uppgift som Sheikh att vara en fader och fostrare (rabib) för dem, han kände dem mycket nära och hyste en intim vänskap med dem var de än befann sig. En del av dessa brev sammanställdes av en av Imamens tunisiska följeslagare, Muhammad ibn al-Sabbagh, i boken "Durrat al-Asrar" [1]. 

top >>

---

Referenser  & källtexter
[1]  Durrat al-Asrar
[2]  Al-Mafakhir
[3]  Lata'if al-Minan