Fredmans sång nr 21
1.
Så lunka vi så småningom från Baccchi buller och tumult,
där döden ropar: Granne kom, ditt timglas är nu fullt.
Du gubbe fäll din krycka ner, och du, du yngling
lyd min lag, den skönsta nymf som åt dig ler
inunder armen tag.
Ref.
Tycker du att graven är för djup,
nåväl an, så ta dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.
2.
Du vid din remmare och press,
rödbrusig och med hatt på sned,
snart skrider fram din likprocess
i några svarta led;
och du som pratar där så stort,
med band och stjärnor på din rock,
ren snickarn kistan färdig gjort,
och hyvlar på dess lock.
Ref.
Tycker du att graven är för djup,
nåväl an, så ta dig då en sup,
tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
så dör du nöjdare.
1.
Fjäriln vingad syns på Haga, mellan dimmors frost och dun,
sig sitt gröna skjul tillaga, och i blomman sin paulun;
minsta kräk i kärr och syra, nyss av solen värma väckt
till en ny, högtidlig yra eldas vid sefirens fläkt.
2.
Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan;
stolt i dina rännlar höjes
gungande den vita svan;
längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall,
än från den graniten hamrar,
än från yx i björk och tall.
2006-12-11