Linbanor för industriella tillämpningar
Den första linbanan i Sverige tillkom 1845 vid Falu gruva, och transporterade gråberg
på en sträcka av ca 100 meter. Två vagnar med pendeldrift. En förutsättning för
denna typ av banor var stållinor, som börjat tillverkas cirka tio år tidigare. 1873
fick en svensk ingenjör patent på linbana enligt tvålinesystem (separata bär- och
draglinor) med rundgående vagnar [Nordströms 1943 sid 5 - 9]
På 1890-talet ökade efterfrågan på linbanor, och Nordströms startade sin firma.
1891 byggde man sin första bana, vid A/S Hommelviks kopparverk, Nonaas, nära Bergen
i Norge.
1894 kom Nordströms första bana i Sverige, för transport av oljefat vid AB
Sommelii Fabriker, Henriksdal. [Nordströms 1943 sid 10]
Ett helautomatiskt system var färdigutvecklat av Nordströms lagom till byggandet
av Sveriges två längsta industrilinbanor:
Forsby - Köping 42 km
Kristineberg - Boliden 96 km
Bockarna byggdes inledningsvis av trä. Efter första världskriget gick man över till
järnkonstruktion, senare även betong.
Nordströms linbanor var inblandat
i många linbanebyggen i Sverige. I denna
annons från 1918 framgår
att företaget kan nås under telegramadress Linbana! Annonsen var publicerad i
Svensk Järnvägsmatrikel 1918 . Nordströms byggde också Sveriges första längre linbana för
persontransport, på jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Redan 1897 fanns emellertid
en kort personlinbana på Konst- och industriutställningen i Stockholm. Denna bana
gick snett över Djurgårdsbrunnsviken nära Djurgårdsbron, där utställningen hade sin entré. Stockholms stadsmuseum har en
bild. En av linbanestationerna finns ungefär mitt i bilden, och de
två korgarna skymtar ovanför vattenytan till vänster.
Några industrilinbanor i Sverige:
- Almviks tegelbruk 1,15 km
-
Byske 4 km, massatransport till utskeppningshamnen Furuögrund. Träsliperiet
existerade från 1910-talet till 1959, linbanan lades ned 1955.
-
Hanaskogs kalkbruk
- Handöl - Enafors, 7 km
- Idkerberget - Ulfshyttans stn, 9 km, för malmtransport, i drift 1902 - 1911/1912.
Ersatt av järnväg till Rämshyttan.
-
Karbo - Kinnarp 4 km
- Katrineholm - Forssjö 7 km
-
Mangskog - Gunnarskog,
för timmertransport 1915 - 1924
-
Marmaverken - Vallvik 19 km
-
Nartorp
- Björnvik i Östergötland, 6 km för malmtransport, i drift 1913 - 1927
-
Sandarne - Ala 5 km, 1920 - ca 1960, för flistransport till sulfatfabrik i
Sandarne.
- Saxberget, Ö. Silfberg 6 km
- Sikfors, 4 km för malm från Sirsjöberg till Sikfors. Korsade
Bergslagsbanan på två platser. Gruvan nedlagd 1949.
- Skromberga
- Surte och Skårdal
- Storå 5 km
- Torsåkers kalkbruk
3 km
- Tuollavaara (Kiruna) för malmtransport 1905 - 1956, ersatt av järnväg [uppgifter
i "Karven" 3-1995]
- Yxenhult
- Österfärnebo - Gysinge 4 km, för torvtransport, byggd 1907-1908, riven efter
brand 1951, ersatt med begagnad bana från Virehult (Älmhult). Revs dock 1957 efter att
fabriken lagts ned.
- Östersund - Rannåsen 3 km
På andra håll i världen har
också funnits en del långa linbanor för godsbefordran:
- Norge:
Alvdal - Folldal 34 km, i drift 1907 - 1970 för transport av koppar och svavelkis.
Riven
- Norge: Trælandsfos - Lervik, 10 km, för massafabriken i Trælandsfos. 90 vagnar,
vedtransport från Lervik och transport av trämassa i andra riktningen. Koncession 1909. Nedlagd, troligen i samband med att massafabriken 1961 flyttade ner till Lervik.
- Norge:
Bårstad - Sel, för talktransport, öppnad 1917. Ersattes i mitten av 1970-talet
av landsvägstransport. Längd 6,7 km. 60 korgar.
- Norge:
Skorovatn/Skorovas gruber (koppar) - Kongsmoen (hamn). Längd 44,5 km,
norr om Grong. Började byggas före andra världskriget men togs i bruk först 1953 (enligt
annan uppgift 1942). 23 spännstationer. Hastighet 2,8 meter per sekund, vilket gav
en transporttid på fyra och en halv timme. År 1974 gick man över till landsvägstransport.
Gruvan lades ned 1983. Några bilder finns på
jernbane.net
- Norge: Bjørntvedt -
Dalen, kalkstenstransport 1952 - 1975, längd 7 km, ersatt med järnvägstransport
- Norge:
Kjørholt - Herøya, för kalkstenstransport. Öppnad 1929, nedlagd 1982. Längd
5,3 km. Några master inklusive linor och korgar har satts upp som minnemärke vid
kanalen på Herøya
- Norge:
Killingdal gruve - Storvollen (nära Reitan på Rørosbanen), ca 5 km, transport
av svavelkis. Linbanan byggdes 1906 (1896 enligt annan uppgift). Lastbilstransport
tog över vid okänd tidpunkt och gruvdriften upphörde 1986.
Rester av omlastningsstationen finns kvar.
- Norge:Kjøli gruve - Reitans station på Rørosbanen, 1904 - 1941, 15 km
- Norge:
Olavs gruva - Röros, 11 km. Transport av kopparmalm till smältverk. Nedlagd
delvis 1960, resterande del 1972. Delvis
återöppnad 2007.
Bild
Flera kortare linbanor fanns tidigare i området.
- Norge: Øyjorden - Mo jernverk, öppnad 1953. Längd 7,6 km, för kalkstenstransport. Riven.
Bild
Bilder
- Frankrike: järnmalmsgruvorna i Batčre - Arles sur Tech, 9 - 10 km, 1899 - ? (Brytningen
upphörde 1987)
vykort från 1900
- Spanien: Granada - Motril, 40 eller 42 km. Ersatt av smalspårig
järnväg.
- Spanien: Poven - Carme/Gallent (grenlinje). Förbindelse
gruva - anrikningsverk/hamn, totalt 10 km. I drift från 1910 ["Eine
Drahtseilbahn mit ungewöhnlichen Abmessungen", "Organ für Fortschritte im
Eisenbahnwesen" 1912 s 152 ff.]
- Eritrea: Asmara - Massawa, 72 km + grenlinje Zaga - Moncullo 3 km. Öppnades i etapper 1936 - 1937. Nedlagd
i början av 1950-talet, riven på 1960-talet. Massawa 41 meter över havet, Asmara
2340 meter över havet.
13 stationer varav 8 motoriserade (dieselmotorer ā 150 hkr).
Även en grenlinje fanns.
Selektortelefonsystem. 1620 korgar, varav cirka 1540 användes i drift. Varje korg lastade 300 kg och gick med 100 meters mellanrum. Hela sträckan
tog sju timmar.["Cableways in Italian East Africa" i "Railway Gazette" 1941-05-09
sid 520]
Ytterligare länk - och
en till
- Eritrea: Dante (Hordio) saltverk, 24 km till utlastning. Eldrift, kapacitet 150
ton per timme ["Cableways in Italian East Africa" i "Railway Gazette" 1941-05-09
sid 520]
- Indokina, sträckning oklar, 60 km,
källa
- Bangladesh: Chhatak Bazaar cementfabrik i nordost nära gränsen mot Indien, 20 km
linbana för kalkstenstransport från Meghalaya i Indien. Ytterligare en (äldre) cementfabrik
på samma ort har även den en linbana från indiska sidan av gränsen [Schneider, Torsten:
"Bangladesch - Eisenbahn auf vier Spurweiten" i LOKReport 2010-9 sid 54 - 58]
Bild
Planerna för den nya fabriken och dess ropeway
- Argentina: Chilecito -
Upulungos (Famatina-gruvorna) I Anderna. 35 km, åtta sektioner. Även viss persontrafik.
- Colombia: Bogotá - havet, 200 km???
källa
- Colombia: Mariquita - Manizales, 72 km
Internationella linbaneorganisationen
har en kommitté för godstransporter!
Källor
[Nordströms 1943] Nordströms linbanor, författare ej angiven: "Från
Falu gruva till Boliden. En linbaneteknisk utvecklingslinje" i "Linbanan Kristineberg
- Boliden" 1943
SJK Småbaneavdelnings böcker och tidskrift
Gunvaldsen, Otto: "Statens tilsyn med privatbaner og taubaner" i "Tekniske meddelelser
- NSB" 1959 sid 30 - 42
Startsidan
Sidan senast uppdaterad den 5 oktober 2011