2011-09-16--30 - Olüdeniz PG-resa nr 9
Ankomst vid Dalamans flygplats mitt i natten. Vi väntar på bussen som ska ta oss till hotellet i Olüdeniz
EDIT 2019-11-08: Åter en djupdykning i gamla mappar på hårddisken och nu från min senaste turkietresa, nr 9 (sista?). Nu med en ny kamera, Sony DSC-HX9V som jag fortfarande använder (börjar bli dags för en ny). Kan inte hitta någon film från denna resa med denna kamera. Måste ha blivit raderade av misstag, har varit lite för snabb på delete knappen. Även köpt en ny telefon (SG2) och med den blev det några foton (helt ok) och lite filmning som var svårare att få bra. Satt ihop en testfilm av delarna som ligger på min Youtube kanal.
Som vanligt till det trevliga Unsal Hotel. Vi är nu välkända där efter alla resor med SSFS.
Detta kommer bli en vanlig vy under vissa dagar. Mat mitt på dagen, slappa vid poolen och sen åter till Babadag.
Jag har fått se stora förändringar på Babadag under dessa år. Det mesta till det bättre.
En som består är konsten att kunna vänta på "startväder" som Stellan gör här..
Många piloter kan samtidigt göra sig klara för start. Tandemturkarna är ofta raska med sin start (inkomsten styr).
Eftermiddagen bjuder på fina nedflyg med lätt termik här och där.
Lite ändringar detta år. Vi singelpiloter skulle landa på den blå halvcirkeln.
Inte så lätt då den oftast var full med skärmar som packades. Så landningen blev där det var fritt.
Efter sista flyget så samlades vi för lite eftersnack om dagens flyg m.m.
För aspiranter på nattligt hålligång så finns det massor av ställen. Farbror LEK gick till rum 103 tidigt (före 24).
Toppstugan är sig lik. Bemannad dygnet runt. Man kan gå upp på taket och beundra utsikten.
Första startplatsen, nu flera alternativ. Syns att vägen inte är färdig med betongplattor ända upp.
Simon Coe förberedd för en SIV-kurs. En herrballong för nödisen i fall den kastas.
Mellanstarten passeras. Den har också blivit fixad.
Nu t.o.m plats för bilar. Ca 1800 m brukar man säga om denna höjd.
Startytan är nu också helt ok. Var nästan bara vassa stenar tidigare.
Lite längre ned ligger stora 1700 m starten. Fortfarande rykten om en linbana, undrar om det blir av?
Och här kommer vybilden över Blå lagunen som nu fått en lite mörkare färgton. (Vindar från Ankara?)
Ulla undrar om man ska landa så där? - Folke undrar, hur mycket ska han ha för att klättra upp?
Efter sena landningen så kommer givetvis en bild på solnedgången. Kärleken spirar!
Lakan på vädring? Eller SIV-kurs med kast? Herrballongen kom till nytta :-)
Megan får prova mina lyxiga solglasögon.
Chokladglass är gott tycker Maja.
Som jag misstänkte förra året så går det nu "busslinje" från Olideniz - Babadag då vägen är så bra.
Men vi tar vår Skysport jeep till 1700 m och sen blir det en tur till Butterfly Valley (fjärde gången).
Lungt i viken denna tidiga kväll.
Läste på en skylt att de som "semestrar" i BFV tröttnat på alla stora turistbåtar.
Passar på att testa denna raritet. Kan det vara Flower Power "Grålle" – en Massey-Ferguson.
Simtur i viken. Bra att ha koll på vad man har på sig. Jag förlorade min glasögon vid dyket :-(
Plånboken bör man ej ha på sig även om man vill tvätta pengar. Båtgrillen som sedeltork.
I bland blir det gemensam middag. Här på Kumsal Pide, en favorit under alla år
Det är nog bara här i OD som man varnar för ett landningsområde vid huvudgatan.
Toppstart, moln på ena sidan kammen. Bara fortsätta här efter bergskammen och svänga vid dalen.
En tur till "Spökstaden" för en vandring bland ruinerna. Sen en måltid på Cin Bal.
Bara tomma byggnader överallt. Detta är katedralen.
Nu flyger vi hem till Sverige och hoppas på några bra flyghelger under höst & vinter säsongen.
Det har nu blivit nio resor med Stockholms Skärmflygskola. Fått
mycket kunskap via Simon (och Putte, RIP) och andra duktiga piloter
under dessa år.
Härligt resesällskap, många återkommande gäster varje år, blev lite
av en familjekänsla. Även blivit varse om att det är en risksport vi
håller på med så det gäller att flyga efter sin egen nivå.
Denna sida görs 2019-nov men redan 2011 började de politiska
vindarna i Turkiet göra att många började tveka på att resa dit som
turist eller PG-pilot. Det är upp till var och en att ta beslut om
att resa dit.
Mitt första besök i Turkiet var 1968 då jag och en kompis liftade
från Stockholm och vidare runt Medelhvet. 1970 liftade jag och min
tjej från Stockholm genom hela Turkiet och vidare till Indien. Om
man bara har haft positiva möten med landet och människorna så blir
minnena därefter.
Jag på en gata i Istanbul 1968, björnpojken tjänar en liten fotoslant.
Testfilm från min nya Samsung Galaxy 2 telefon.
Tänka att man kan filma med en telefon? Otroligt!
2011 OLÜDENIZ PG-RESA SLUT
