En Julsaga av Tage Danielsson och Per Åhlin



Karl-Bertil Jonssons julafton
Musik: Gunnar Svensson
Musiker: Arne Domnérus, Bengt Hallberg

SĂ„ng till Karl-Bertil Jonsson, 14 Ă„r

Du Karl-Bertil Jonsson
som Àr fjorton Är,
tÀnk vad du förstÄr.
TÀnk vad du Àr klarsynt,
gÀnglige gestalt.
Du har grundprinciper,
kanske du begriper allt.

Skiljer lögn frÄn sanning,
strunt frÄn vettigt prat.
GĂ€nglige krabat
Upprörs av det falska
Aldrig liknöjt flat
KĂ€nner harm men inte hat
GĂ€spar av princip
Åt tjat

Du Karl-Bertil Jonsson
Kanske du begriper allt
Skiljer fusk frÄn Àkthet
SĂ€ger allt rent ut
GĂ€nglige drasut

Skiljer rÀtt frÄn orÀtt
Orkar slÄ bakut
Tills du lÀr dig veta hut
DĂ„ tar all din vishet slut
Du Karl-Bertil Jonsson


SĂ„ng till Karl-Bertil Jonsson, 14 Ă„r
Text: Tage Danielsson,
Musik: Gunnar Svensson
SÄng: Tommy Körberg
Arrangemang och produktion:
Stefan Nilsson

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

Det var en gÄng en jul för lÀnge sedan, dÄ man Ànnu kunde se fattiga mÀnniskor gÄ omkring pÄ gatorna. PÄ den tiden var det ingen skam att vara fattig, sÄ trashankar och av sigkomna stackare behövde inte hÄlla sig borta ur folks Äsyn utan strövade fritt omkring.

NÀr den hÀr julen som sagan handlar om nÀrmade sig blev det som vanligt ett bakande och korvstoppande, ett fejande och putsande, ett stöpande och köpande, ett rumsterande och paketerande och ett vansinnigt uppsving i affÀrsverksamheten som gjorde de rika knösarna till affÀrsmÀn Ànnu rikare och de fattiga satarna till kunder Ànnu fattigare.

PÄ ett av postkontoren i landets huvudstad stod Karl-Bertil Jonsson och sorterade inkommande paket. Karl-Bertil Jonsson var fjorton Är och gick i lÀroverket, men just nu stod han som sagt var och sorterade inkommande paket. SÄ hÀr dagarna före jul anstÀllde postverket skolungdomar till att arbeta hela nÀtterna, eftersom den ordinarie personalen slutade klockan 17.

Nu tycker ni kanske synd om Karl-Bertil Jonsson för att han fick stÄ dÀr hela nÀtterna och sortera inkommande paket. DÄ ska jag tala om för er att egentligen var det ingen synd om Karl-Bertil Jonsson inte. Han kom frÄn ett vÀlbÀrgat hem, hans pappa hade ett stort varuhus och blev dagligen allt förmögnare pÄ bordlöpare och tomtebloss. Men Karl-Bertil tyckte i alla fall det var roligt att tjÀna lite pengar sjÀlv, för det hÀr tilldrog sig pÄ den tiden dÄ man ibland tyckte det.

Medan Karl-Bertil Jonsson stod och slĂ€ngde in paket med pĂ„skriften ”Aktas! Glas!” pĂ„ stengolvet i fragila avdelningen tĂ€nkte han pĂ„ Robin Hood.

Robin Hood var Karl-Bertil Jonssons idol, för det hĂ€r var pĂ„ den tiden dĂ„ en fjortonĂ„rings idoldyrkan inte nödvĂ€ndigtvis behövde vara av sexuell natur. HjĂ€ltemod, kamratskap, tjocka munkar som gudfruktigt slogs med kĂ€ppar för en rĂ€ttvis sak, sunt friluftsliv, kyska jungfrur att hjĂ€lpa över bĂ€ckar och Ă„ar, vördnad för den rĂ€ttmĂ€tige konungen och halstrat hjortlĂ„r till middag — se dĂ€r nĂ„gra av de företeelser som för Karl-Bertil Jonsson framstod som det högsta livet hade att bjuda. Och sĂ„ förstĂ„s den laglösa rĂ€ttvisans princip: att ta frĂ„n de rika och ge Ă„t de fattiga.

Klockan fyra pÄ morgonen krossade Karl-Bertil Jonsson med en lÀttad suck den sista i wellpapp inslagna kristallvasen mot Kungl. Postverkets betongvÀgg och begav sig hem genom de tomma gatorna. Hans steg ekade mot husvÀggarna, ett taktfast eko som hamrade mot hans trötta öron. Att ta frÄn de rika och ge Ät de fattiga, hamrade det rytmiskt. En sorgsen glÀdjeflicka flöt förbi honom och konstaterade med ett smÄtt besvilket ögonkast att han var för ung. En stackars sÀlle satt pÄ trappan utanför en port och stirrade pÄ honom med en krympling renat i blicken. En ung moder kved stilla pÄ trottoarkanten med ett spÀdbarn pÄ armen, utstött frÄn hemmet av barnets grymme fader. En ungdomsbrottsling ven förbi som en sorgsen vindpust i en stulen Opel KapitÀn.

Julen var nÀra.
Dessa olyckliga för vilka FrÀlsningsarméns grytor hÄllas kokande. Till alla mÀnniskor en god vilja. Nu tÀndas tusen juleljus. Vem tÀnder ett ljus för dem som vandra i mörkret? Dansa kring granen, hoppfarallala. GlÀdjens högtid. Kallt lyser julens stjÀrna pÄ dem som icke hava nÄgot hem. Att ta frÄn de rika och ge Ät de fattiga.
Att ta frÄn de rika och ge Ät de fattiga.
Det var nu som Karl-Bertil Jonsson fattade sitt beslut.

Dagen dÀrpÄ klockan halv ett vÀcktes Karl-Bertil Jonsson av sin ömma moder. Han steg upp, fick sina tvÄ stekta Àgg med falukorv, smet in i sin faders bibliotek och snodde med sig taxeringskalendern och begav sig sÄ till posten.
Han började sortera inkommande paket med den sömngÄngaraktiga sÀkerheten hos ett barn som lÀrt sig nÄgot utantill. Men hans blick granskade vaket adressaten pÄ varje paket. Det var sÀrskilt titeln framför adressatens namn som tilldrog sig hans intresse. Titlar som Svarvare, Studerande, Byggnadsarbetare, Herr, Sömmerskan, SjuksköterskebitrÀdet och LantmÀtare lÀt han utan ÄtgÀrd passera till sina respektive pakethögar, men nÀr han trÀffade pÄ en adressat med titeln Direktör lÀt han oförmÀrkt direktörens paket glida ner i en sÀrskild sÀck som han lagt bredvid sig. Samma skedde ock med paket adresserade till exempelvis civilingenjörer, överstinnor, bankirer, disponenter och fastighetsmÀklare.
Vid middagstiden var sĂ€cken vid hans fötter ganska vĂ€lfylld med paket. Han stannade kvar nĂ€r de andra gick ut och Ă„t, och sĂ„ snart han blivit ensam tog han fram taxeringskalendern och satte i gĂ„ng med att kolla paketen i sin specialsĂ€ck. ByrĂ„direktör H. K. Bergdahl, OscarsvĂ€gen 30, taxerad inkomst 67 500 kronor. Åkte tillbaks i specialsĂ€cken. Sammalunda skedde med alla paket vilkas adressater hade en taxerad inkomst pĂ„ mer Ă€n 50 000 kronor.

Det fĂ„tal utplockade paket med adressater som trots sina burgna titlar stannade pĂ„ en inkomst av mindre Ă€n 50 000 kronor gallrade Karl-Bertil Jonsson ut ur sĂ€cken och lĂ€t dem gĂ„ vidare till destinationsorten. Ett undantag gjorde han dock frĂ„n 50 000-kronorsregeln. Det gĂ€llde en tandlĂ€kare som deklarerade för bara 36 000 kronor. Denne Ă„kte med i sĂ€cken i alla fall, för Karl-Bertil Jonssons pappa hade efter att ha blivit rotfylld sagt att alla tandlĂ€kare deklarerar falskt och tjĂ€nar hutlöst med pengar.

I god tid innan arbetskamraterna kom tillbaka frĂ„n sitt middagsmĂ„l hade Karl-Bertil Jonsson stĂ€llt undan sin sĂ€ck i ett av de mĂ„nga hörn som finns pĂ„ posten dĂ€r aldrig nĂ„gon tittar efter om det ligger nĂ„nting. SjĂ€lv Ă„t han ingen middag. Ädla syften gĂ„r före mat hĂ€r i vĂ€rlden.

Resten av natten arbetade han hungrig och förnöjd utan att plocka undan nĂ„gra flera paket. Jo, ett enda lade han Ă„t sidan; det var adresserat till hans egen far, och avsĂ€ndaren var faster MĂ€rta. I utövningen av en ideell verksamhet fĂ„r man inte skona sina egna, resonerade han. Ingen mannamĂ„n, lika för alla. Pappa tjĂ€nar mer Ă€n 50 000 om Ă„ret, följaktligen hamnar pappas paket i min sĂ€ck. Han smög bort och lade det dĂ€rsammastĂ€des. SĂ€cken var nu fylld till brĂ€dden.
Nu förestod ett stort problem. Hur skulle han kunna smuggla ut sin sÀck frÄn postverkets lokaler? En extraarbetande skolpojke som drar med sig en postsÀck hem vid arbetets slut, det ser inte bra ut. Det kan ge upphov till prat.
Sent pÄ natten, strax före arbetets slut, smög Karl-Bertil Jonsson bort till sin sÀck, pulade ner paketen sÄ att han kunde snöra igen sÀcken, fÀste ett av postens adresskort i snöret och skrev pÄ kortet sitt eget namn och adress. SÄ drog han ut sÀcken till den stora sÀckhögen med paket som skulle fraktas ut i stan dagen dÀrpÄ.

NÀsta dag var sjÀlvaste julafton. Karl-Bertil Jonsson vÀcktes klockan tolv av sin ömma moder, som stod vid sÀngen med glitter i hÄret och kaffebricka med pepparkaksgrisar i hÀnderna och sa:
”Karl-Bertil, det har kommit en hel sĂ€ck med paket till dej!”
”Å”, svarade Karl-Bertil yrvaket, ”det Ă€r sĂ„na som jag ska sortera. Hemarbete alltsĂ„.”
”Stackars pojke”, sa hans ömma moder, ”ska han behöva arbeta och slita pĂ„ sjĂ€lva julafton ocksĂ„.”
”Man mĂ„ste göra sin plikt hĂ€r i livet, förstĂ„r mamma”, sa Karl-Bertil och sĂ„g lite extra trött ut.
”Ett vĂ€l utfört arbete ger en inre tillfredsstĂ€llelse och Ă€r den grund varpĂ„ samhĂ€llet vilar.”
Karl-Bertils ömma moder gick rörd dÀrifrÄn.

Karl-Bertil klÀdde sig och gick ner i tamburen dÀr sÀcken stod, bar upp den pÄ sitt rum och tömde den pÄ golvet. Han satte sig vid sitt skrivbord och tog fram en bunt i förvÀg inköpta gummerade lappar av den typ som brukar sitta pÄ hemmagjorda syltburkar. PÄ varje lapp skrev han med rött blÀck: God jul önskar en okÀnd vÀlgörare.
Han klistrade fast lapparna över adressaterna pÄ alla paketen. AvsÀndarnas namn och adress tÀckte han med en julstjÀrna av förgyllt papper. SÄ lade han paketen i sÀcken igen och bar ner den i tamburen.

I vardagsrummet var julstÀmningen i full gÄng. Mor och smÄsyskonen klÀdde granen med tindrande mor- och barnaögon. I köket stod far och tillredde glöggen. Doppet i grytan stod pÄ spisen och doftade fett och gott. Ur radioapparaten strömmade julsÄnger. Ur TV-apparaten strömmade andra julsÄnger. Alla var snÀlla och goda Ànda in i sjÀlen. Kort sagt, julen var kommen.
”En synnerligen god jul tillönskar jag dig, min vĂ€lartade son!” ropade far, som provsmakat glöggen.

”Nu Ă€r granen klar!” sa mor. Ӏr den inte vacker? Kom, Tyko, och sĂ€tt dit stjĂ€rnan i toppen!”

🌟🎄🌟

Detta var fars hedersuppdrag om jularna. Stolt klev han upp pÄ en stol och fÀste i granens topp den stora glittrande stjÀrnan för 14:50 som han gratis tagit med hem frÄn sitt varuhus.

Under skÀmt och glam doppades det i grytan i familjens sköte.

Efter maten sa Karl-Bertil:
”UrsĂ€kta mej, men nu mĂ„ste jag tĂ€nka pĂ„ min postsĂ€ck.”
Denna formulering hade Karl-Bertil noga tĂ€nkt ut, för man fĂ„r inte ljuga för sina förĂ€ldrar pĂ„ julen. Hans yttrande var ingen lögn — han tĂ€nkte ju verkligen pĂ„ sin postsĂ€ck.
”Stackars pojke, jag kan ta bilen och köra dej dit”, sa far.
”Kommer inte pĂ„ frĂ„gan, Tyko, du har druckit glögg”, sa mor.
Karl-Bertil drog en lÀttad suck.
”NĂ„, hĂ€r har du en tia till taxi dĂ„â€, sa den glöggfryntlige Tyko.

”Tack snĂ€lla far”, sa Karl-Bertil, bestĂ€llde en taxi, gick ner i skrubben i kĂ€lların dĂ€r far förvarade sin tomtekostym, tog med sig denna, drog ut sĂ€cken till taxin och sa till chauffören:
”Kör till Slumkvarteren!”
Chauffören tittade misstÀnksamt i backspegeln som om han hade att göra med en presumtiv taxirÄnare. Karl-Bertils stÀdade yttre och Àrliga uppsyn lugnade honom dock, och han körde till de elÀndiga slumkvarter som fanns i huvudstaden pÄ den tiden dÄ den hÀr sagan tilldrager sig.
Karl-Bertil steg ur med sin sÀck, betalade taxin, gick in i en portgÄng och klÀdde sig i fars nÄgot för stora tomteklÀder. SÄ gick han ut pÄ sin humanitÀra julvandring. Gatorna var nÀstan folktomma. En och annan familjefar som varit och sagt god jul till nÄgra andra familjefÀder vinglade hem full av julglÀdje. Karl-Bertil gick fram till en sÄdan.
”Har ni nĂ„gra snĂ€lla barn hemma?”
Mannen ryckte förskrÀckt till. Kanske trodde han att han hade att göra med en förklÀdd hemlig polis.
”V-va dÄ  jaa
 hursÄ ?”
”Tag detta paket och gĂ„ genast hem till er stackars familj. God jul!”
Mannen stod dÀr ett tag förbluffad med paketet i nÀven och gick sedan rakt och tillnyktrat hem till de sina.

Karl-Bertil fortsatte med glatt sinne att lysa upp samhÀllets skuggsida med sina smÄ tomtebloss av vÀnlighet. Han knackade pÄ de gistnaste dörrarna, antastade de trasigaste gatuvandrarna, sprÄkade med de ensammaste Äldringarna och lade paket bland flaskorna framför de sorgsnaste diversearbetarna pÄ ökaféet. NÀr han avverkat detta kafé var sÀcken tom. Han stÀmde dÄ upp en sÄng vari kunderna hest föll in:

Nu sÄ kommer julen
nu Àr julen hÀr,
lite mörk och kulen
men ÀndÄ sÄ kÀr.
Han i salen trÀder
med sÄ hjÀrtligt sinn
och i högtidsklÀder
dansa barnen in.
(ur Julvisa av Zacharias Topelius, 1857)

En brusig man i keps tryckte sönder en tĂ„r i ögonvrĂ„n, reste pĂ„ sin kroppshydda, som med tiden antagit en öltunnas form, gick fram till Karl-Bertil och fattade stumt hans hand. SĂ„ gick han tillbaka till sitt bord, öppnade sitt paket och började med rörda ögon lĂ€sa i den bok han fĂ„tt, Jean-Paul Sartres sjĂ€lvbiografi ”Les Mots” i fransk originalupplaga.

Karl-Bertil begav sig hem och lade tillbaka tomtekostymen i skrubben i god tid innan far sjÀlv skulle anvÀnda den.

Julaftonen förflöt för Karl-Bertils del i det tillstÄnd av inre glÀdje som goda gÀrningar skÀnker gÀrningsmannen. Klapparna delades ut, alla skrattade Ät de roliga verserna pÄ paketen, och julaftonen utmynnade i den gemensamma kÀnsla av andakt som endast en gammal lÄngfilm pÄ TV kan förunna mÀnniskorna. Mitt i filmen ringde telefonen. Mor svarade.

”Goddag faster MĂ€rta! God jul! VadÄ  handmĂ„lad porslinstallrik?
 NĂ€ej vi har inte fĂ„tt nĂ„n porsl
 vadĂ„? Blomstermotiv? Nejlikor i kruka
 jag Ă€r ledsen faster MĂ€rta, men vi har inte
 jaja gör det, faster MĂ€rta! Ajö dĂ„. God fortsĂ€â€Šâ€

Karl-Bertil satt med hjÀrtat i halsgropen.

”Faster MĂ€rta har skickat oss en handmĂ„lad porslinstallrik, Tyko!”
”Det var ju en herrans nĂ„d att inte den kom fram. Tyst nu, jag ser pĂ„ TV!”
”Men Tyko, hon slĂ€ngde pĂ„ luren i örat pĂ„ mej! Hon skulle ringa till generaldirektören för postverket.”
”Stackars man. Han ser nog ocksĂ„ pĂ„ TV. HĂ„ll tyst!”
”Men kĂ€ra nĂ„n”, sa mor, ”hur kan det bara ha kommit bort? Kan du begripa det, Karl-Bertil, du som arbetar pĂ„ posten?”

Under brÄkdelen av en sekund genomgick Karl-Bertil en inre kris. Ljuga för mor pÄ julafton? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja!

”Jag tog undan paketet och gav det till en fattig”, sa Karl-Bertil.
Far ryckte till och slet blicken frÄn TV-rutan.
”Vad sa du att du gjorde sa du?”
”Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig.”
”Är du inte klok, pojke!”
”Jag har tagit en massa andra paket ocksĂ„ frĂ„n rika mĂ€nniskor och givit dem Ă„t fattiga mĂ€nniskor.”
”Va?! Jag har nĂ€rt en kommunist vid min barm!”

Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort nÄnting Àr kommunister.

”Men far”, protesterade Karl-Bertil, ”du sa ju sjĂ€lv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!”
”Sa och sa! Det var ju min tallrik! Och vad tror du alla dom andra ska sĂ€lja? Vem Ă€r det du har stulit ifrĂ„n mer Ă€n mej?”
”Dom stĂ„r förprickade i din taxeringskalender”, sa Karl-Bertil.
”Fattar du vad du har gjort? Du kan Ă„ka in pĂ„ anstalt för det hĂ€r!”

”Jag Ă€r beredd att ta mitt straff, far. Jag har skĂ€nkt lite glĂ€dje Ă„t dessa olyckliga som inte Ă€ger nĂ„got varuhus, det Ă€r vad jag har gjort.”

Tyko Jonsson höll pÄ att kvÀvas av julilska.
”I morron Ă€r det du som följer med mej runt till alla som du har stulit paket ifrĂ„n och ber om ursĂ€kt! Marsch i sĂ€ng! Du fĂ„r inte se hur filmen slutar!” Karl-Bertil gick i sĂ€ng. Han hade redan lĂ€st i tidningarna hur filmen slutade. Han somnade och drömde att han sov under bar himmel i Sherwoodskogen.

LÄt oss nu stanna upp ett ögonblick och stÀlla oss nÄgra frÄgor.
Hade icke Karl-Bertils grymme faders hjÀrta veknat om han med egna ögon fÄtt bevittna den glÀdje som hans son spritt ut över samhÀllets bottenskikt? Om han sett gatflickan Beda Larsson trycka sin randiga sidenslips till sin barm i julnatten, hade icke dÄ hans ögon mjuknat? Hade han kunnat framhÀrda i sin ilska om han fÄtt kasta en blick in i den arbetslöse Harald Ljungströms hem, dÀr barnen glada lekte med sina sex japanska servettringar av pÀrontrÀ? Och hur skulle han ha kunnat harmas i sitt innersta Om han fÄtt vara med nÀr den ensamma Ànkan Lisbeth Blomkvist öppnade sitt paket och med tÄrade ögon betraktade en flaska Aqua Vera?

Dessa frÄgor förblir obesvarade; vi kan bara hÄlla för sannolikt att om de muntra tonerna frÄn f. tunnbindaren Ernst Haraldssons leksakstrumpet nÄtt fram till Tyko Jonssons öron, sÄ hade han kanske inte denna julinatt somnat i vredesmod.

🌟

Inte ens TV-julottans glada budskap om frid pÄ jorden och till alla mÀnniskor en god vilja kunde göra Tyko Jonssons sinnelag frommare. Han var en rÀttskaffens man som inte ville skylta offentligt i tjuvnadssammanhang.
FrampĂ„ dagen tog han med sig sin taxeringskalender och sin son och gav sig ut pĂ„ sin pilgrimsfĂ€rd till ett antal medmĂ€nniskor med en Ă„rsinkomst pĂ„ över 50 000 kronor.

ByrÄdirektör H. K. Bergdahls husa öppnade mahognyporten.

”Kan vi fĂ„ tala med byrĂ„direktören?” sa Tyko Jonsson. ”Det gĂ€llde en julklapp.”
De blev visade in i salongen dÀr familjen Bergdahil satt och knÀckte nötter.
”Goddag”, sa Tyko Jonsson generat. ”Det Ă€r sĂ„ att min son har givit en av herrskapets julklappar till en fattig.”
”Jag skulle be sĂ„ mycket om ursĂ€kt”, sa Karl-Bertil, ”men ni Ă€r ju sĂ„ rika och lyckliga, Ă€ven utan det dĂ€r paketet, och dĂ€rför har jag sett till att det i stĂ€llet fĂ„tt sprida lite julglĂ€dje i samhĂ€llets bottenskikt.”

ByrĂ„direktör Bergdahl stod och gapade. ”Det var förbanne mej det finaste jag har hört sen jag konfirmerades”, utbrast han sen. ”Vill du ha ett fikon?”
Ӂ, det mĂ„ste vara morbror Arturs tĂ€ndstickstavla med Bodens fĂ€stning pĂ„, som han ringde och frĂ„gade om i gĂ„r”, sa fru Bergdahl.
”Jag hoppas den var vacker, för det sa jag till honom att den var.”
”Ja, vi brukar sĂ€ja det nĂ€r dom ringer”, sa byrĂ„direktören. ”Det kan ju inte fan hĂ„lla reda pĂ„ alla dumheter som en massa galningar i slĂ€kten skickar hit. Tack ska du ha, min gosse, för att vi slapp Bodens fĂ€stning!”

Karl-Bertils förlÄtelseresa formade sig mer och mer till en ren triumffÀrd. Vart han kom mottogs han som en hjÀlte, och de bestulna familjernas glÀdje över att hemstickade yllekoftor och formgivna brevpressar hamnat hos bÀttre behövande visste inga grÀnser. Tyko Jonssons generade uppsyn över sin sons beteende förbyttes smÄningom i ett stolt leende. Vid den sista adressen föreslog han sjÀlv att ursÀkten skulle avslutas med ett fyrfaldigt leve för Karl-Bertil. SÄ skedde ocksÄ, och far och son avtÄgade under intensiva applÄder.

NÀr de begav sig hemÄt hade skymningen redan fallit, och julens stjÀrna lyste pÄ deras vÀg.

”VĂ„r son Ă€r en god och fin mĂ€nniska”, löd Tyko Jonssons glada budskap till familjen nĂ€r de trĂ€dde in i hemmet.

”Det var dĂ„ en vĂ€lsignad jul”, sa Karl-Bertils ömma moder och fick nĂ„got religiöst i blicken, för den hĂ€r sagan tilldrog sig som sagt pĂ„ den tiden dĂ„ julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.

God Jul!
🌟

Sagan om hur det gick till

År 1964 skrev Tage Danielsson Sagor för barn över 18 Ă„r. I förordet som han lĂ„ter Farbror Wahlström & Tant Widstrand underteckna, karaktĂ€riseras innehĂ„llet som ”
 en samling sagor att lĂ€sa i familjekretsen under kulna vinterkvĂ€llar, nĂ€r barnen har gĂ„tt och lagt sig”.
I boken förekommer till exempel ”Sagan om den högfĂ€rdiga oxfilĂ©n”, ”Sagan om Frankensteins medeltal” och mĂ„nga fler.
Men ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” finns inte med i första upplagan av boken. Den sagan skrev Tage Danielsson speciellt för förlaget, Wahlström & Widstrand. Det blev en liten skrift, en julhĂ€lsning som jag fick uppdraget att illustrera med tvĂ„ teckningar. PĂ„ omslaget hĂ€nger Karl-Bertil som en bevingad julgransprydnad och nĂ„gra sidor fram kan man hitta ett portrĂ€tt av Direktören sjĂ€lv, Tyko Jonsson. Som man kan se sĂ„ skiljer sig karaktĂ€rerna ordentligt Ă„t frĂ„n de figurer som förekommer i filmen elva Ă„r senare.

År 1975 ville TV2 göra en julfilm av Tages berĂ€ttelse om Karl-Bertil Jonsson. Man hade först tĂ€nkt sig en film med levande skĂ„despelare men eftersom sagan utspelar sig i ett nĂ„got obestĂ€mt fyrtio–femtiotal, tvekade Tage. Han insĂ„g att det skulle bli vansinnigt dyrt och besvĂ€rligt att rekonstruera en förfluten tid. Ambitionen verkade orimlig, speciellt eftersom filmen fick bli högst 25 minuter lĂ„ng.

Jag hade samarbetat med Hasse & Tage sedan 1963 och fick nu en förfrĂ„gan frĂ„n Tage om vi inte kunde göra en animerad film av berĂ€ttelsen istĂ€llet. Eftersom TV2 ville ha en fĂ€rdig film till den kommande julen, skulle produktionstiden bli kort – cirka nio mĂ„nader. Det var förstĂ„s en utmaning, men en rolig sĂ„dan. Jag svarade ja utan nĂ„gon lĂ€ngre betĂ€nketid. Vi hade haft premiĂ€r pĂ„ vĂ„r och Beppe Wolgers film ”Dunderklumpen” hösten 1974 och det var delar av det produktionsgĂ€nget som nu tog sig an Karl-Bertil. Det hĂ€r var före datorernas tid och fĂ€rglĂ€ggningen av filmen gjordes helt för hand; av totalt tretton personer var tio fĂ€rglĂ€ggare och tre animatörer.
I vanliga fall var Hasse Alfredson den naturlige samarbetspartnern för Tage, men i det hÀr fallet behövde han ha min hjÀlp. Tage visste inte mycket om tecknad film och vid ett första möte i Tages nyinredda författarlya pÄ Lidingö, drog vi upp riktlinjerna.
”Nu ska vi göra en ny Kalle Anka!” skojade Tage, omedveten om att filmen sĂ„ smĂ„ningom faktiskt skulle bli en uppskattad konkurrent till Disneys folkkĂ€ra figur.
Vid den hĂ€r tiden hade min studio gjort tvĂ„ lĂ„ngfilmer, ”I huvet pĂ„ en gammal gubbe” och ”Dunderklumpen”. BĂ„da filmerna hade blandat ”levande” scener med animerade. Visserligen pĂ„ olika sĂ€tt; i den första filmen klippte vi mellan de olika teknikerna, medan vi i den andra var mer sofistikerade och lĂ€t tecknade figurer agera mot levande. Framförallt lĂ€t vi det fantastiska landskapet i JĂ€mtland vara bakgrund till scenerna i ”Dunderklumpen”. DĂ€r förekommer filmade, rörliga bakgrunder men ocksĂ„ tecknade eller fotograferade.
Förr, pĂ„ den analoga tiden, anvĂ€nde vi en sĂ„dan hĂ€r kamera pĂ„ vĂ„r studio i Hököpinge utanför Malmö. Det Ă€r en sĂ„ kallad trickkamera, en Oxberry. I den anvĂ€nde vi 35 mm film och det mĂ€rkvĂ€rdiga och viktiga med den var att den kunde ta en bild i taget med absolut bildstillestĂ„nd. Det var en nödvĂ€ndighet eftersom teckningarna annars skulle ha ”hoppat” okontrollerat, ruta för ruta.
HĂ€r stĂ„r Karl-Bertil med en trave ”celler”, plastark med handmĂ„lade figurer som ska placeras under kameran och filmas en och en. Figurerna Ă€r tecknade pĂ„ framsidan av cellen och mĂ„lade pĂ„ baksidan. I regel var figuren tecknad med en svart kontur, men i filmen om Karl-Bertil tĂ€nkte jag lyxa till det och anvĂ€nda olika fĂ€rger. Det var fĂ€rgad tusch vi anvĂ€nde och den applicerades med en vanlig tuschpenna.

SĂ„ smĂ„ningom mĂ€rkte jag att processen var för tidsödande och hittade ett alternativ – spritpennor i olika fĂ€rger. Det gick snabbare, men ve och fasa nĂ€r vi upptĂ€ckte att den nya linjen fastnade pĂ„ ett mellanliggande skyddspapper! Konturen var borta och pĂ„ cellen syntes endast fĂ€rgen pĂ„ baksidan. Det blev en rejĂ€l försening. SjĂ€lv satt jag pĂ„ teveredaktionen och tejpskarvade en provisorisk 16 mm kopia, lilla julafton 1975, dagen före ”premiĂ€ren”.

PÄ framsidan av cellen sitter alltsÄ den tecknade figuren. Den Àr fÀrglagd pÄ cellens baksida. Under alla celler ligger bakgrunden som ett eget lager. Bakgrunden Àr viktig eftersom det Àr den som sÀtter mycket av atmosfÀren pÄ filmen. Den Àr i regel mÄlad pÄ papper, men i det hÀr fallet gjorde vi modeller av kartong som sedan fotograferades i olika vinklar och med skiftande ljussÀttning. Bilderna blev sedan stora diabilder som placerades i Oxberryn, belysta underifrÄn.
Idén med att göra modeller kom sig sÀkert av TV2:s ursprungliga önskan att göra en live-film av sagan. Jag inbillade mig att man med modeller skulle fÄ fram en speciell atmosfÀr, nÄgot mitt emellan realism och stiliserad verklighet.

Till och med Tyko Jonssons tevefÄtölj blev en modell. Men ocksÄ rummet pÄ Kungliga Postverket dÀr Karl-Bertil sorterade paket. Taklamporna gjorde vi av pingisbollar.

Det blev mĂ„nga modeller. Ovan en bit av slumkvarteren och bilden nedan visar ett annat hus frĂ„n Karl-Bertils Stockholm, ett hus med snö pĂ„ taket. NĂ€r vi gjorde modellerna fanns det ”snĂ¶â€ pĂ„ sprayburk och i verkligheten Ă€r modellen sisĂ„dĂ€r 60–70 cm bred och ungefĂ€r 50 cm hög.

NÀr man gör film Àr det viktigt med förberedelser. Animerad film kan man planera in i minsta detalj. Det handlar rent av om att ge sig in i filmens anatomi, dÀr man inte bara talar om filmens dramaturgi, sekvensens rytm eller total filmmÀngd, utan ocksÄ om den minsta enskilda enheten, bildrutan, och bildrutans förhÄllande till tiden. Sekunden uttryckt i 24 eller 25 bilder.
Som i all annan film Ă€r naturligtvis idĂ©n och manuskriptet startpunkten. Men oftast gör man parallellt med det ”vanliga” manuskriptet en sĂ„ kallad storyboard; ett manus till större delen berĂ€ttat med bilder. Med en sĂ„dan kan man pĂ„ ett tidigt stadium komma underfund med viktiga saker: hur mĂ„nga scener kommer filmen att innehĂ„lla, hur lĂ„nga blir scenerna, hur mĂ„nga figurer finns med i varje scen? Det Ă€r i sin tur en förutsĂ€ttning för att kunna rĂ€kna ut vad hela kalaset kommer att kosta. Animerad film kan vara dyr att göra; inte sĂ€llan Ă€r ”dagstagningarna” nĂ„gra fĂ„ sekunder.
Storyboard för animerad film Ă€r alltsĂ„ en nödvĂ€ndighet och för ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” var den Ă€n mer oumbĂ€rlig. Produktionstiden var kort och det gĂ€llde att planera noggrant. En storyboard kan man i och för sig göra pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. I det hĂ€r fallet ville jag att den ocksĂ„ skulle fungera som en skiss för tvĂ„ andra viktiga moment i sammanhanget – design och layout.
Men storyboard och fÀrdig film Àr skilda saker. Under resans gÄng gör man nya bedömningar. Vissa scener som finns i en storyboard kanske inte finns med i den fÀrdiga filmen eller sÄ kan scenerna ha kastats om. Kanske kan det vara intressant att jÀmföra filmen med den fullstÀndiga storyboarden som nu publiceras för första gÄngen. En liten förklaring kanske behövs; de svarta inringade siffrorna i varje bildruta visar helt enkelt ordningsnummer mellan bilderna, medan de röda inringade betecknar tÀnkt scennummer.
Per Åhlin

IstÀllet för Kalle Anka

Alltsedan televisionens barndom har det svenska julfirandet prĂ€glats av ett tecknat teveprogram med enorma tittarsiffror. Disneyprogrammet ”Kalle Anka och hans vĂ€nner” steg in i de svenska hemmen redan 1960 under en tid dĂ„ det bara fanns en enda tevekanal i Sverige. Snabbt etablerades en vana att integrera Kalle Anka-tittandet med julaftonens övriga ritualer. Det gĂ€llde att organisera mĂ„ltiderna och julklappsutdelningen dĂ€r hemma sĂ„ att de inte kolliderade med Kalle Ankas sĂ€ndningstid mitt pĂ„ eftermiddagen. Än var det lĂ„ngt till videons och datorernas genombrott.
”Disney” liksom ”Kalle Anka” betraktades vid denna tid som sjĂ€lva sinnebilden för kommersialism. PĂ„ den nya kanalen TV2 gĂ€llde det att hitta alternativ till Disney, nĂ„got som jag sjĂ€lv tydligt minns frĂ„n min tid dĂ€r som programbedömare. Men 1975 var det inte mĂ„nga som drömde om att försöka konkurrera med Disney pĂ„ julafton – mer Ă€n Tage Danielsson och Per Åhlin. Lasse Boberg, som dĂ„ var nöjeschef pĂ„ TV2, berĂ€ttar att han flera gĂ„nger diskuterade en filmatisering av novellen ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” med Tage Danielsson. ”Hasse dök aldrig upp men med Tage hade jag fortlöpande kontakt under hela tillblivelsen.” NĂ€r Tage till slut föreslog att novellen skulle omarbetas till en animerad film av Per Åhlin, tackade Boberg ja. ”Detta var ett projekt som ekonomiskt lĂ„g avsevĂ€rt över vad vi pĂ„ Nöjesredaktionen kunde avsĂ€tta pĂ„ ett enstaka program”, pĂ„pekar han idag. ”Men det positiva beslutet grundade sig givetvis pĂ„ ett grundmurat förtroende för Tage och Svenska Ord.”
”Vi ska göra en ny Kalle Anka!” deklarerade Tage Danielsson under det följande manusarbetet tillsammans med Per Åhlin inför filmatiseringen. Kanske var det pĂ„ skĂ€mt, kanske pĂ„ allvar. Förmodligen bĂ„dadera. Med Tage var det inte alltid lĂ€tt att veta.

PremiÀrvisning i skymundan
Tage Danielssons samarbete med Hasse Alfredson hade under Ă„ret bland annat resulterat i lĂ„ngfilmen ”SlĂ€pp fĂ„ngarne loss – det Ă€r vĂ„r!” som fick premiĂ€r nĂ„gra veckor före julen 1975. Tidningarnas tevebilagor inför julen dominerades dock av ett annat program frĂ„n det populĂ€ra radarparet, nĂ€mligen revyn ”Gula Hund” som skulle visas i TV2 annandag jul. Den nya tecknade filmen ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” mĂ€rktes nĂ€stan inte alls bland de texter som presenterade julhelgens teveutbud - dock publicerades pĂ„ julaftonen en intervju med Tage i Svenska Dagbladet och en artikel om Per Åhlin i Aftonbladet. Än hade kritiker och publik inte lagt om sina tittarvanor pĂ„ julafton, sĂ„ att de hittade fram till ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” i TV2 klockan 19.05.
Filmen omnĂ€mndes sedan endast i nĂ„gra fĂ„ tevekrönikor. I Dagens Nyheter kunde man lĂ€sa: ”Det roligaste och originellaste inslaget var, tyckte jag, ’Karl-Bertil Jonssons julafton’ i TV2, en helt underbar ironisk saga tecknad av Per Åhlin efter manus av Tage Danielsson. PoĂ€ngerna kom tĂ€tt och det gjorde, Ă„tminstone hemma hos mig, ocksĂ„ skratten.”
En enda kritiker, den tongivande Stig Ahlgren i Svenska Dagbladet, Ă€gnade dock filmen om Karl-Bertil Jonsson en djupare genomlysning i sin tevekrönika som inleddes: ”Julaftonens höjdpunkt i TV2, den minst kristliga av de bĂ„da TV-kanalerna, utgjordes obestridligen av Tage Danielssons och Per Åhlins tecknade saga, Karl-Bertil Jonssons julafton, frĂ„n ’den tiden dĂ„ julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse’
” Ahlgren refererade bĂ„de till Hjalmar Gullbergs tĂ€nkande lantbrevbĂ€rare och till James Thurber och Danny Kaye innan han avslutade: ”Tage Danielssons paketlösning bĂ€r i en blandning av bedrĂ€glig oskuld och dĂ€rtill ypperligt ’röstad' av berĂ€ttaren, hans egen signatur av förvĂ„nat diableri. Tage Danielssons nutidsfabler kan verka övertydliga men brukar ha fler utgĂ„ngar Ă€n ett rĂ€vgryt.”

Karl-Bertil Jonsson blir kÀnd
Först vid tevevisningen Ă„ret dĂ€rpĂ„ och under kommande Ă„r skulle programmet komma att uppmĂ€rksammas mer i pressen. Efter hand publicerades alltfler texter om filmen i anslutning till den Ă„rliga visningen av Karl-Bertil Jonssons julafton. Under rubriken ”Julens hjĂ€lte” frĂ„gade Björn Vinberg 1981 i Expressen: ”Har du ocksĂ„ gĂ„tt över till Karl-Bertil Jonsson?” och fortsatte "Jag gick över för flera jular sen. Storknade pĂ„ Disney, tyckte att Karl-Bertil Jonsson var frĂ€schare och festligare.” År 1984 gjorde Jonas Sima en skĂ€mtsam intervju med ”TV2: Karl-Bertil Jonsson” under rubriken ”Har du kvar tomtemasken?” Sima stĂ€llde sina frĂ„gor till en fiktiv Karl-Bertil som nu hunnit komma upp i tjugoĂ„rsĂ„ldern, och frĂ„gorna besvarades via Tage Danielsson ”som fortfarande hĂ„ller kontakt med den unge mannen”. PĂ„ frĂ„gan vad Karl-Bertil nu sysslade med, Ă„tta Ă„r senare, och huruvida han gjort lumpen eller var vapenvĂ€grare, svarade Karl-Bertil genom Tage: ”Jag Ă€r konsultvikarie pĂ„ ett datareklamföretag. Lumpen slapp jag för att jag Ă€r sĂ„ nĂ€rsynt sĂ„ jag kan inte se fienden.” Intervjun fortsatte sedan i samma absurda stil. I Sydsvenskan intervjuade Annika Gustafsson Per Åhlin 1990 under rubriken ”VĂ„r tids julsagor” och Ă„terberĂ€ttade sagans tillkomst för nya generationer.
En rad exempel pĂ„ senare Ă„rs recensioner visar att filmen kan avlĂ€sas och tolkas pĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt. Tage Danielssons lekfulla ironi kombinerad med Per Åhlins visuella gestaltning gör den dubbelbottnad pĂ„ ett sĂ€tt som ocksĂ„ gör den tidlös.

Ironin tas pÄ allvar
 I början av 2000-talet var det dags att bortse frĂ„n ironin och tolka Karl-Bertil Jonssons agerande pĂ„ ett rent bokstavligt sĂ€tt. Under rubriken ”Karl-Bertil Ă€r en riktig högerman” angrep kulturvetaren Goldina Smirthwaite pĂ„ julafton 2004 Karl-Bertil Jonsson i Expressen med kraftigt artilleri: ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton Ă€r den svenska över- och medelklassens favoritfilm. Den fĂ„r alla – förutom dem som Ă€r utsatta och fattiga – att kĂ€nna sig goda och generösa”, hĂ€vdade Smirthwaite bland annat. Hon pĂ„pekade: ”Karl-Bertil Ă€r inte radikal, han handlar inte av solidaritet utan av nĂ„got som kan liknas vid vĂ€lgörenhetsfascism.”
Även Expressens tidigare chefredaktör Bo Strömstedt tog till orda och reagerade i ett debattinlĂ€gg mot att Smirthwaite, genus- och kulturvetare vid Stockholms universitet, ville avslöja bĂ„de Karl-Bertil Jonsson och Tage Danielsson som vĂ€lgörenhetsfascister: ”En ’gatflicka’ som fĂ„r rakvatten! En lodis som fĂ„r en fransk bok! NedlĂ„tenhet! Förtryck! Allmosehöger. ’Jag har nĂ€rt en kommunist vid min barm!’ En gĂ„ng vid Lunds universitet”, fortsatte Strömstedt, ”var förutsĂ€ttningen för att fĂ„ en tentamensbok att man klarade ett test dĂ€r ocksĂ„ ironier, dubbelironier, rentav förrĂ€diska sjĂ€lvironier ingick. Vid Stockholms universitet Ă€r det gravallvaret som hĂ€rskar. RĂ€ttrĂ„dig och stendöv gĂ„r man sin vĂ€g rakt fram
 Tage Danielsson var – i sjĂ€lva sin natur – en varm, klok, rolig humanist, en av de fĂ„, med en djup insikt om det mĂ€nskligas irrationella vĂ€sen. Det har funnits mĂ„nga skĂ€l att sakna honom. Den som stĂ€ller upp de humanistiska trupperna pĂ„ led bör man dĂ€remot alltid misstro.”
Bloggaren Blondinbella (Isabella Löwengrip) kallade programmet för ”kommunistskit” julen 2008 och anmĂ€rkte: ”Jag tycker det Ă€r fel att man fortfarande visar socialistprogram, det tydligt röda genomsyrar hela programmet.” Uttalandet vĂ„llade ett ramaskri bland hennes lĂ€sare, som hotade att aldrig mer lĂ€sa bloggen. Löwengrip blev förvĂ„nad över reaktionen och pĂ„pekade att ”det Ă€r fint att göra en god gĂ€rning och ge till andra, men dĂ„ ska man köpa julklapparna sjĂ€lv, inte stjĂ€la.” Hon hĂ€vdade att ”Karl-Bertil Ă€r dĂ„tidens AFA (Antifascistisk aktion) och pĂ„pekade: ”Han tar lagen i egna hĂ€nder.”
Samtidigt, i Aftonbladet, fanns det ett inlĂ€gg av kulturchefen Åsa Linderborg under rubriken ”Att ta frĂ„n de rika och ge till de fattiga”. Hon inledde med orden: ”Jag har en mobilsignal som ingen stör sig pĂ„. NĂ€r nĂ„gon ringer mig spelas ledmotivet till Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Den filmen Ă€lskar alla. Jag med.” Linderborg pĂ„pekade: ”Filmen Ă€r genialt tecknad pĂ„ ett sĂ€tt som aldrig gör den daterad, till ett humanistiskt budskap som Ă€r lika evigt.” Hon fortsatte: ”Att filmen blivit en sĂ€rskilt kĂ€r klenod för vĂ€nstern Ă€r fullt begripligt; pĂ„ sjĂ€lvaste julafton förkunnas att kommunism inte Ă€r massmord, utan solidaritet och mĂ€nniskovĂ€rde.” Men Linderborg framhöll ocksĂ„ att det i sjĂ€lva verket Ă€r ”just vĂ€nstern som har anledning att ifrĂ„gasĂ€tta berĂ€ttelsen”. Hon betonade att sagan inte Ă€r ”ett kommunistiskt manifest utan ett vĂ€lgörenhetsepos” och att kommunismens budskap knappast Ă€r ”vĂ€lgörenhet, utan klassamhĂ€llets avskaffande
 Om Karl-Bertil Jonsson verkligen menade allvar med sin dröm att efterlikna Robin Hood skulle han i stĂ€llet för att tjuva paket, ta nyckeln till sin pappas varuhus och öppna dörrarna pĂ„ vid gavel: Ta vad ni behöver!”
SÄ har man genom Ären hÄllit pÄ och vridit och vÀnt pÄ innebörden av den ironiska sagan. Det förefaller som om filmen om Karl-Bertil Jonssons jul, allteftersom tiden gÄr, lÀses alltmer bokstavligt av sina uttolkare. PÄ 2000-talet Àr det som om filmens ironier och dubbelmeningar knappast lÀngre uppfattas utan skjuts Ät sidan för mer handfasta och bokstavliga tolkningar - lÄngt frÄn Stig Ahlgrens pÄpekande om rÀvgrytets utgÄngar.
Allteftersom 2000-talet framskrider Àr det nÀstan som om Karl-Bertil Jonsson och de tecknade karaktÀrerna omkring honom börjar betraktas som verkliga personer. I pressen citeras deras repliker allt oftare, sÄvÀl pÄ ledarsidor som i kulturartiklar och pÄ ekonomisidor. Man frÄgar sig hur Karl-Bertil och Tyko Jonsson skulle reagerat i olika situationer och refererar till faster MÀrta och hennes handmÄlade porslinstallrik i samband med olika slags julklappsbekymmer.
Karl-Bertil Jonsson har blivit en kultfigur under det personfixerade 2000-talet, inte minst i sociala medier, och den ironiska novellens minnesvĂ€rda enradingar citeras friskt, sĂ€rskilt i julmĂ„naden december. PĂ„ Facebook finns grupper som enbart Ă€gnar sig Ă„t citat ur ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”. Bland favoriterna finns bĂ„de Tyko Jonssons ”Jag har nĂ€rt en kommunist vid min barm!” och byrĂ„direktör H.K. Bergdahls ”Det var förbanne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades.”
Parallellt med det stora intresset för Karl-Bertil Jonsson i sociala medier gör Karl-Bertil efter hand Ă€ven sitt intrĂ€de i dagspressens artiklar. Han blir en pĂ„litlig referens i en lĂ„ng rad skiftande Ă€mnen. NĂ€r Bodil Jönsson i Dagens Nyheter i juni 2015 vill ifrĂ„gasĂ€tta lönearbetets sĂ€rstĂ€llning, börjar hon med att markera: ”Jag Ă€r exempelvis varmt fĂ€st vid Karl-Bertil Jonssons julbudskap i tv om att ett vĂ€l utfört arbete ger en inre tillfredsstĂ€llelse och Ă€r den grund varpĂ„ samhĂ€llet vilar.” 2010 skriver Negra Efendić i Svenska Dagbladet en krönika som avslutas med orden: ”Jag kan inte lĂ„ta bli att undra: vad hade Karl-Bertil Jonsson sagt om han inte hade varit en fiktiv tecknad karaktĂ€r i en Tage Danielsson-film? Han hade definitivt tagit alla mina julklappar och gett dem till bĂ€ttre behövande.” Under rubriken ”DĂ€rför drömmer de rika om att vara Robin Hood” i Dagens Nyheter pĂ„pekar Sverker Lenas samma Ă„r: ”I julens USA sprider sig givmildheten bland de allra rikaste. Bill Gates och Warren Buffett vill likt Karl-Bertil Jonsson tĂ€nda ’smĂ„ tomtebloss av vĂ€nlighet’. Samtidigt ökar klyftan mellan dem som har och inte har.”
Tiden tycks ha hunnit ifatt den tecknade filmen som inleds: ”Det var en gĂ„ng en jul för lĂ€nge sedan, dĂ„ man Ă€nnu kunde se fattiga mĂ€nniskor gĂ„ omkring pĂ„ gatorna. PĂ„ den tiden var det ingen skam att vara fattig, sĂ„ trashankar och avsigkomna stackare behövde inte hĂ„lla sig borta ur folks Ă„syn utan strövade fritt omkring
”
Elisabeth Lysander

Det var vi som gjorde filmen:
Manus och röstregi: Tage Danielsson
Röster:
Per Andrén Karl-Bertil Jonsson
Toivo Pawlo Tyko Jonsson
Marianne Stjernqvist Karl-Bertils mor
Åke Fridell ByrĂ„direktör Bergdahl
Catrin Westerlund Fru Bergdahl
Musik: Gunnar Svensson
som spelar med
Arne DomnĂ©rus och Sture Åkerberg
Animation:
Kjeld Simonsen
Hans Åke Gabrielsson
Per Åhlin
FÀrglÀggning:
Saskia Ackema
Jim Bankhead
Doreen Korder
Tony Pahlborn
Gullmaj Persson
Regina Prokners
Birgit Stridh
Christina Svensson
Inger Torstensdotter
Marie Torstensdotter
Foto och modeller: Pelle Svensson
Ljudanalys: Karl Rasmusson
Effekter: Marjan Kramarsic
Mixning: Bengt Törnkrantz
Design, klipp & regi: Per Åhlin
Produktion: För TV2
AB Svenska Ord
Pennfilm Studio AB

Tage Danielsson (1928–1985) var en av Sveriges mest folkkĂ€ra mĂ„ngsysslare; han var bland annat författare, poet, manusförfattare, filmregissör, skĂ„despelare och komiker.

Per Åhlin Ă€r tecknare men ocksĂ„ animatör, konstnĂ€r, formgivare och filmregissör.

Elisabeth Lysander Àr frilansskribent med film som specialintresse. Hon har bland annat arbetat pÄ Svenska Filminstitutet och varit programbedömare pÄ TV2.

KĂ€llor i Elisabeth Lysanders efterord

  • Lars Boberg, i e-postmeddelande till författaren 2010.
  • Tage Danielsson, ”Vi ska göra en ny Kalle Anka!” Citatet enligt Per Åhlin, via e-post 2015
  • Karl-Olov Eliasson, ”Nyheterna enda gluggen mot vĂ€rlden” Dagens Nyheter 1975-12-27.
  • Stig Ahlgren, ”Paketlösningar m.m.” Svenska Dagbladet 1975-12-27.
  • Björn Vinberg, ”Julens hjĂ€lte” Expressen 1981-12-26.
  • Jonas Sima, ”Har du kvar tomtemasken?” Expressen 1984-12-26.
  • Annika Gustafsson, ”VĂ„r tids julsagor” Sydsvenskan 1990-12-24.
  • Goldina Smirthwaite, ”Karl-Bertil Jonsson Ă€r en riktig högerman” Expressen 2004-1224.
  • Bo Strömstedt, ”MĂ€nniskan mĂ„ttbestĂ€lld” Expressen 2004-12-29.
  • Anna Skarin, ”Blondinbella: Karl-Bertil Jonsson Ă€r dĂ„tidens AFA” Expressen.se 2008-12-25.
  • Åsa Linderborg, ”Att ta frĂ„n de rika och ge till de fattiga” Aftonbladet 2008-12-24.
  • Bodil Jönsson, ”Arbetet mĂ„ste inte rĂ€ddas” Dagens Nyheter 2015-06-08.
  • Negra Efendić, ”Karl-Bertil skulle ha tagit mitt badskum” Svenska Dagbladet 2010-12-29.
  • Sverker Lenas, ”DĂ€rför drömmer de rika om att vara Robin Hood” Dagens Nyheter 2010-12-23
  • Flera av citaten ingĂ„r Ă€ven i Elisabeth Lysanders bok Per Åhlin – bildmakare & animatör, Karneval Förlag 2013.


Karl-Bertil Jonsson hĂ„ller grytan kokande Ă„t alla ”olyckliga som inte Ă€ger nĂ„got varuhus”.
MĂ„lning av Per Åhlin, 2015.

Sagan om Karl-Bertil Àr allt annat Àn all
Publicerad 2020-08-23

Per Åhlin 2006 Foto: Ingvar Andersson

”Karl-Bertil Jonssons julafton” har kallats bĂ„de allmosehöger och kommunistskit. Snart kan SVT:s julklassiker bli lĂ„ngfilm. För Kalle Lind berĂ€ttar illustratören Per Åhlin att filmmanuset om Karl-Bertil var det enda han skrev tillsammans med Tage Danielsson.

LĂ€mplig startpunkt för sagan om ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” torde vara 1964. DĂ„ sker tvĂ„ saker som blir till förutsĂ€ttningar för den halvtimmesfilm som SVT sĂ€nt varje julafton sedan 1975: dels ges berĂ€ttelsen om vĂ€rldsförbĂ€ttraren Karl-Bertil ut för första gĂ„ngen, dels inleds det lyckosamma samarbetet mellan bildmakaren Per Åhlin och humoristen Tage Danielsson.

– Jag hade gjort nĂ„gra animerade satirfilmer pĂ„ Malmö-TV, tillsammans med Jan Hemmel och Åke Arenhill, och de hade vĂ€l HasseĂ„tage sett, berĂ€ttar Per Åhlin. Det ledde till att jag fick göra de animerade förtexterna till deras debutfilm ”Svenska bilder” 1964. Lite innan dess började jag göra bokomslag Ă„t Wahlström & Widstrand.

PĂ„ förlaget Wahlström & Widstrand jobbade Tage Danielssons hustru MĂ€rta-Stina och dĂ€r gav Tage ut en lĂ„ng rad böcker fram till sin död 1985. FrĂ„n och med 1964 Ă„rs ”Sagor för barn över 18 Ă„r” stĂ„r Per Åhlin sĂ„ gott som alltid som illustratör. I senare Ă„rs pocketupplagor ingĂ„r ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” som en av den volymens berĂ€ttelser. SĂ„ var det dock inte frĂ„n begynnelsen.

– Tage skrev Karl-Bertil till ett litet hĂ€fte som förlaget skickade ut som julhĂ€lsning till kunder och kompisar 1964. Jag gjorde tvĂ„ illustrationer, en av Karl-Bertil och en av hans pappa Tyko. De ser inte alls ut dĂ€r som de fick göra senare.

Tidigt 1975 föreslÄr TV2:s nöjesredaktion för Tage Danielsson att han ska göra film pÄ sin gamla saga. Nöjeschefen Lasse Boberg har fÄtt en öronmÀrkt pÄse julpengar för att vÀga upp den unga kanalens övriga utbud av dokumentÀrer och debattprogram.

Dock Ă€r inte pĂ„sen tillrĂ€ckligt stor för den spelfilm som TV2 först föreslĂ„r. Egentligen finns inte resurser till en animerad version heller, men Åhlins effektivitet och Danielssons renommĂ© gör likvĂ€l sagan till verklighet. Att Danielsson föreslĂ„r Åhlin som animatör Ă€r sjĂ€lvklart: ”Han visste vĂ€l ungefĂ€r vad jag gjort förr.”

Åhlin pĂ„ sitt hĂ„ll accepterar omgĂ„ende. Hans animationsbolag PennFilm har under 1974 haft premiĂ€r pĂ„ lĂ„ngfilmen ”Dunderklumpen”, och invĂ€ntar nu produktionsbeslut pĂ„ nĂ€sta större projekt (tv-serien om Alfons Åberg). Den relativt korta julfilmen Ă€r som gjord för att hĂ„lla studion sysselsatt medan finansiĂ€rer funderar pĂ„ sitt hĂ„ll.

– SĂ„ litet var ju inte det hĂ€r projektet heller för vĂ„r del. Det var ju en relativt liten grupp som hade de kunskaper som krĂ€vdes. Vi var vĂ€l en fem, sex stycken som animerade.

Filmmanuset skrev Åhlin och Danielsson ihop, i skrivarlyan i familjen Danielssons Lidingövilla: ”Jag vill pĂ„stĂ„ att det var enda gĂ„ngen vi samarbetade om ett manus”. RöstskĂ„despelarna Per AndrĂ©n (Karl-Bertil), Toivo Pawlo (pappa Tyko) och Marianne Stjernqvist (Karl-Bertils ömma moder) regisserades av Tage i Stockholm. HasseĂ„tages huspianist Gunnar Svensson gjorde musiken, med Arne DomnĂ©rus melankoliska sax i förgrunden, pĂ„ sitt hĂ„ll. Åhlin och hans team ritade, plĂ„tade och klippte nere i skĂ„nska Hököpinge.

Redan frÄn början var arbetet stressigt. Tekniska kalamiteter lÀngs vÀgen spÀdde pÄ stressen.

– Vi blev vĂ€ldigt sena. Fotografen Pelle Svensson flög upp med de sista rullarna till Stockholm först sent i december. SjĂ€lv satt jag dagen före julafton 1975, inne pĂ„ en av nyhetsredaktionerna i Stockholm, och klippte ihop de sista scenerna. Vi hann inte dra upp vĂ„r repiga 16-mm-arbetskopia till 35-mm sĂ„ det som visades första julen sĂ„g inget vidare ut. Det höll jag truten om tills i januari. DĂ„ gjorde vi den ordentliga 35-mm-kopia som har visats sedan 1976.

Den mediala uppmĂ€rksamheten inför första visningen Ă€r pĂ„fallande loj. Förutom enstaka undantag Ă€r filmen heller inget som 1975 Ă„rs tv-kritiker lyfter fram (”Kanske berodde det pĂ„ 16-mm-kopian, vad vet jag?”). LikvĂ€l bestĂ€mmer sig TV2 för att göra filmen till en tradition, och efter nĂ„gra Ă„r börjar tidningarna mycket riktigt skriva om ”klassikern” och ”institutionen” Karl-Bertil Jonsson.

I dag finns mĂ„nga exempel pĂ„ hur filmen letat sig in i det allmĂ€nna medvetandet. Den som droppar citat som ”Jag har nĂ€rt en kommunist vid min barm!” eller ”Vill du ha ett fikon?” kan oftast rĂ€kna med igenkĂ€nnande leenden. Under 2000-talet har Danielssons mĂ„ngbottnade ironier angripits pĂ„ debattsidor och bloggar, bĂ„de frĂ„n vĂ€nster (”allmosehöger!”) och höger (”kommunistskit!”).

Bara under den senaste femĂ„rsperioden har en handfull scenversioner sett dagens ljus. I Malmö och Uppsala har stadsteatrarna gjort familjeförestĂ€llningar med sagan som underlag. 2018 gjorde HasseĂ„tage-fantasten Henrik Dorsin sin musikalversion pĂ„ Scalateatern, med en scenbild byggd pĂ„ Åhlins gamla teckningar. I programbladet krediteras Åhlin som ”produktionsdesigner”, sjĂ€lv kallar han sig ”adjungerad medhjĂ€lpare till scenografen Pelle Magnestam”.

Vidare ligger Hannes Holm i startgroparna för en lĂ„ngfilm om den fjortonĂ„rige vĂ€lgöraren och Robin Hood-beundraren. Och i strömningstjĂ€nsternas tidevarv fortsĂ€tter SVT alltjĂ€mt att lĂ€gga ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” i jultablĂ„n – â€Ă€n sĂ„ lĂ€nge”. Sagan Ă€r med andra ord allt annat Ă€n all.

Text Kalle Lind