|
đ Uppsatser PĂ„ denna sida finns mina C- och D-uppsatser i nordiska sprĂ„k i sin helhet. En B-uppsats, âOrden kona och kvena â En undersökning av ordens slĂ€ktskap och utvecklingâ (4 p.) skrev jag vid Stockholms universitet vĂ„rterminen 2000. Den kan ses som en liten förstudie till C-uppsatsen. Sammanfattning av C-uppsatsen (Uppsala universitet, vt. 2004):
De germanska sekvenserna
I uppsatsen framhĂ„lls betydelsen av fonetisk variation som en förutsĂ€ttning för ljudförĂ€ndringar, och vikten av att sĂ€tta sprĂ„kbrukaren â som talare och lyssnare â i förgrunden. Historiska ljudförĂ€ndringar bör studeras fonetiskt, varvid artikulatoriska, akustiska och perceptuella aspekter beaktas. Denna metod tillĂ€mpas pĂ„ de samgermanska sekvenserna /we/ och /wa/ och deras sporadiska utveckling till /o/ i nĂ„gra vanliga ord. En stor del av uppsatsen Ă€gnas Ă„t ordstudier, dĂ€r det argumenteras för att *kwenĆ-, *kwemanâ, *swefan-, *swarinaz, *kweĂŸan- och *twalif- genom den ovan nĂ€mnda ljudutvecklingen har givit bl.a. fornislĂ€ndskt kona, koma, sofa, sorinn och tolf och medelhögtyskt koden. Sammanfattning av D-uppsatsen (Uppsala universitet, ht. 2004):
â IslĂ€ndsk fonetik â I uppsatsen ges ett förslag till hur islĂ€ndskt uttal kan Ă„terges pĂ„ ett sĂ€tt som ligger verkligheten nĂ€rmre Ă€n de normaliserade framstĂ€llningar som författaren har tagit del av. Detta görs genom en auditiv analys av inspelat islĂ€ndskt tal, som ljud för ljud och process för process jĂ€mförs med ett urval framstĂ€llningar i litteratur frĂ„n 1905 till 2002. I resultatet ges exempel pĂ„ en tillĂ€mpning av det förslag som undersökningen har lett fram till. Att det normaliserade uttal som litteraturen ger har pĂ„verkats av vad som anses fonologiskt distinktivt eller redundant, tycks vara fallet. |