Vad har jag haft för nytta av civilingenjörsutbildningen?

Roland Enefalk

Superpositionsprincipen var en tidig aha-upplevelse i mina teknis-studier. Tänk att man kan beräkna påkänningen på en konstruktion genom att lägga ihop inverkan från allehanda laster! Det styrkte mig i min ingenjörstro att allt går att beräkna. De fortsatta studierna följde samma spår, räkna, räkna, räkna och lite rita. Något enstaka undantag fanns, t.ex. Industriell psykologi och arbetsledning i fjärde årskursen. Docent Wirdenius gav mig betyget fyra, läser jag i examensbeviset. Något minne av Wirdenius eller hans kurs har jag inte.

Innan examen ens var klar kom jag ut i arbetslivet, och först mot slutet insåg jag att räknandet visserligen är nödvändligt, men att rätt resultat inte alls är någon garanti för framgång. Vad är det som behövs mera? Jag tycker Örjan Larsson, projektchef för Öresunds­förbindelsen och Citytunneln har formulerat det väldigt bra: Vi arbetar med teknik, men egentligen handlar det om att få människor att fungera tillsammans. Det är det som är nyckeln till att lösa de tekniska problemen (Samhällsbyggaren nr 4 2010). Och där hade undervisningen på Teknis inte mycket att komma med.

Men det fanns förstås mer än undervisningen. Etnologen Katarina Ek-Nilsson har i sin avhandling Teknikens befäl (Uppsala Universitet 1999) granskat civil­ingenjör­ernas utbildning och efterföljande yrkesbana och kommit fram till att kårlivet med nollning, gasker och spex ger den sociala kompetensen. Det är alltså ett nödvändigt komplement till de akademiska föreläsningarna. Det var inte riktigt vad jag trodde att vi höll på med när vi åkte tunnelbana med sex meter långa metspön eller hävde öl under vattentornet i Liljansskogen. Och jag tycker nog det borde ha varit med i den regelrätta undervisningen i större utsträckning. Kanske är det så idag?

Att jag sedan mest kom att arbeta inom sakområden som inte fanns i VoV-utbildningen är väl något som jag delar med många. Luftvård och miljöjuridik t.ex. Jag har haft nytta av den naturvetenskapliga grunden och inställningen att problem är till för att lösas.