Direktlänk till denna sida: www.intelligentdesign.st/fraud.htm

 

 

 

/kjell ulander/


Svenska läromedel använder vilseledande bildmaterial från 1874!

 


Embryologen Michael Richardson vid St George´s Hospital Medical School (London), har länge varit misstänksam mot Haeckels klassiska teckningar av embryon i olika stadier, "därför att de inte gick att förena med hans (Richardsons) uppfattning om hur fiskar, reptiler, fåglar och däggdjur utvecklar sina särskiljande drag". (1) Problemet var dock att det alltjämt saknades jämförande data om hur embryon utvecklas hos olika arter. Haeckels omstridda arbete från slutet av förra århundradet var fortfarande det mest omfattande i sitt slag. Ett internationellt team med Richardson i spetsen tog sig därför an uppgiften att undersöka och fotografiskt dokumentera embryon i olika stadier. Resultaten från dessa studier redovisas i en artikel i tidskriften Anatomy and Embryology, (1997) (2) där det bl a framkommer att Haeckels teckningar var långt mera anpassade till hans teoretiska föreställning, än vad som tidigare varit känd

Undersökningen, som totalt omfattade 39 arter från skilda delar av världen, visar klart att embryon hos olika ryggradsdjur är förhållandevis olika,  även i de tidiga stadier där Haeckels teckningar uppvisar en förbluffande likhet. Skillnaderna är så stora menar Richardson att man kan ifrågasätta om hans teckningar (av fisk, salamander, sköldpadda, kyckling osv) verkligen har en empirisk bakgrund. Misstanken är befogad mot bakgrund av att Haeckel tidigare fabricerat.

"Detta är ett vetenskapligt bedrägeri av det grövsta slaget", säger Richardson i en intervju i The Times (London) och fortsätter: "Det är chockerande att upptäcka att någon som man trott vara en stor vetenskapsman avsiktligt försökt vilseleda. Det gör mig arg! Uppenbarligen gjorde Haeckel flera kopior av ett människofoster och låtsades att salamandern, grisen och alla de övriga såg likadana ut vid ett tidigt utvecklingsskede. Det gör dom inte... De är falsarier". (3) (Vill du se tillförlitliga teckningar av några embryon hos skilda ryggradsdjur, så KLICKA HÄR)

Det kan tyckas vara långsint och oförsonligt att dra fram vetenskapliga bedrägerier som till en del varit kända i mer än hundra år och som dessutom Haeckel öppet erkänt i en tysk tidning.(4) Men den som följt debatten kring hans s.k. biogenetiska grundlag och läst hans njugga bekännelse och ställer den i relation till vad embryologen Richardson med team nu kommit fram till, kan knappast invända mot att sanningen äntligen kommer fram. Hur många skolungdomar har inte genom åren fått lära sig att fostrets utveckling i stort upprepar den evolution som släktet genomgått under svunna tider och i det sammanhanget fått memorera den välklingande frasen: ontogenesen rekapitulerar fylogenesen. (Själv tillhör jag den kategorin) Som visuell bekräftelse har man dessutom fått studera Haeckels numera klassiska teckningar i syfte att påvisa gälspringor (5) och svans - en påminnelse om de utvecklingsstadier som våra förfäder en gång passerat. Vad vi nu vet från fotografier och sentida undersökningar är att dessa stadier inte är så väl definierade som bilder i läroböcker velat påskina.

Att idag få höra att upphovsmannen till denna teori är en stor skojare, kan knappast vara förtroendeingivande. Men det kan inte heller vara tillfredsställande att konstatera hur okritiskt många låtit sig förföras av hans tankar och idéer. Borde inte Haeckels erkännande i Munchener Allegemeine Zeitung (1909) (4) ha varit tillräckligt graverande för att väcka en sund vetenskaplig skepticism och samtidigt mana till fortsatt försiktighet? Jo förvisso och det är också många som av dessa och andra skäl förhållit sig avvaktande eller helt tagit avstånd från Heackels lära (6). Men tyvärr har kunskapsförmedlande institutioner varit alltför inriktade på att försvara en lära, för att ta kritiken på allvar. Nog är det anmärkningsvärt att grunddokumentet till de fosterteckningar som fram till våra dagar varit avbildade i moderna läromedel i biologi har ritats 1874 av en redan då ifrågasatt professor.
Detta är SKANDAL och visar hur svårt vi har att göra oss av med gamla omhuldade föreställningar även om de bevisligen är felaktiga. Här behövs en upplysningskampanj utifrån de resultat som framkommit på senare tid. (2) Det kan knappast vara tillfredsställande för något läromedelsförlag att gå in i ett nytt millenium med ett vilseledande bildmaterial från artonhundratalets senare hälft.
 

 

Bild (nedan) visar verkliga bilder av embryon. Förutom de grova retuscheringar Haeckel tvingats göra för att få verkligheten att stämma med teorin. (Vill du studera några ytterligare fotografier på hur olika embryon kan se ut (i det s.k. "svansstadiet") så KLICKA HÄR.)

 

 

 

 

alalus

Det är ingen hemlighet att Haeckels fantasier givit upphov till visuella alster. Redan 1868 publicerade han 30 teckningar i en vetenskaplig tysk tidskrift, av en protoplasmisk "organism" med namnet Monera - som sades vara en länk mellan död materia och liv. En annan fantasiprodukt var "den språklösa människan" med det klingande namnet Pithecanthropus alalis " (se bild till vänster). Det var också Haeckel som uppmuntrade sin elev Eugene Dubois att reste till Java "fast besluten att hitta vår förfader". När sedan Dubois rapporterade om sina fynd kunde Haeckel i brev (utan visuell examinering) fastställa fyndets status som "vår förfader javamänniskan" - Pithecantropus erectus (nu kallad: Homo erectus). Förfarandet - att veta utan att se - säger dock mera om Haeckel som vetenskapsman, än om Javamänniskan som länk på människans stamträd. (TILLBAKA)

 

 


 Referenser - källor:
1. Elisabeth Pennisi, Haeckel´s Embryos: Fraud Rediscovered, Science, Vol. 277: 1435, September  1997
2. Michael Richardson et. al, Anatomy and Embryology, 196(2):91-106, 1997
3. Nigel Hawkes, The Times (London), sid 14 den 11 augusti, 1997
4. Brev till Munchener Allegemeine Zeitung, 9 jan, 1909.
Haeckels bekännelse ( engelska): "... a small portion of my embryo-pictures are really "falsified" - all those, namely, in which the disclosed material for inspection is so incomplete or insufficient that one is compelled in a restoration of a connected development series to fill the gaps through hypotheses, and to reconstruct the missing members through comparative syntheses. What difficulties this task encounters, and how easily the draughtsman may blunder in it, the embeyologist alone can judge".
5. Det är ett känt faktum att människoembryot aldrig har gälar i något avseende. De räfflor och fåror som återfinnes i embryots halsregion uppvisar endast ytliga likheter med de inbuktningar fiskynglet har och som sedan utvecklas till riktiga gälar. Hos människofostret däremot utvecklas dessa inälvsfåror (som de egentligen borde heta) till bl a ansiktsmuskler, ben i mellanörat, över- och underkäke, struphuvud och körtlar. Att kalla dessa inälvsfåror för gälspringor, är helt missvisande eftersom fårorna förblir stängda inåt halsregionen. Man har också konstaterat att den rika mängd av fina blodkärl som kännetecknar syreupptagande organ (gälar) saknas och att vävnaderna är av helt annat slag än de som återfinnes hos fiskarna. (TILLBAKA)
6. "Alla djur härstammar från encelliga föregångare. Varje djur startar också sitt liv som en enstaka äggcell för att utveckla allt mer avancerade drag." (Citat från lärobok, se nedan) Är embryots äggstadium verkligen ett bevis för att släktet härstammar från encelliga organismer som läroboken här antyder? Är inte detta en intetsägande tolkning ? Hur skulle den embryonala tillväxten kunna ske på annat sätt än genom ökad specialisering och differentiering? (Skulle äggcellen behöva vara en "mikromänniska", med ögon, armar, ben och allt det andra, för att falsifiera ett sådant påstående?) När allt kommer omkring så liknar olika arters äggceller varandra mera än deras vuxna motsvarigheter.  Detta är således ett bilogiskt faktum, så länge vi håller oss på utsidan. Tittar vi på insidan av äggcellen så bli bilden annorlunda. En råtta, en elefant och en människa har stora morfologiska likheter vid befruktningsögonblicket, ändå är den kemiska skillnaden i äggcellens DNA lika stor som den strukturella skillnaden någonsin kommer att bli. Ögonfärg, hårfärg, kroppsstorlek osv , allt finns inbäddad i det befruktade äggets DNA. Hur tolkar man detta fylogenetiskt eller evolutionärt? Fanns arvsanlagen med redan när livet tog sin början här på jorden?
Ernst Haeckel

 

Citat från lärobok i Biologi för gymnasiet.
"Under evolutionen har olika steg i fostrets utveckling förändrats och lagts till. Detta syns i fosterutvecklingen genom att mer avancerade arter först går igenom delar av de mer ursprungliga arternas fosterutveckling innan de slutligen tar form. Mycket allmänt gäller därför att individerna under sin utveckling upprepar de förändringar som skett med arten under evolutionen (den s.k. fylogenin). Man brukar säga att ontogenin upprepar fylogenin. Alla djur härstammar från encelliga föregångare. Varje djur startar också sitt liv som en enstaka äggcell för att utveckla allt mer avancerade drag. Trots att vuxna ryggradsdjur från olika grupper är så olika, så är ändå de unga fostren förvillande lika. I likhet med fiskarna har ett människofoster gälspringor. Dessa försvinner senare och ger upphov till andra organ som innerörat." (Citat från Biologi 2 för gymnasiet, sid 220, 1995, av Karlsson/Molander/Wickman. Liber) TILLBAKA

 

Klicka på nedanstående ”länktext” eller vidstående teckningar, om du vi läsa mera om Haeckels bedrägliga tilltag. I mer än hundra år har biologer känt Haeckels förfalskade teckningar, ändå finns det läroböcker som (i början av 2000-talet) använder dessa!