Direktlänk till denna sida: www.intelligentdesign.st/micro-macro.htm

 

Den principiella skillnaden mellan
mikroevolution och makroevolution.
av Kjell Ulander

 

Låt mig först säga att det finns många företeelser som har en gräns utan att vi för den skull kan säga var den ligger. Om någon frågar mig hur snabbt människan kan springa 100 m så vet jag att det finns en gräns för mänsklig prestation. Men trots denna vetskap är det omöjligt att exakt ange var gränsen ligger.

Frågan om gränsen mellan makro- och mikroevolution rymmer i princip samma slags avvägningar. En vanlig råttfälla kan tjäna som pedagogiskt exempel. För att den skall fungera krävs ett samspel mellan ingående delar som i detta fall utgörs av - en bottenplatta, en fjäder, en matfålla, en slagbygel och en låsplint. Avlägsnas en av dessa delar upphör funktionen tvärt. Motsvarande funktionsbrott kan man också finna hos många biologiska strukturer hävdar prof. Michael Behe som använder beteckningen irreducible complexity (IC) för att namnge den gräns där varje reducering leder till ett funktionellt sammanbrott. (Exempel på irreducible complexity) Vid denna IC-gräns (som finns, men kan vara svår att exakt bestämma) är det lika meningslöst att tala om grader av funktionalitet som att säga att en till hälften nedtryckt strömbrytare ger lampan halv lysförmåga. Här gäller antingen till eller från. Problemet är inte nytt, även om det idag fått förnyad aktualitet. Darwin själv ansåg att ”strömbrytareffekten" var det allvarligaste hotet mot hans utvecklingsteori.

Motsättningen mellan den komplexitet vi finner i naturen och det faktum att de flesta genetiska förändringar sk mutationer är negativa, har hittills förklarats med hänvisning till det naturliga urvalets förmåga att ackumulera och välja ut de bäst passande. Och så länge vi befinner oss inom strukturens ”funktionsradie” är förvisso urvalet en förädlingsfaktor att räkna med. Vem har inte hört talas om Darwins finkar, vars näbbar på ett ändamålsenligt sätt anpassats till olika miljökrav.

Men i funktionellt ”frånläge” är denna selektionsprocess helt satt ur spel, vilket i sin tur ger slumpen en ny och mera destruktiv roll. I detta läge tillhandahåller slumpen inte bara råmaterial i form av nyckfulla mutationer, utan tar dessutom över den evolutionära färdriktningen, eftersom valprocessen inte längre kan göra sig gällande.

Betänk att det naturliga urvalet är en blind process utan framförhållning. Den kan inte göra uppoffringar nu, till förmån för ett avlägset framtida syfte, därför att processen saknar förmåga att uppställa och infria mål. Varje förändring måste därför rättfärdigas av egna omedelbara fördelar och inte sådana som leder till något önskat slutmål. Så länge vi rör oss utanför funktionsradien finns inga omedelbara fördelar som det naturliga urvalet kan ta ställning till. Sedd i det perspektivet är en rudimentär råttfälla med en halvlång låsplint funktionellt likvärdig med en som helt saknar låsplint. Och även om vi kan tycka att den halvlånga låsplinten är strukturellt närmare ett fungerande tillstånd, så är den selektiva kortsiktigheten fullständigt likgiltig för målrelaterade hänsyn. Så länge närhet inte åtföljs av omedelbara fördelar är selektionen satt ur spel. Det går således inte att automatiskt utvidga eller överföra den urvalsprocess som bevisligen kan anpassa finkarnas näbbar till olika miljökrav och hävda att det i princip är samma slags process som en gång utvecklade dessa finkar. Det är därför viktigt att kunna skilja mellan en funktionsanpassad förändring som inbegriper små, enstaka och enbart kvantitativa steg - respektive funktionsomvandlande förändring som inbegriper många, stora och samtidiga och även kvalitativa steg.

Den principiella skillnaden mellan funktionsstyrd mikroevolution (som är ett faktum) och slumpstyrd makroevolution (som är en än så länge obevisad hypotes vilket också prof. Dawkins medger) ger en tydlig signal om att begreppen måste hållas isär. Det är således helt missvisande att t.ex. använda näbbarnas variation hos Darwins finkar eller förskjutning av andelen mörka/ljusa fjärilar hos björkmätaren Biston Betularia, som bevis för en pågående (Darwinistisk) evolution, eftersom evolution som begrepp är liktydig med makroevolutionen, medan ovan angivna fall är typexempel på mikroevolution. (Den som vill tränga djupare in i problematiken kring begreppet evolution rekommenderas Stephen Meyers och Michael Keas utmärkta artikel: ”The Meaning of Evolution” eller Casey Luskins utmärkta artikel: ”Karl Giberson and Francis Collins Commit Berra's Blunder While Arguing for Macroevolution”).

Distinktionen - mikro/makro - innebär att det för varje organisk helhet finns en gräns för hur stora förändringar som är möjliga hos de ingående delarna och samspelet mellan dessa, utan att helheten - helhetsfunktionen - störs eller bryter samman. Varje förändring som inte ryms inom organets funktionsradie kommer att reducera - och om förändringen är tillräckligt stor, förstöra eller omöjliggöra - denna funktion och därmed också organet i fråga. Varje positiv eller meningsfull förändring måste således kunna integreras i den redan befintliga helhetsfunktionen. Hur detta går till är helt obegripligt. Den berömde kemiprofessor James M. Tour har försökt få svar genom att fråga sina kollegor, men ingen kunde svara. ”Det finns ingen idag som förstår sig på makroevolution”, är den slutsats Tour drar.

Den som menar att det inte är någon principiell skillnad mellan mikro- och makroevolution måste visa hur komplexa strukturer kan utvecklas i små steg med bibehållen funktion i varje utvecklingsfas.
Se gärna: Ögats evolution, en fråga om trovärdighet eller Galapagos Finkar (YouTube)

Två bra länkar om makro- och mikroevolutionen  Länk 1 och Länk 2

 

 

TILL HEMSIDAN