Direktlänk till denna sida: www.intelligentdesign.st/skapelsetro.htm

 

UNDERVERK – EN NATURLIG DEL AV LIVET
av Kjell Ulander

 

Är skapelsetron viktig? Det är en fråga som varje kristen borde ställa sig. Svaret eller snarare svaren som frågan rymmer berör nämligen centrala kristna värden såsom gudsbilden, synen på Jesus, tron på uppståndelsen och inställningen till de under och tecken som Bibeln omtalar. Men den ger också en djupare dimension åt naturlagarna och de naturliga händelser som fyller människors vardag. Generellt sett tvingar frågan fram avgörande ställningstaganden som berör förhållandet mellan en skapelseinriktad världsbild (1) och en verklighetssyn grundad på materialistiska antaganden. Var ligger min sanna lojalitet när olika trosåskådningar kommer i konflikt med varandra. Synen på det naturliga och det övernaturliga kommer att vara en direkt spegling av detta vägval. Men innan jag närmare går in på detta, skulle jag vilja ge en kort tillbakablick på de förhållanden som på ett avgörande sätt bidragit till den tvådelade världsbild som idag präglar vårt västerländska samhälle.

Alternativ syn

Före Darwin var tron på Gud som alltings skapare allmänt utbredd. Detta gällde inte bara folk i allmänhet utan även majoriteten av dåtidens vetenskapsmän var övertygade om att Gud låg bakom skapelsens mångfald. För många naturvetare var gudsnärvaron mer än en passiv livsåskådning, den var en inspirationskälla till att utforska hur Gud tänkte. Det var en tid då naturvetenskap och traditionell kyrklig verksamhet var nära förbundna med varandra. Ibland sammanstrålade de olika funktionerna i en och samma person.
Men berättigad kritik mot en alltmer kategorisk och i många fall maktfullkomlig kyrka kom så småningom att förändra idyllen och skapa allt större motsättningar. Ett tidstypiskt exempel finner vi i artfrågan, där kyrkans företrädare (som Bibelns uttydare och försvarare) slog fast arternas beständighet (konstans) och integritet, medan naturstudier tydligt visade på en rik artvariation (mikroevolution). Konflikter av detta slag, mellan en traditionsbunden kyrklig tolkning av naturen och en mera oberoende och öppen naturbeskrivning, gick inte längre att dölja. Bibelns auktoritet och trovärdighet tog naturligtvis skada av detta förhållande.
Det är i detta sammanhang vi möter den unge Charles Darwin på väg att utbilda sig till präst. Enligt historikern Hovard Gruber är det under dessa Cambridgeår (1827-30), som Darwin lade grunden till sin syn på naturligt och övernaturligt och som sedermera kom att få "en skarp och intressant formulering, framställd som ett alternativ av oerhörd (terrible) betydelse: naturen tar inga språng, men Gud gör det (nature makes no jumps, bud God does). Om vi därför önskar ta reda på om något har ett naturligt eller övernaturligt ursprung, måste vi ställa frågan: blev det till genom en sammanhängande förändringsprocess eller uppstod det plötsligt utan någon synbar orsak
?" (Vill du läsa citatet i sin helhet? KLICKA HÄR )

Ensidighet som fördunklar

Naturen tar inga språng men Gud gör det (2). Oavsett hur Darwin tänkte när han formulerade denna trossats, så är det uppenbart att den starkt bidragit till den sekulariseringen som följde med hans evolutionsteori. Helt i strid med Bibelns lära delade Darwin in verkligheten i två åtskilda delar. I den ena, den naturliga delen, kan vi följa naturens kontinuerliga och regelbundna förlopp. Det är här som vetenskapsmännen bedriver sina studier. I den andra, den övernaturliga sfären, sker mirakler och underverk som enligt Darwin är det sätt på vilket Gud uppenbarar sig.

Det intryck man får när man läser Darwins "språngtes" är att Gud ger sig till känna genom oförklarliga och planlösa infall, men att han för övrigt inte går att upptäcka. Detta är naturligtvis en helt felaktig beskrivning av hur Gud ger sig till känna. Och tyvärr har vi som kristna genom försummelse och passivitet låtit denna föreställning frodas tämligen ostörd. Genom att alltför snävt och ensidigt rikta uppmärksamheten mot Guds storhet och makt genom oförutsedda underverk och mirakler, har vi indirekt förstärkt intrycket av att det Gud gör inträffar plötsligt och är mera tillfälligt än kontinuerligt. Guds ingripande sker med andra ord ”språngvis". I avsaknad av en allsidig och balanserad skapelseförkunnelse kan man lätt förledas och tro att Gud är "Fixaren" som då och då griper in i våra personliga levnadsförhållanden, men som för övrigt förhåller sig avvaktande. Frågan handlar således inte om Gud uppenbarar sig genom tecken och under. För mig som skapelsetroende är den frågan för länge sedan avgjord. Utan vad det handlar om är att ge en balanserad bild som också lyfter fram Guds storhet ständigt manifesterad i skapelsen. Läser man Bibeln finner man att Gud upprätthåller allt med kraften i sitt ord. Och det är denna ständiga gudsnärvaro som omvandlat kaos till kosmos och gjort livet möjlig på vår planet.(Ps 8)

Att förpassa Gud till en så liten del av verkligheten som möjligt, är sedan länge en darwinistisk strategi som krönt stora framgångar, inte minst bland inflytelserika forskare. Sålunda skriver den välkände Harvardprofessorn J S Gould: Innan Darwin trodde man att Gud hade skapat människan. Efter Darwinismens genombrott kom denna tro att bli intellektuellt ohållbar ... Och vad vi än tror om Gud, så inte uppenbarar han sig i de naturliga processerna.  Zoologiprofessorn Richard Dawkins, en annan av vår tids opinionsbildare menar att Darwin gjorde det möjligt att bli en intellektuellt hederlig ateist. Den motfråga man kan ställa är om det är intellektuellt hållbart att tro att människan som intelligent varelse är ett resultat av att intelligens inte fanns vid skapelsens början? (3)

Mångfald som bedövar

Vad är då den principiella skillnaden mellan det naturliga och det övernaturliga? Frågan kan säkert besvaras på många olika sätt. Jag har dock valt att belysa resonemanget med följande fiktiva exempel (med de brister och generaliseringar detta innebär).
Anta att alla träd skulle vara lika nakna och avlövade året om, som björkarna är hos oss vintertid. Detta skulle naturligtvis ge en grådaskig bild av sommaren, men kände vi inte till något annat skulle vi säkert stå ut men det. Plötsligt en vår skulle ett enda träd börja utveckla gröna blad som kunde omvandla solstrålarna genom den märkliga process som vi idag kallar fotosyntesen. Denna säregna tilldragelse skulle helt säkert väcka sensation och dra till sig forskare och nyfikna människor av olika slag. För det som vi nu bevittnar är inte bara anmärkningsvärt genom sin unika förekomst, utan det som sker i de gröna bladen (fotosyntesen) är i sig så storslaget att det kan inte annat än väcka förundran. Kunde vi på konstlad väg tillverka en liknande process, skulle vi därmed ha tillgång till en miljövänlig protein- och energikälla av ofantlig betydelse.
Men varför är då intresset för lövsprickningen som sker varje vår och den process som äger rum i bladen förhållandevis måttligt? Svaret är helt enkelt att det som i det enskilda fallet skulle vara ett mirakel, sker nu i sådan mångfald att det bedövar vår förmåga att upptäcka det översinnliga i skapelsen. Mångfalden (eller det vi i dagligt tal kallar lagbundna processer) gör "underverket" till något naturligt.
Man kan säga att den principiella skillnaden mellan det naturliga och det övernaturliga, mer är en fråga om hur ofta något inträffar än vad som faktiskt äger rum - mer en fråga om mängd än om art - mer en fråga om kvantitet än om kvalitet.
Vill man leka med ord kan man säga att underverk i mångfald är en naturlig process medan underverk i "enfald" är ett mirakel.

Naturlagarna beskriver mönster

 Av föregående stycke framgår att det kan vara svårt att (ur skapelsesynpunkt) göra en tydlig gränsdragning mellan underverk och naturliga processer. När det gäller vetenskapens kompetensområde så är den begränsad till det som sker i rik mångfald. Orsaken är helt enkelt att göra tillvaron mera begriplig genom att försöka finna enhetliga principer som upprepar sig och knyter samman olika naturfenomen. Repeterbarheten är därför en grundläggande princip inom modern vetenskap. (Det finns dock singulära händelser som vetenskapen hanterar utifrån andra kriterier. Dit hör exempelvis livets tillblivelse och Big Bang)
Dessa regelbundna naturfenomen som vi kallar naturlagar, har fått speciella namn beroende på vem som upptäckt sambandet och vad som upptäckts. Eftersom det var Georg Simon Ohm som upptäckte sambandet mellan ström, spänning och resistans beskrivs förhållandet mellan dessa storheter genom en lag som kallas Ohms lag. Gravitationslagen är en annan naturlag som beskriver fritt fall. Naturlagarna kan därför ses som beskrivningar av de regelbundenheter som vetenskapsmännen lyckats kartlägga. Klassiska underverk däremot är undantag från det allmänna mönstret. Repeterbarheten i det senare fallet följer inga givna mallar.

Naturlagar mot Gud

Vilken maktställning har naturlagarna i förhållande till Gud? Detta är en utomvetenskaplig fråga av filosofisk art. Dess betydelse för det fortsatta resonemanget kan inte nog överskattas. Tror man exempelvis att naturlagarna i sig, ytterst styr och bestämmer vad som får inträffa, då kommer detta att leda till en verklighetsbeskrivning där Gud, (om Han ens tillåts medverka) kommer att ha starkt begränsade maktbefogenheter. Eller som en svensk geolog utryckte det när han angav ramarna för trons utsträckning vad beträffar livets uppkomst här på jorden: ”Den som vill kan här få ana Guds finger, en Gud som dock bör verka inom och genom naturlagarna”. (4) Om man däremot tror att naturlagarna är ett uttryck för Guds ordningsskapande vilja och har därför en beskrivande funktion, blir bilden helt annorlunda.

Följande bild kan förtydliga resonemanget. Anta att jag systematiskt börjar studera busstrafiken i den stad där jag bor. Snart skulle ett mönster växa fram. Allt eftersom tiden går kommer huvuddragen i min hemmagjorda turlista bli allt tydligare, avvikelser blir samtidigt allt mera försumbar. Slutligen tvingas jag avsluta min undersökning i brist på förändringar av betydelse. Regelbundenheterna eller det "lagbundna" mönstret som turlistan synliggör, kan jag naturligtvis använda på samma sätt som den redan tryckta tidtabellen. Men det vore omdömeslöst att tillmäta min turlista en styrande funktion, bara därför att jag upptäckt mönstret och kan nyttja effekten av denna upptäckt. Vad man kan säga är att min empiriskt framtagna tidtabell beskriver något som tidigare har bestämts på en "högre" nivå. En trafikledare har utifrån statistik och noggranna befolkningsstudier bestämt var och när bussarna skall köra, för att bäst betjäna allmänheten.
På motsvarande sätt kan man se på naturlagarna, naturens turlista. Bakom dessa lagar finns en "universell trafikledare", en Skapare som vidmakthåller naturprocesserna genom sin ständiga närvaro. (Naturligtvis får inte bilden hårdras, men som pedagogiskt hjälpmedel för att beskriva naturlagarnas sekundära inflytande sedd i ett skapelseperspektiv, fungerar den utmärkt.)

Unikt och oförklarligt

Vad menar man då med underverk? Jag har tidigare helt kort berört frågan, men generellt kan man säga att underverk (i traditionell bemärkelse) är avvikelser från det regelbundna mönster vi kan finna i naturen. Men för att åskådliggöra de principiella dragen, vill jag delge några episoder, även de tagna från lokal kollektivtrafik. Men till skillnad från tidigare exempel, är dessa upplevd. Det är bara det att de omständigheter som gjort detta pedagogiska exempel till en personlig erfarenhet, är samtidigt dess stora brist om man hårdrar dom. Därför uppmanas till viss försiktighet.

Jag bor i närheten av sista busshållplatsen på linje 2. Under de år jag åkt kollektivt, har det hänt vid en handfull tillfällen att busschauffören stannat precis mitt för den tvärgata där jag bor och låtit mig kliva av där (i strid mot gällande regler). Dessa speciella tilldragelser har inte stört någon annan eftersom jag alltid varit ensam passagerare i bussen vid dessa tillfällen. Händelsen kan tyckas vara banal, men den har ändå (kanske genom sin unika karaktär) gett en speciell känsla – en känsla av personlig omsorg och omtanke eller kort uttryckt, en upplevelse av att vara igenkänd.

På samma sätt kan Gud låta händelser i människors liv utvecklas på ett unikt och annorlunda sätt. T ex ett plötsligt och oförklarligt tillfrisknande. Att bli igenkänd av Gud och behandlad på ett personligt sätt skänker en enorm tillfredsställelse. Det kan många vittna om. Men samtidigt som vi gläds över att Gud plötsligt upprättar och helar, får vi inte glömma bort att tacka honom för det naturliga helandet som finns inbäddad i skapelsen och som håller stånd mot olika sjukdomsangrepp och gör att vi inte dukar under för allehanda sjukdomar. Jag hävdar mycket bestämt att de allra flesta "helanden" sker på detta omedvetna och odramatiska sätt. Men Guds unika handlande får inte göra att vi ringaktar de gånger som Gud följer det allmänna mönstret och "släpper av oss på de hållplatser där alla andra kliver av" (för att använda ovanstående bild). Ändå tvingas vi tillstå att vi lever i en värld där många utan förskyllan tvingas leva med ett livslångt lidande. Hur naivt det än låter tror jag att Gud som står utanför tid och rum kommer att rikligt kompensera dessa människor. 

Gud är ordningens Gud - han står fast vid sitt ord och sina löften och ett uttryck för detta finner vi i materiens lagbundenhet. Denna totala omsorg som inkluderar det naturliga såväl som det övernaturliga, skänker trygghet i tillvaron. Tänk om chauffören skulle ha ett individuellt förhållningssätt och köra förbi alla fasta hållplatser för att skjutsa hem varje passagerare till bostaden, hur skulle det då gå med tidtabellen? Vi skulle förmodligen tappa förtroendet för den trafikledaren som skapat ett sådant slumpmässigt system.

Underverk bryter mönstret


Som jag sa tidigare är underverk avvikelser från det regelbundna mönstret. Det finns därför inga åtgärder som med automatik utlöser ett mirakel eller ett underverk. Underverk går därför inte att förutsäga. I samma ögonblick vi säger oss ha kommit på den utlösande faktorn bakom underverket, har vi bevisat dess motsats d.v.s. att det inte längre är vad vi utger det för att vara. Då kan vi lika gärna överlämna "undret" till forskarnas granskning, så att de kan utreda vilka allmänna principer som åskådliggörs genom det inträffade. Detta säger jag inte för att ringakta händelsen. Som ett mått på Guds allmakt och skaparförmåga har jag svårt göra en gradering. Betänk att om endast ett lövträd skulle grönska, då vore det ett mirakel, men nu grönskar miljarder och åter miljarder lövträd och då kallas det för en naturlig process.

Att plötsliga och oförklarliga tillfrisknanden ändå skänker större tillfredsställelse och därmed uppfattas som en tydligare manifestation av Guds kraft, än vad det naturliga helandet gör, får nog tillskrivas dess unika och personliga karaktär - en tydlig förnimmelse av Guds speciella omsorg. Människan är ingen känslolös levnadsmaskin, utan en medveten varelse med behov som endast en personlig Gud kan tillfredsställa. Men vi får samtidigt inte glömma bort att Guds omsorg är verksam, oberoende av våra upplevelser. Våra upplevelser är i sin tur aldrig tvingande d.v.s. de går alltid att finna bakomliggande förklaringar som utesluter Gud. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar den som söker honom (Heb.11:6) Det handlar således om ett relationsförhållande mellan Gud och människa där tro och förväntan är en viktig ingrediens.

Här tycker jag det passar bra att knyta an till tidigare nämnda exempel. Den busschaufför som frångick regelverket och släppte av mig mellan två hållplatser var naturligtvis ingen främling för mig, utan händelsen byggde på en ömsesidig relation. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att relationen inte var sämre de otaliga gånger jag fick kliva av vid hållplatsen.

Liberalteologer ger naturlagarna maktbefogenheter

Teologer som kompromissar och bejakar ett evolutionärt synsätt på naturen har naturligtvis svårt med de underverk som Bibeln beskriver. För dessa liberalteologer är Jesu övernaturliga avelse en stötesten, därför att den strider mot biologins lagar. I stället för att tillskriva naturlagarna en beskrivande funktion, tillmäter man dem styrande maktbefogenheter som Gud måste följa. Uppståndelsen från det döda blir i detta perspektiv helt obegripligt och måste förklaras symboliskt.

Den som däremot utgår från skapelsetron, där Gud genom en övernaturlig skapelse tände de biologiska livsgnistan, behöver inte betvivla att undret kan ske igen i en ung flickas kropp (Maria). Varför skulle den Gud som ursprungligen skapade livet, vara tvungen att i varje situation följa de biologiska principer Han själv skapat och låna genetiskt material från sin egen skapelse (i detta fall Josef) för att förverkliga sin plan med människan? Svaret på frågan ligger i om Gud verkligen är den han utger sig för att vara. Den som ändå har lättare att tro på en materialistiskt styrd tillvara bör utan förutfattade meningar fundera lite djupare över vilka fantastiska trossprång som döljer sig bakom scenariot: Urexplosion (Big bang) - död materia – encelligt liv - reproduktion – flercelliga organismer – medvetna varelser – känslor såsom glädje/sorg /kärlek/hat. (5) Kanhända kan det leda till en ny syn på de underverk Bibeln omnämner. Åtminstone måste indelningen i troende – icke-troende mera betecknas som en innehållslös kulturyttring än en väl grundad distinktion. Att vetenskapstroende som utgår från enbart naturalistiska förklaringar inte kan uppfatta underverk är inte konstigare än att en radiosändning på långvåg, är "osynlig" för kortvågsmottagare. Det handlar ytterst om vilken grundinställning man har. Och för den som vill bejaka en konsekvent kristen helhetssyn är skapelsetron en viktig grundpelare. Den är nyckeln till en balanserad syn på under och tecken, liksom på det naturliga i tillvaron. Den ger också naturlagarna sin rätta plats.

Frälsningsundret - en andlig "naturlag"

Jag sa tidigare att underverk (såsom plötsliga helanden) är avvikelser från mönstret eller de lagar vi finner i naturen och därmed oförutsägbar. Men det finns undantag som berör den andliga sfären. Frälsningsundret är ett sådant undantag.  Den som ber om syndernas förlåtelse med ett uppriktigt hjärta får del av en inre omvandling av övernaturligt slag - pånyttfödelsens under kallas det. Guds löften utgör borgen för vår tro och är en garanti för denna lagbundenhet mellan bön och inre upprättelse. Till skillnad från fysiskt helande som är temporärt (eftersom våra kroppar lyder under förgängelsens lag) är frälsningsundret opåverkad av tidens nedbrytande krafter. (6) Det är helt i enlighet med bibelns anda, där det heter: Det synliga är förgängligt men det osynliga är evigt. Människan är den enda varelse på jorden som skapats till Guds avbild och som är bärare av denna eviga gudslåga. Och vad vore mera passande som slutvinjett än sångstrofen med lydelsen:

Det var ett underverk att skapa stjärnorna, ett under att av intet forma världarna, men när han frälste mig
tog min synd på sig,
det var ett under utav gränslös nåd.

TILL HEMSIDAN

Kommentarer:
[1] Och Skapelsetron är i sig ingen vetenskapsfientlig ståndpunkt. Det som är utmärkande för skapelsetroende är att de erkänner medverkan av en Skapare, vars skapelse inte låter sig reduceras till enbart fysikaliska fenomen. När då moderna forskare, med den auktoritet som denna utövning skapat, missbrukar sin ställning och spränger gränserna för sin verksamhet med uttalanden av typ: "i begynnelsen var materia och energi" eller "verklighetens yttersta grund är materialistisk", då föreligger en kompromisslös konflikt av troskaraktär. När vetenskapen framkallar religiösa valsituationer av detta slag, då har vetenskapen gått över sina gränser och själv blivit en slags religion. (Vill du läsa mera om detta så har Krister Renard en utmärkt artikel som heter: Den oheliga inkvisitionen TRYCK HÄR)

[2] Detta skrevs innan den moderna fysiken på ett framgångsrikt sätt kunnat påvisa att materiens och energins minsta beståndsdelar är ”grynig” eller ”kvantiserad”.
[3] Att ge en icke-evolverad intelligens utrymme är, enligt mångas uppfattning, att skapa oreda och göra världen obegriplig. Att byta ut beständiga naturlagar mot plötsliga infall, det är att förstöra vetenskapen. Och ändå är det genom människans intelligens som vetenskap är möjlig och världen begriplig. För Darwins lärjungar blir sålunda världen begriplig endast om evolverad intelligens har utvecklats från ett starttillstånd utan intelligent inblandning. Skulle däremot intelligens vara en följd av att intelligens fanns redan vid start, då har världen helt plötsligt blivit obegriplig. Här sviktar logiken betänkligt och inte blir det bättre när vi inser att ”evolverad intelligens” är framsprungen ur naturligt urval av slumpvisa mutationer. Det finns således starka skäl att betvivla Goulds påstående om att skapelsetron är en ”intellektuellt ohållbar” uppfattning.   

[4]Johansson Å. "Skapelsetron - ett luftslott" Forskning och Framsteg nr 6, 1989.
[5] Astronomerna Fred Hoyle och N C Wickramasinghe är helt klar över vilken inverkan våra förutfattade meningar har. Så här skriver de: Om man inte av antingen sociala trosuppfattningar eller vetenskaplig utbildning har en förutfattad mening och övertygelse om att livet uppstod (genom självalstring) på jorden, skulle denna enkla uträkning (av de matematiska oddsen mot det) göra tanken ohållbar.
[6]Det är ett känt faktum att många kroppsliga sjukdomar kan behandlas av olika (mer eller mindre målsökande) mediciner. Med hjälp av kliniska metoder kan man lätt konstatera att medicinen gjort verkan och att patienten är frisk, låt vara att medicinering i vissa fall måste fortsätta. Eftersom läkarvetenskapen kan förklara och behandla dessa sjukdomen, är det helt uppenbart att de tillhör kategorin naturliga processer. Att betrakta dessa sjukdomar som en andlig företeelse, är att ge vetenskapen och läkemedelsindustrin större makt och inflytande än vad som är försvarbart. Att bön om kroppsligt helande skulle följa samma andliga lag som t. ex. bön om syndernas förlåtelse, förefaller mig därför mycket motsägelsefullt, eftersom det gör underverket till en förutsägbar och automatisk process av samma lagbundna och omedelbara karaktär som ett fysikaliskt experiment. Den direkta konsekvensen av detta synsätt blir att underverk och mirakel (kliniskt registrerbar och påverkbar av läkemedel) skulle ingå i vetenskapsmännens legitima arbetsområde, vilket inte bara strider mot bibelns lära, utan också mot erfarenhet och etablerad vetenskap. Att "helandeunder" kan inträffa är för mig som skapelsetroende en självklarhet, däremot vänder jag mig mot de som hävdar att "vi har lika liten anledning att bära omkring sjukdomar i våra kroppar som att gå med oförlåtna synder" – d.v.s. att bön om fysiskt helande skulle följa en andlig "naturlag".
Här skulle jag vilja uppmana till ödmjukhet och försiktighet. När allt kommer omkring befinner vi oss i trons väntrum, mellan det redan nu inträffade och det ännu inte uppenbarade. Fullkomnanden återstår. Och medan vi väntar på vårt saliga hopp skall infrias, låt oss vara uppfyllda av iver att göra Guds vilja. I detta ingår att be för sjuka.