Direktlänk till denna sida: www.intelligentdesign.st/skapelsetro1.htm

 

SkapelseTro 1

Intelligent design, ett trovärdigt alternativ till en materialistisk utvecklingsmodell
av Kjell Ulander

 

Två huvudlinjer

 

Det finns många olika förklaringsmodeller till livet och dess tillkomst. Men bland dessa varianter kan man klart urskilja två huvudlinjer.
Den ena utgår från ett naturalistiskt synsätt där endast materialistiska förklaringar accepteras. Att hänvisa till en skapande intelligens av något slag är av metodiska skäl förbjudet. Utifrån detta antagande bedriver etablerad vetenskap sin forskning idag, vilket betyder att ett naturalistiskt antagande av filosofisk art, utgör grunden för hur vetenskapsmännen besvarar frågor om livet, dess tillkomst och utveckling.

Den andra huvudinriktningen utgår från ett vidare synfält och tillåter svar utanför de naturalistiska gränser som nu godkänts. Konkret innebär detta att om man t.ex. känner till den genetiska, funktionella och strukturella sammansättning hos ett biologiskt system och denna vetskap tydligt pekar på att systemet omöjligen kan ha tillkommit genom enbart naturalistiska processer, då ska en vetenskapsman kunna frångå en strikt materialistisk förklaringsmodell och dra slutsatsen som stöder tanken om en Intelligent orsak, utan att för den skull behöva betraktas som ovetenskaplig och därmed äventyra sin vetenskapliga karriär(Vill du avbryta och läsa vad som kan hända när en universitetsprofessor i biologi vågar ta upp ämnet intelligent design på sina föreläsningar, så KLICKA HÄR) Att komplexa biologiska strukturer skulle ha tillkommit genom en intelligent orsak av något slag, är i och för sig inte konstigare än den strategi som t.ex. dagens astronomer använder inom SETI-projektet[2], där informationsinnehållet hos inkommande rymdsignaler avgör om de är av slumpkaraktär (brus) eller har ett intelligent ursprung. Inom andra vetenskapsområden såsom antropologi, arkeologi och kriminologi, finns liknande strategier. Så redan idag finns det rika erfarenheter om hur begreppet intelligens ska hanteras, som lätt kan utvidgas till att gälla den ofantliga mängd information som finns lagrad i cellernas DNA. Men det är här som nuvarande vetenskapssyn sätter stopp. ( Vill du avbryta och läsa om vilka komplikationer som materialistiskt skolade forskare lätt kan hamna i när man "tvingas" angripa grunden till den världsbild man fortfarande försöker hålla fast vid, så KLICKA HÄR)

Tankar kring ett äpple

För att förtydliga ovanstående resonemang skulle jag vilja ge en vardaglig illustration som gör frågeställningen mera överskådlig och gripbar, utan att för den skull sudda ut de principiella dragen. Åtminstone är detta min förhoppning.

Vi antar att det hela utspelar sig i min trädgård. När jag tidigt en morgon kommer ut, kan jag inte undgå att lägga märke till sommarens första fallfrukt. På marken ligger ett äpple som troligen fallit ned från någon av de övre grenarna och slagit emot underliggande, så att skador uppstått. Man kan se dessa ytliga "sår" på flera meters avstånd. Vid närmare granskning ser jag dock att märkena mera liknar en tandrad än vanliga stötmärken. Denna upptäckt väcker nya tankar, exempelvis möjligheten att någon medvetet plockat ned äpplet och försökt äta av det, men sedan avbrutit det hela. Vad som fått mig att ändra uppfattning är mönstret eller symmetrin hos märkena. Detta har medfört att jag nu föredrar plocka-ned-hypotesen framför den först antagna fritt-fall-teorin, men helt säker kan jag inte vara eftersom avgörande bevis alltjämt saknas.

Vetenskapen vilar på en trosgrund.

Ovanstående resonemang bygger på en slags logik som jag tror de flesta håller med om, nämligen att fakta måste hållas isär från tolkningar och att våra tolkningar alltid är preliminära. Detta leder i sin tur till att teorier aldrig kan göra anspråk på att ha funnit den slutgiltiga sanningen, allrahelst som den utgår från en verklighetssyn där vissa alternativ uteslutits redan från början. Eller för att knyta an till exemplet ovan: en aldrig så välutvecklad och invändningsfri fritt-fall-teori kan inte bortse från möjligheten att plocka-ned-hypotesen är sann, dvs. att någon medvetet plockat ned äpplet. Att en strikt tillämpning av fritt-fall-teorin omöjliggör upptäckt av denne aktör, är en logisk följd av teorin och kan självfallet inte åberopas som stöd för vad som verkligen inträffat. Skulle jag exempelvis säga att "stötmärkena" bevisar att fritt-fall-teorin är sann, då har jag gjort mig skyldig till en logisk kullerbytta (cirkelresonemang), eftersom jag då använt en tolkning som bevis. Jag kan således inte ange skadornas karaktär utifrån en viss teori och sedan använda den tolkningen som bevis för att teorin faktiskt är sann. Detta gäller också för den som hävdar att tandavtrycket är ett bevis för att plocka-ned-hypotesen är sann. (Vill du avbryta och läsa om två klassiska exempel på cirkelresonemang, så KLICKA HÄR)

Om vi överför detta resonemang till den inom-vetenskapliga debatt som förs idag, angående livet dess tillblivelse och utveckling, så betyder det att debatten i sig rymmer en begränsning som ingen kan förneka. Bara ordet inom-vetenskaplig ger en klar antydan om den principiella gräns som avdelats ett strikt naturalistiskt betraktelsesätt - ett synsätt som förbjuder medverkan av en Intelligent Agent av något slag. Det svar som naturvetenskapen ger kommer således att begränsas av de spelregler man ställt upp och följaktligen kan aldrig vetenskapliga tolkningar eller teorier göra anspråk på att vara ett faktum.

Vetenskapens framsteg (inom sitt rättmätiga kompetensområde) har dock gjort att många förlorat förmågan att se denna begränsning. Genom att särskilja fenomenet evolution från dess mekanism, har man dessutom lyckats ge evolutionen en slags immunitet mot all tänkbar kritik. Evolutionen (som fenomen betraktad) har blivit en grunddoktrin som inte behöver motiveras eller granskas. I vissa fall säger man klart ut att evolutionen är ett faktum bortom alla tvivel. Att diskutera den frågan är som att diskutera fenomenet gravitation, menar man. Däremot förekommer en både livlig och legitim debatt om olika sätt att förklara evolutionen. (Vill du avbryta och läsa om varför jämförelsen mellan gravitation och evolution inte håller, så KLICKA HÄR)

Metodiska hänsyn begränsar vetenskapen.

Om vi skulle resonera på motsvarande sätt när det gäller äpplet så skulle endast de tolkningar som ryms inom ramen för fritt-fal-teorin tillåtas. Plocka-ned-modellen skulle med andra ord inte godtas som en jämbördig tolkning, därför att man bestämt att teorin ska kunna förklaras naturalistiskt utan inblandning av ett medvetande. Därmed har teorin begränsat tolkningsutrymmet till att enbart handla om hur det gick till när äpplet föll. Var det ett direktfall eller stötte äpplet emot andra grenar vid fallet? Eller utryckt på ett mera akademiskt sätt: var fallet kontinuerligt (graduellt) eller diskontinuerligt (punktualistiskt)? (Vill du avbryta och läsa om varför den kontinuerliga utvecklingsprocessen är ett måste och varför diskontinuiteten (sprången) är ett hot mot evolutionsteorin, så KLICKA HÄR)
Det enda som inte står under debatt är fritt fall. Trots att det faktiskt finns märken som tyder på att äpplet medvetet plockats ned från trädet, så är den tolkningsmöjligheten utesluten därför att man har bestämt att tolkningarna måste gå att följa bakåt i tiden på ett någorlunda rekonstruerbart sätt. För att kunna göra det krävs att alla nyckfulla inslag elimineras. Någon "organisk" inblandning kan därför inte godtas av rent principiella skäl. Sanningsfrågan får med andra ord stå tillbaka för metodiska överväganden av praktisk natur. [7]
När det gäller äpplet är det lätt att inse det felaktiga i resonemanget. Men varför ser vi det inte lika klart när vi kommer in på frågor som rör livet, dess tillblivelse och utveckling? Hur kan man faktumförklara en historisk-biologisk utveckling som ingen bevittnat och samtidigt påstå att det enda vi är oense om är hur det hela har gått till? Vad är egentligen evolution utan en förklarande och trovärdig mekanism?
Tänk om skapelsetroende skulle faktumförklara skapelsen (som ett fristående begrepp) med samma anspråk på immunitet. Hur skulle detta uppfattas? Med all rätt (utifrån gängse definitioner) skulle man framhålla det ovetenskapliga i detta förfarande, därför att det inte finns någon mekanism som förklarar hur skapelsen har gått till. Men är det inte just det som utgör det problem som evolutionister idag brottas med? Det saknas alltjämt en trovärdig vetenskaplig mekanism som förklarar hur komplexa "icke-reducerbara" biologiska system tillkommit successivt. I det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att det inte handlar om mikroevolutionen - den process som förklarar varför finkars näbb har olika storlek, utan om makroevolutionen - den process som förklarar hur t ex kräldjur utvecklades till fåglar. Att
mikroevolutionen är ett faktum leder inte automatiskt till att makroevolutionen är det. (Vill du avbryta och läsa om: 1. Mikroevolution hos björkmätaren, så KLICKA HÄR, 2. Makroevolution från reptiler till fåglar, så KLICKA HÄR)

Tandavtryck i skapelsen

 Exemplet med äpplet är ett pedagogiskt försök att illustrera den grundläggande skillnaden mellan evolutionsmodellen och en modell som tillåter en skapande intelligens av något slag (intelligent design). Tandavtrycket representerar ett observerat mönster i skapelsen som har tydliga spår av intelligens.

Professor Michael Behe använder råttfällan som ett pedagogiskt exempel, för att visa hur omöjligt det är att i små successiva utvecklingssteg skapa ett i varje steg fungerande fångstredskap. (Vill du avbryta och läsa om Irreducibelt komplexa system, så KLICKA HÄR) På motsvarande sätt förhåller det sig med många av de biokemiska strukturer vi idag känner, menar Behe och anger som exempel blodets koaguleringsförmåga och den biokemiska process som döljer sig bakom ögats ljusadaption. (Vill du läsa mera om detta, så KLICKA HÄR (Eng. text)). Naturvetenskapen har inget svar på hur "irreducibelt komplexa" organ som t ex ögat kunnat successivt utvecklas genom en selektion av tillfälliga genförändringar [11] . Denna oförmåga att kunna ge en trovärdig inom-vetenskaplig förklaring, har fått allt fler vetenskapsmän att ifrågasätta grunden för nuvarande vetenskapssyn.

Största hotet - de egna upptäckterna

Måste det regelbundna mönstret på äpplets skal tolkas som stötmärken tillkomna av en slump eller är det tillåtet att se det som ett tandavtryck skapad genom en medveten handling? Det är denna principiella fråga som företrädare för dagens vetenskapssyn har svårt att hantera utan att samtidigt verka dogmatiskt förstenad i en förlegad vetenskapssyn. Är metodens stringens och materialistiska avgränsning viktigare än sanningsaspekten frågar många, som med stor förundran tagit del av vetenskapsmännens fantastiska naturbeskrivningar och samtidigt förespeglats uppfattningen att det inte krävs någon intelligens för att åstadkomma dessa komplexa och intrikata mönster. Det kan verka som ödets ironi att de sinnrika mönster som vetenskapsmän idag avslöjar, håller på att underminera den materialistiska grund vetenskapen själv står på. Frågan är om inte det allvarligaste hotet mot dagens vetenskapssyn ändå är de egna upptäckterna. Michael Behe, Dean Kenyon är goda exempel (som nämns i denna artikeln) på den gryende självjustering och verklighetsanpassning som håller på att ske bland forskare idag. Många fler skulle naturligtvis kunna nämnas, men det väsentliga är inte i första hand numerären, utan styrkan i argumenteringen. Det är den som väcker intresse och gör att antalet ökar snabbt. (Vill du avbryta och läsa om generella svårigheter att lösa gränsdragningsproblem mellan vetenskap och ”pseudovetenskap” och som visar att vetenskapshistorien är full av exempel på antagonistiska åsikter som segrat tack vare modiga individer som stått emot trycket och varit villiga att utmana sin samtids konsensus, KLICKA HÄR (eng. text))

Chockerande

Det var en chock för människor som levde under förra århundradet när de upptäckte att många drag i den biologiska världen kunde tillskrivas det naturliga urvalets eleganta princip, skriver Behe. Idag är det lika chockerande att upptäcka, från de observationer vetenskapen gjort, att fundamentala biokemiska mekanismer inte kan tillskrivas naturlig selektion utan visar tydliga tecken på en skapande intelligens Intelligent design kan innebära att livets slutgiltiga förklaring ligger utanför den traditionella vetenskapen. Mycket tyder på det. Och skulle det medföra en oönskad metodisk förändring för vetenskaplig verksamhet, så får vi acceptera det. Vetenskapen får inte nöja sig med den metodiskt bästa förklaringen utan den sannaste, låt vara att vi därmed tvingas tillstå vissa begränsningar i vår förklaringsförmåga. [6].

Fler länkar om "tandavtryck"
Ögats evolution - en fråga om trovärdighet.

 

TILL HEMSIDAN

 


Kommentarer - citat och länkar

[

1]. Dean Kenyon - ett brott mot akademisk frihet

I Wall Street Journal fanns den 6/12 1993 en artikel av professor Stephen C Meyer. Författaren, vars specialitet är vetenskapsfilosofi och vetenskapshistoria, beskriver där vad som hände en amerikansk professor, när denne i sin undervisning hade kritiska synpunkter på den biokemiska evolutionsteorin. Bl a följande står i artikeln: 
 

Kontroversen började förra hösten, efter att Dean Kenyon, biologiprofessor vid San Francisco State University, förbjöds att undervisa i kreationism av John Hafernik, prefekt för biologiinstitutionen. Mr Kenyon, som inkluderade tre föreläsningar i biologiskt ursprung i sin introduktionskurs, hade under många år brukat ta upp både evolutionsteorin och observationer som var oförenliga med denna teori. Han diskuterade också filosofiska och politiska strider som förekommit i sammanhanget och sin egen syn på det hela, enligt vilken levande system uppvisar tecken på en intelligent design. 

Hafernik anklagade Kenyon för att undervisa, vad han karakteriserade som biblisk kreationism, och beordrade honom att sluta. Kenyon bad då om ett förtydligande från James Kelley, som var fakultetsordförande, och frågade exakt vad han inte fick diskutera. Fick han inte nämna för studenterna "att forskarna tvistar om huruvida den kemiska evolutionen verkligen kunnat äga rum i jordens forntid?" Eller fick han inte nämna "de viktiga filosofiska frågor som kommer till sin spets vid diskussioner om ursprung?" Kelley vidhöll att Kenyon skulle undervisa i den dominerande vetenskapliga teorin. Kenyon svarade då "Jag undervisar i den dominerande vetenskapliga teorin. Men jag diskuterar också problem med denna teori och att vissa biologer tycker sig se bevis på ett intelligent ursprung. Tala om för mig vad som är fel med detta."

Han fick inget svar, utan avstängdes från att undervisa i inledande biologi och blev förvisad till laboratoriearbete. Jag citerar artikeln igen: 
 

 För det första är Mr Kenyon en auktoritet på kemisk evolutionsteori och det vetenskapliga studiet av livets ursprung. Efter att fått sin doktorsexamen i biofysik vid Stanford forskade han vid University of California och vid Oxford University. 1969 var han medredaktör i ett teoretiskt arbete med titeln Biochemical Predestination. I denna bok framlades den dittills mest trovärdiga teorin för hur en levande cell kunde ha organiserat sig utifrån de kemikalier som ingick i "ursoppan". 

Mr Kenyons följande forskningar resulterade i ett flertal publikationer över problemet med livets ursprung. Det var här som hans svårigheter tog sin början. I slutet av 70-talet började Kenyon ifrågasätta sina egna idéer. Experiment, vissa utförda av honom själv, verkade mer och mer tala emot den allmänt accepterade synen inom området. Laboratorieförsök tydde på att enkla kemikalier inte arrangerar sig i komplexa informationsbärande molekyler som DNA -- utan "styrning" från en mänsklig intelligens. 

Eftersom kemiska processer utan intelligent styrning inte verkade kunna åstadkomma ens de kodade informationssekvenser som återfinns i de allra enklaste celler, menade Kenyon att en styrande intelligens kanske spelat en roll vid livets uppkomst. 

Trots att han förmodligen kan lika mycket på området som någon annan, får Kenyon således inte redovisa några negativa forskningsresultat och inte heller delge studenterna sina personliga åsikter. Detta trots att han inte framfört några religiösa påståenden utan endast dragit slutsatser utifrån experimentella data. Artikelförfattaren, professor Meyer, fortsätter: 

Även om han hade föreläst utifrån en övertygelse om att "Gud skapade himmel och jord" är det inte självklart att akademisk frihet betyder att universitetsstudenter måste skyddas från sådan åsikter. Judiska och kristna studenter har sedan länge utsatts för antireligiös polemik från professorer som tycker sig finna stöd för ateism inom sitt forskningsområde. Varför måste då kristna professorer avstå från att diskutera bevis som verkar ge trovärdighet åt deras filosofiska åsikter.

Under alla förhållanden så pekar den starkt förenklade beskrivningen av Mr Kenyons åsikter som "religion" och de strikt materialistiska åsikterna som "vetenskap" på att alla åsikter inte bedöms på samma sätt inom detta vetenskapliga område, som ju är ökänt för sina filosofiska övertoner. Biologiböcker upprepar rutinmässigt darwinismens argument mot ett intelligent ursprung. Men om nu argument mot en intelligent konstruktör är filosofiskt neutrala och strikt vetenskapliga, varför är då Mr Kenyons argument för en intelligent konstruktör automatiskt ovetenskapliga och religiöst färgade. När det gäller att hitta den bästa förklaringen på fakta, så har Mr Kenyon tillämpat samma sätt att resonera som innan han bytte åsikt. Hans slutsatser, inte hans metoder, har ändrats! 

Efter att San Francisco State University's Academic Freedom Committee konstaterat att beslutet om avstängning för professor Kenyon var felaktigt och innebar ett brott mot den akademiska friheten, samt att The American Association of University Professors ingripit, har Kenyon, åtminstone tillfälligt, tillåtits att åter undervisa. [ÅTER]

Ovanstående citat är hämtat ur Krister Renards artikel: Den oheliga inkvisitionen. Vill du läsa artikeln i sin helhet, så KLICKA HÄR
Vill du läsa professor. Meyers originalartikel, så KLICKA HÄR
 
[2]. SETI står för "
Search for Extra-Terrestrial Intelligence".(På jakt efter utomjordisk intelligens)
[3].

"I heard Davies present this thesis at a scientific conference in Italy in September 1998, at which Christian de Duve and I were also participants.  I thought Davies had walked right up to the brink of saying that an intelligent agent had participated in the origin of life, and evidently de Duve thought so too.  He (de Duve) accosted Davies immediately afterwards, and ... asked if he was implying that information came first, and chemistry only thereafter. Davies answered that no, he didn't mean that.  So it seemed that chemical laws created the information after all.  De Duve continued: "You are reviving vitalism and [Aristotelian] final causes!"  Again, Davies again pleaded not guilty.  He assured de Duve that he hadn't really meant that the new laws would contradict the existing laws.  After a lot more of this de Duve smiled benignly and said "I must have misunderstood you." 

Put to the test, it seemed that Davies was harmless after all.  All his revolutionary talk just meant that we don't have all the answers yet, which is what de Duve and the orthodox people have been saying all along. Everybody agrees that new knowledge is needed.  The argument Davies had seemed to be making was that we need to discover some fundamentally new third factor that is beyond both chance and law.  Then he seemed to flinch when he contemplated the consequences of his own logic.  He was caught between what he wanted to say (chance and law aren't enough) and what he didn't quite dare to say (something beyond chance and law had to be involved).  His awkward solution was to call the necessary third entity another kind of "law," even though he acknowledged that it would have to be something fundamentally different from anything previously known as a law". [ÅTER]

Ovanstående citat är ett kort utdrag ur Philip Johnsons artikel: The Fear of God. Vill du läsa hela artikeln, så KLICKA HÄR (eng. text)
[4]. Klassiska exempel på cirkelresonemang

 

 

 

 

 

 

 

”Att de arter som finns i dag ... har uppkommit genom en successiv utveckling från en urcell är nu ett faktum bortom allt tvivel. Fossila lämningar visar att arter avlöst varandra i utvecklingsserier. Ytterligare bevis för evolutionen finns i hur fostret utvecklas. Det genomgår en snabbrepris av vissa delar av en arts utvecklingshistoria, t ex har ett människofoster en tid gälspringor och svans." 
(Vill du läsa vad embryologen Michael Richardson säger om detta s.k. bevis, så KLICKA HÄR
[ÅTER]

 

Citatet är hämtat från en artikel av zoologen Kerstin Janson infört i Forskning & Framsteg, nr 2, 1986

[5]. Jämförelsen mellan evolutionen och gravitationen håller inte!

Hur har evolutionen gått till? Vilka mekanismer ligger bakom evolutionen? Dessa och liknande frågeställningar sysselsätter många forskare idag. Men när vi kommer in på  evolutionen i sig, är det förvånansvärt få som väcker kritiska frågor. Darwin kan ha fel säger man, men då måste vi finna en annan teori som förklarar evolutionen. På något sätt står evolutionen (som fenomen) helt opåverkad av teorins förklaringsförmåga. För många har evolutionen fått samma axiomatiska betydelse som gravitationen, dvs den är så självklar att den inte behöver diskuteras.
 

"...Einsteins gravitationsteori avlöste Newtons, men äpplen blir inte hängande i ett mellanläge i väntan på klarhet. Och mänskliga varelser utvecklades från apliknande förfäder oavsett om det skedde genom den mekanism som Darwin föreslagit eller någon annan ännu inte upptäckt mekanism.”

Det omedelbara budskapet Gould ger med denna formulering kan ingen ta miste på. På samma sätt som äpplets fall är helt opåverkad av vilken teoretisk modell vi använder för att förklara det, är människans härstamning från apliknande förfäder oberoende av sanningshalten i Darwins förklaring. Formuleringen rymmer också ett mera övergripande påstående nämligen att evolutionen i stort har samma fakticitet som gravitationen. 

Att gravitationen är intimt förknippad med den attraherande kraft som får kroppar att falla är en direkt följd av ordets definition och betydelse. Slår man upp ordet gravitation, så finner man att det är liktydigt med ordet massattraktion dvs. kroppar som dras till varandra. När vi ser ett äpple falla så är det en följd av massattraktionen mellan jorden och äpplet. Även om vi inte kan förklara vad gravitationen egentligen är (djupast sett), så vet vi att den är en realitet som enkelt kan åskådliggöras. Om vi då slår upp ordet evolution så finner vi att det betyder utveckling, gradvis skeende förändring. Med denna allmänna betydelsen är evolutionen ett faktum. Ingen bestrider detta! Vi behöver bara gå till våra husdjur för att se pågående "evolution" - ibland kallad mikroevolution. Men när Gould talar om evolution så menar han något annat än den gradvisa förändring vi direkt kan registrera. Goulds evolutionsbegrepp omfattar inte bara variationen inom en djurart utan också utvecklingen från en enkel urorganism till de mest komplexa varelser vi känner till, dvs. ett förlopp som vi vet mycket lite om. Det är här som Goulds analogi haltar betänkligt.

Det kan knappast vara trovärdigt att jämföra ett synligt förlopp - fritt fall - som vanligtvis är över på tiondelar av en sekund med en osynlig process - människans utveckling - som antas ha tagit miljontals år och som dessutom tillhör den kategori som ingår i evolutionsteorins "undersökningsobjekt" 
”Analogin är falsk”, menar Philip Johnson och fortsätter:

”Vi kan direkt observera att äpplen faller när vi släpper dem, men vi kan inte observera någon gemensam förfader till moderna apor och människor. Vad vi kan observera är att apor och människor är fysiskt och biokemiskt mer lika varandra än vad de är lika kaniner, ormar och träd. Den apliknande gemensamma förfadern är en hypotes i en teori, vars syfte är att förklara hur större och mindre likheter uppkommit.” 

Men det är inte bara en ofantlig skillnad mellan våra möjligheter att studera och vetenskapligt bekräfta två så vitt skilda processer, det råder (som redan nämnts) en tolkningsproblematik bakom ordet evolution (som fysikerna för länge sedan klarat ut vad beträffar gravitation, men som biologerna ofta förbiser). Så här skriver Johnson:
”...De `fakta´ som Gould beskriver är ingenting annat än Darwins teori rätt tolkad". 
Hur tolkar man då evolutionen idag? Låt oss lyssna på det svar som Johnson ger: 

"Evolutionen är härstamning med modifiering, som har tillkommit genom slumpmässiga genetiska förändringar, med naturligt urval som skulptör till all upptänklig formgivning, för att skapa komplexa strukturer som vingar och ögon...” 

Jämförelsen mellan fritt fall - en synlig process som är över på sekunder - och evolution - ett osynligt förlopp som tar miljontals år - visar på allvarliga definitionsbrister av begreppet evolution. Så länge makroevolutionen sammanblandas med mikroevolutionen kommer denna begreppsförvirring att kvarstå.
[ÅTER]

Vill du läsa en mera utförlig artikel om jämförelsen gravitation-evolution, så KLICKA HÄR
[6]. Filosofisk naturalism kräver sammanhängande processer, för att kunna ge en "naturlig förklaring".

 

"Filosofisk naturalism kräver att naturprocesserna är helt sammanhängande. Livets historia måste därför avbildas som ett träd. Allt liv måste ha en gemensam anfader. Ytterst måste alla genetiska förändringar vara ett resultat av enbart planlösa, materialistiska processer. 
Å andra sidan är teism eller intelligent design betydligt mindre begränsande. Livet kan vara endera kontinuerlig eller diskontinuerlig. Av detta följer att livet på jorden kan avbildas som ett träd eller en skog (många fristående träd - min anm.)"   
 [ÅTER]

[7]. Att se bra är viktigare än att finna det man söker

Den inom-vetenskapliga metoden är förvisso överlägsen så länge vi rör oss inom dess kompetensområde, men för den del av verkligheten som finns utanför, är metoden endast användbar för vetenskapliga fundamentalister dvs. de som besvarar följande diagnosticerande fråga med nej resp. ja (i nämnd ordning): Can something be non-science but true, or does non-science mean nonsence? (tyvärr omöjlig att översätta till bra svenska) 
De argument som används idag för att försvara den vetenskapliga renlärigheten påminner om nattflanören som hade tappat sin rumsnyckel. Krypande - i skenet från gatlyktan - söker han sin borttappade nyckel, när en man plötsligt dyker upp. Följande samtal utspinner sig:
-
Vad är det du söker? -  frågar mannen nyfiket.
-
Jag söker min rumsnyckel -  svarar flanören buttert
-
Var tappade du den? - frågar mannen och gör sig beredd att hjälpa till..
-
Där borta i mörkret - svarar flanören och pekar mot dunklet utanför.
-
Men varför söker du då här? - frågar mannen förvånat.
-
Därborta är det för mörkt för att kunna upptäcka något, här är det i alla fall upplyst - svarar flanören oreflekterat 

Intelligent design kan innebära att livets slutgiltiga förklaring ligger utanför den traditionella vetenskapen. Mycket tyder på det. Och skulle det medföra en oönskad metodisk nyorientering för vetenskaplig verksamhet, så får vi acceptera det. Vetenskapen får inte nöja sig med den metodiskt bästa förklaringen utan den sannaste, låt vara att vi därmed tvingas tillstå vissa begränsningar i vår förklaringsförmåga. 

ÅTER

[11]Naturligt urval - en ögonblicklig process utan framförhållning.

När vi talar om den selektion som sker i naturen (naturlig urval) är det viktigt att komma ihåg att det är slumpvisa mutationer (genförändringar) som skapar råmaterialet och ytterst avgör utfallet vid selektionen. Det naturliga urvalet som verkar på vad slumpen åstadkommit, kan därför betraktas som en blind  process. Är processen blind, kan den inte planera framåt. Den kan inte göra uppoffringar nu, till förmån för ett avlägset syfte, därför att processen saknar förmåga att uppställa och infria mål. Varje förändring måste därför rättfärdigas av egna omedelbara fördelar och inte sådana som leder till något önskat slutmål. Hur komplexa organ som t ex ögon, vars funktion förutsätter en integrerad samverkan av var för sig obrukbara delar, kunnat utvecklas steg-för-steg är en fråga som utvecklingsbiologer länge sopat under mattan. [ÅTER]
Vill du läsa hur professorerna Hardin och Dawkins förklarar ögats evolution och vilka brister resonemanget rymmer, så TRYCK HÄR