Direktlänk till denna sida: www.intelligentdesign.st/vetenskapsradion.htm

Förord.

 

Efter P1:s radioprogram ”I Darwins fotspår” den 13 maj (2009) försökte jag kommunicera de synpunkter jag här tar upp med programansvariga på Vetandets Värld, dock utan resultat. Ingen på redaktionen verkade intresserad.   

 

Tystnaden gjorde att jag vände mig till Granskningsnämnden (se nedanstående inlaga), i förhoppning om att få programmet prövat. Även om det var ett jubileumsprogram där man firade ”Darwin 200 år” så har ändå public service-företagen krav på sig att ge en så saklig och allsidig beskrivning som möjligt. Att inte ens få lätt kontrollerbara sakuppgifterna att stämma med verkligheten, är anmärkningsvärt. Och som jag påpekar i min skrivelse till nämnden, så tror jag inte att jubilaren skulle ha känt sig hedrad av den ensidighet som programansvariga här ger prov på.

 

Förhärligandet av ena kontrahenten (Darwin) samtidigt som man demoniserar motparten (Wilberforce), gör att välbehövlig debatt uteblir oavsett vilken uppfattning man har i själva grundfrågan. Vem vill idag stå upp och försvara en arrogant och inkompetent biskop. Efter det påstådda påhopp Huxley utsatts för kan man inte annat att känna sympati för honom. Wilberforce får allt skylla sig själv. Han bäddade för sitt nederlag.

 

Historiskt har denna polarisering verkat förlamande på sakdebatten och samtidigt medverkat till att tendentiösa skildringar av det slag som Vetandets Värld (som ansvarig utgivare) här för fram, kunnat florera tämligen fritt. Modern historiebeskrivning ger dock en helt annan bild av händelsen och det är hög tid (för ”eftersläntaren” Vetandets Värld) att inse att den mytbildning som länge präglat Oxforddebatten nu är över.   

 

Modern historiebeskrivning ger nämligen en helt annan bild än den Vetandets Värld väljer att föra fram. Därav nedanstående inlaga.

 

Gymnasielärare

Kjell Ulander

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

 

Till Granskningsnämnden för radio och TV.

 

Radioprogrammet Vetandets Värld i P1 propagerar mera än refererar.

 

P1:s radioprogram ”I Darwins fotspår” den 13 maj (2009) väckte frågor om saklighet och opartiskhet. Och den fråga som naturligt infinner sig är om programansvariga verkligen strävat efter att ge en så allsidig belysning som möjligt. Betänk att det här handlar om en klassisk debatt med stort symbolvärde. För många har den kommit att framstå som en uppgörelse mellan tro och vetande, mellan religion och vetenskap.

 

Det finns många motstridiga versioner från debatten vid British Association, den 30 juni 1860. Från början av 1900-talet och fram till 80-talet var dock grunddragen förvånansvärt enahanda. På ena sidan möter vi kyrkans talesman, biskop Samuel "Soapy Sam" Wilberforce, en till synes taktlös och okunnig debattör utan vetenskaplig skolning, ställd mot Darwins briljante och stridbare lärjunge - Tomas Huxley - en vetenskapens härförare och försvarare.

 

Enligt Vetandets Värd inleder biskopen sitt anförande med att ”racka ned på Darwin, angripa Huxley och försöka lägga fram bevis för kreationismen”.  På frågan om det var på sin farmors eller farfars sida som han stammade från aporna, svarade Huxley slagfärdigt: ”Hellre skulle jag härstamma från en apa än från en kultiverad man som använde sina gåvor inom kultur och vältalighet i fördomens och falskhetens tjänst”.

 

I det tumult som rådde kunde man höra ”biskopen av Worchesters fru” utbrista: ”Å kära, vi måste be om att detta inte är sant, men om det är sant, låt oss hoppas att det inte blir allmänt bekant.

Den djupt religiöse Robert FitzRoy (Darwins kapten på båten Beagle) framställs även han på ett föga smickrande sätt. I det tumult som råder ställer han sig upp och börjar vifta med bibeln och vråla: Blasfemi, Hädelse. ”Plötsligt förstod han vad som hade hänt - att den resa han var ansvarig för ledde till skapelsens ifrågasättande. Kapten FitzRoy tog det så illa att han på dagen fem år senare tog sitt liv.”

Charles Darwin var dock inte överraskad över kaptenens självmord.

 

Som om nu inte detta skulle räcka, väljer programansvariga på Vetandets Värld helt omotiverat att låta en ärkebiskop – James Usser (1581 - 1656) - som avled mer än två hundra år före Oxforddebatten, att stå fram som någon slags sagesman för vad Bibeln säger om tidpunkten för jordens skapelse. Således skapades världen år 4004 före Kristi födelse och för att i dagens kulturklimat riktigt brännmärka kyrkans representant tillkännages att det skedde på ”natten till söndagen den 23 oktober.”

 

Här, om inte förr, borde programansvariga ha börjat fundera om programinnehållet verkligen uppfyller kravet på saklighet och mångfald. Är inte historien för ”bra” (i betydelsen ensidig) för att vara sann?  Även om programinslaget kan ses som en hyllning till Darwin – som föddes 200 år tidigare, så betvivlar jag starkt att jubilaren skulle ha känt sig hedrad av den ensidiga beskrivning Vetandets Värld ger ”I Darwins fotspår”.

 

Modern historieforskning stöder en sådan slutsats. Exempelvis så bestrider Darwin själv att Biskopen var okunnig. Medan Darwin i brev utrycker beundran för Wilberforce argumentation, där han skickligt lyfter fram de vetenskapliga svårigheterna, så väljer ändå Vetandets Värld att visa upp en vetenskapligt okunnig och taktlös biskop.

 

Och när det gäller den klassiska replikväxlingen mellan Wilberforce och Huxley (om släktskapen med apan) var den inte tillräckligt intressant att ens nämnas av darwin-diggaren Hooker. Som Huxleys vapendragare borde han, om någon, ha uppfattat biskopens smädelse och Huxleys rappa svar. Läser man sedan vad som står i Vetenskapens Värld, band 16   (sid 39 Fogtdals Förlag) så kan man undra om Huxley (som vid detta tillfället var en tämligen okänd 35-åring) verkligen var så kvicktänkt och briljant som programmet ger sken av. Där framgår nämligen att Wilberforce väckte vetenskapliga problemställningar, ”som Huxley helt enkelt inte kunde förklara. Det var Josef Hooker som räddade Huxley från intellektuell förödmjukelse.”

 

Biskopinnans och FitzRoy's panikartade infall betraktas idag som legendariska yttranden, som inte sällan åtföljer historiska dispyter av detta slag. Till och med FitzRoy's dödsdatum har senarelagts (två månader) för att göra historien om möjligt mera fulländad. Hade programansvariga på Vetandets Värd bemödat sig att undersöka när FitzRoy tog sitt liv, så hade man sluppit denna faktiska fadäs. FitzRoy's dödsdatum är nämligen den 30 april och inte 30 maj (1865) och hans vetenskapliga pionjärarbete har efter lång glömska fått förnyad uppmärksamhet.

 

Att sammanställa ett spretigt och omfattande historiskt material, låt vara att mycket bär legendens kännetecken, kräver både opartiskhet och saklighet, annars kommer resultatet (i detta fall radioprogrammet) att avslöja mera om berättaren än vad som verkligen ägde rum.

 

Mot den bakgrunden är det svårt att motstå tanken att programansvariga mera är ute efter att propagera, än att opartiskt referera. Tanken med public service är just att ge en opartisk och månsidig information och detta har Vetandets Värld uppenbarligen misslyckats med. För den som vill få en mera genomtänkt och allsidigt beskrivning av debatten rekommenderas R. J. Lucas utredning, "Wilberforce and Huxley: A Legendary Encounter". Darwin-biografin av professor Tomas Hylland Eriksen (Nya Doxa 1999) pekar i samma riktning.

 

Vetenskapens Värld band 16

”Historikerna anser att Oxforddebatten innehöll många vad man senare uppfattade som legendariska och symboliska yttranden och ståndpunkter. Samtida källor visar att Wilberforce inte angrep evolutionen av några religiösa skäl. Istället visade han (pådriven av paleontologen Richard Owen, 1804-1892) på vetenskapliga problemställningar, som Huxley helt enkelt inte kunde förklara. Det var Josef Hooker som räddade Huxley från intellektuell förödmjukelse. Huxleys påstådda svar till biskopen "att han hellre skulle vilja ha en usel apa som förfader än en biskop, som använde sin intelligens till att förlöjliga vetenskapliga fakta" kan säkert betraktas enbart som retorik för att nödtorftigt täcka hans egen okunskap.”

Ovanstående stycke är hämtad ur Vetenskapens Värld, band 16, 1990, sid 39, utgiven av Fogtdals Förlag. Åter

 

Thomas Hylland Eriksen, professor i socialantropologi, har skrivit en biografi över Darwin med titeln, Charles Darwin (Nya Doxa 1999). Idag har vi tillgång till bättre källmaterial än vad man haft tidigare. Bl a så har man hittat ett referat av debatten, skriven av en Joseph Hookers. Detta referat bekräftas av andra samtida referat från tidningar och tidskrifter. Hylland Eriksen skriver:

”Hooker skrev till Darwin att Huxley tyvärr inte klarat av att hålla huvudet kallt och hade agerat rasande och okontrollerat, men att han ändå inte förmått höja rösten tillräckligt för att publiken skulle höra vad han sade. Allvarligare ansåg Hooker det vara att Huxley inte besvarat biskopens invändningar i sak utan hållit sig på det retoriska planet. Hooker hade så själv tagit till orda, och hade lugnt förklarat att han själv länge varit tvivlande -- ja, negativ -- till läran om det naturliga urvalet, men att den empiriskt lagda bevisföringen i The Origin of Species, hade övertygat honom. Dessutom hade också hans egen långvariga forskning om växters form och utbredning gjort det sannolikt att Darwin hade rätt. Då Hooker var färdig, bad biskopen inte att få ordet igen, och mötesledaren, professor Henslow, avslutade mötet.” Åter

 

Granskningsnämndens beslut kan läsas här.