Ur artikelserien "FÖrr och nu - LÄnet runt" i lÄns-posten 2011-

     
     


 

Här i Elgérigården har tiden stått stilla (införd 18-09-27)

Elgérigården i mitten av 1890-talet, med Hjalmar Bergman till vänster.

 

    Elgérigården år 2018. Ett år då fastigheten började ommålas och huset blev kulturminne.


Elgérigården mitt i centrala Örebro är unik. Huset från början av 1830-talet undkom stadsbranden 1854 och trädgården är fortfarande sig lik sedan 1800-talet.

Daniel Julius Elgérus var Hjalmar Bergmans morfar och skulle bebo det ståtliga huset på Ågatan. Eftersom Södra Strandgatan inte fanns på 1800-talet så nådde trädgården ända ut till Svartån.
D J Elgérus skulle bli en av Örebros tidiga fabrikörer och fick ett stort inflytande i staden. Man kan förmoda att Hjalmar Bergman var imponerad av sin morfars ställning och denne gav säkerligen stor inspiration i författarskapet.

I ”En döds memoarer” är morfadern en tydlig förebild till romanens biskop.
Elgérus föddes 1817 i Norrköping och kom i färgarlära redan som 17-åring i Stockholm. Han var målmedveten och fortsatte sin ambitiösa bana med anställningar i Tyskland.
År 1841 kunde han titulera sig färgeriverkmästare i Borås och två år senare gick flytten till Ågatan i Örebro.
Här försåldes garn och vävnader i parti och minut. Rörelsen gjorde stora framsteg och 1875 fick verksamheten industristatus i och med flytten till stora fabrikslokaler i Västå.
Han lät även uppföra en mängd arbetarbostäder och området blev som en förort till Örebro. Verksamheten upphörde 1910.


Fotografiet ovan är taget 1895 och man ser en tolvårig Hjalmar Bergman längst till vänster.
Idag bor här Elisabeth och Karl Gustav Sjögren, sedan sju år tillbaka. Elgérigården var Elisabeths barndomshem fram till 25 års ålder.
– Fontänen här i trädgården är sedan 1870-talet. I Gamla Linköping finns två likadana, som är från samma gjuteri, berättar Elisabeth.
Vid Södra Strandgatan finns även en tavla med lite historik kring fastigheten. Den sattes upp för 15 år sedan.
– Efter fem år försvann den och var borta under flera år. Men vid en muddring av Svartån hittades skylten på botten, upplyser Karl Gustav.