Jämförelsebilderna under denna vinjett brukar vara äldre än denna som bara är tagen för tio år sedan.
Fotot visar Eyragatan mot Eyravallen. Vallens gamla träläktare från 1923 skulle snart rivas. Bygget av den nya läktaren på norra långsidan påbörjades påföljande vinter och därefter har de bägge kortsidorna också fått nya läktare.
Man kan säga att detta var början på en otrolig förvandling av hela Eyraområdet. Den som inte har varit i Örebro på över tio år får väl närmast en smärre chock vid åsynen av dessa trakter.
Gatan till vänster skulle bebyggas av bostäder, som gränsar till den gamla Bygärdesbäcken. En liknande länga med bostäder planeras av Skanska, på parkeringen mitt emot Eyrabadet. På ÖSK:s gamla träningsplaner, vid Lingplan, har ytterligare bostäder vuxit upp, liksom vid den stora parkeringsplatsen mitt emot Deiles korvkiosk. Fler bostäder planeras utefter Restalundsvägen.
De övriga idrottsanläggningarna får och har fått en ansiktslyftning. Bandybanan har blivit inbyggd. Ishockeyhallen från 1965 har utökats och blivit moderniserad. Idrottshuset, invigt 1946, håller som bäst på att bli både restaurerat och utbyggt och även Eyrabadet blir uppfräschat.
Nya tider kräver nya arenor och idrott är något som berör örebroarna i en stad som förra året blev korad till Årets Idrottsstad. Även om de idrottsliga resultaten konstigt nog märkt av en tillbakagång efter utmärkelsen. Men ÖSK fotboll och bandy får ta nya tag för att åter nå högsta serien. Hockeylaget gör allt för att detta ska bli realistiskt till nästa år.
Det var tider det när Örebro SK på 1960-talet var allsvenskt i både fotboll, bandy och ishockey. Men det går inte att leva på gamla minnen.
När Eyravallens gamla sittplatsläktare stod inför en rivning fanns flera önskemål om ett bevarande någonstans. Wadköping och Segersjö nämndes som förslag, men det hela föll på ekonomin.
Den gamla träläktaren på våra idrottsplatser håller helt enkelt på att försvinna, allt eftersom alla arenor moderniseras. Men man förstår att marken är värdefull och att ett bevarande på plats inte är rimligt.
Med träläktarens utplåning går också en idrottshistorisk epok i graven. Den började egentligen i England, när fotbollen på 1800-talet hade blivit så pass populär att den förutom arbetarna även lockade aristokratin. De ville se matcherna sittandes och med tak över huvudet, och kostade därför på ett läktarbygge.
I framtiden får väl förhoppningsvis ändå Skyllbergsvallens gamla träläktare i Åsbro tjäna som museiföremål, för att visa hur det en gång kunde se ut på våra arenor.
