Ur artikelserien "Förr och nu - LÄnet runt" i läns-posten 2011-

   


  PÅ KLERKÄNG BODDE KLERK-ANNA  (införd 17-01-19)

Det vita huset mitt i bilden var Klerkäng

        Utsikten från Södra vattentornet visar numera annat än Klerkäng


När Södra vattentornet i Örebro stod klart 1888 blev det också en fin utsiktsplatå för fotografering. Här ser vi gården Klerkäng ligga helt allena mitt i bilden, som är tagen i slutet av 1800-talet.


Klerkäng finns fortfarande kvar och den nuvarande byggnaden på tomten tillkom så tidigt som kring 1860. På den nya bilden är Klerkäng skymt av det före detta Konsumbageriet, som för några år sedan blev ombyggt till bostäder.


Den observante ser dock att den nya bilden inte är helt dagsfärsk, eftersom det nyligen uppförda kontorshotellet vid Oscariarondellen inte finns med.


Klerkäng fick sitt namn efter Thomas Klerck, som var borgmästare i Örebro på 1600-talet. Drottning Kristinas stadsplan innebar att den uråldriga "Gathun" som slingrade sig genom staden fick en parallellväg i och med Drottninggatan. Där ägde Thomas Klerck flera tomter som låg i vägen för framdragningen av den nya gatan.


I gengäld fick Klerck då bland annat denna tomt söder om staden och byggde sig där ett hus som fick stå i ett par hundra år, innan nuvarande byggnad kom till. Det har haft många ägare och i slutet av 1800-talet, ungefär när bilden togs, ägdes det av en handlanden Edvard Andersson.


En del äldre örebroare kanske kommer ihåg en gammal lärarinna, Anna Andersson, som bodde här. Hon gick under benämningen Klerk-Anna och bedrev här extraundervisning.
Det berättas bland annat om hennes diskutabla metoder, men som ändå gav högre betyg, vilket var syftet. När Per-Åke Bladh gick realskolan 1962 hade hans föräldrar betalat 120 kronor för en termin för att Klerk-Anna skulle få upp betyget i tyska.


Varenda lördag fick han börja klockan nio och hålla på och traggla till sena eftermiddagen, ända tills lärarinnan var nöjd. Eleverna var livrädda för henne.
– När man hade gjort ett prov kunde hon helt plötsligt slänga ifrån sig häftet och skrika "idiot". Hon talade aldrig om vilka felen var, det fick man lista ut själv, minns Per-Åke.