På sidan 18 i dagens LP kan ni läsa om Klings Cigarraffär, som låg i hörnet av Nygatan och Kasten Ottergatan i Örebro. Kristina Kling har lånat oss även denna dramatiska bild från 1960-talet. Själv växte jag upp i ett av höghusen i närheten och när vi var ute på gården och lekte hörde vi ofta en smäll. "Nu har det hänt igen" ropade vi ungar och rusade genom parken Margaretalunden. Trafikincidenterna just där var så vanliga att platsen gick under benämningen "Krockhörnan". Kanske stod vi också där då dessa Volvobilar hade kolliderat?

Detta var före att begreppet högerregeln var känd av gemene man. Bilisterna som kom körandes på Kasten Ottergatan tyckte att denna var huvudled, medan Nygateåkarna tyckte något annat. När så  lämna företräde-markeringar, både i gatan och på stolpe, dök upp så minskade trafikolyckorna. Man kunde tänka sig att makarna Karl och Dagny Kling, som drev tobaksaffären, närmast blev blasé över alla trafikhändelser. De hade ju förstås fullt upp att serva alla kunder. Inte minst vi ungar som stod och valde länge framför godishyllan. Man ville ju ha ut bäst avkastning av veckopengen

Var vi för många ungar därinne, eller om vi velade för länge kunde Kalle Kling bli irriterad och schasa ut oss. Inte så konstigt, förstås, eftersom vi tog upp plats och tid för andra kunder. Dagny var mer tolerant mot oss och där hörde vi sällan några förmaningar. Och för det mesta var även hennes make på gott humör.Detta var på 60-talet då man fortfarande kunde köpa godissaker för ett öre. Två-öreskola fanns också, men det vanliga var fem-öres. Dixiekolan var lite större och kostade därför tio öre. För en krona fick man en hel Marabou chokladkaka, så då förstår ni att det var ett tag sedan.

Det vi också hade koll på var att tre tablettaskar med Coralli-bilder gick på en krona och fem öre. Vi var storkunder på dessa samlarbilder, som det fanns en av i varje ask. Med tiden föråt man sig på dessa och efter att ha säkrat bilden åkte hela asken i papperskorgen. Några andra barn, som inte var samlare, trodde inte sina ögon. Hockeypastillerna var godare, så dem behöll vi.

En gång i veckan, tror att det var torsdag, gick man alltid ner och köpte senaste Kalle Anka. På onsdagar brukade Prärie komma ut, ett litet avlångt häfte med cowboyserier. Klings Cigarraffär utgjorde en viktig del i vårt vardagsliv. Det var en fläkt av den stora världen, där allt hände. Om det var söndag kunde man ändå nyttja godisautomaten som syns till vänster på bilden.