Ur artikelserien "Förr och nu - LÄnet runt" i läns-posten 2011-

   


  Tidig utsikt in mot staden  (införd 15-04-23)

Utsikt från Södra vattentornet, någon gång i slutet av 1800-talet.

          Samma vy idag och inget gammalt finns kvar.              

När Södra vattentornet i Örebro stod färdigt 1888 upptäckte man samtidigt att det var en utmärkt plats för fotografering. Det övre fotografiet är helt säkert före 1897, för detta år invigdes Södra järnvägsstationen, som alltså inte finns med på den gamla bilden. Spåret mot Hallsberg stod färdigt redan i början av 1860-talet och detta har fotografen fångat mitt i bild, liksom denne också fått med ett ånglok.

Den gamla landsvägen, som förr var infarten mot Örebro, har inte kommit med på fotot. Den fanns till höger utanför bild. Längst till höger syns en grupp med hus och dessa stod ungefär vid nuvarande OK/Q8-macken. Här fanns förr ett av Örebros många kåkområden, som växte fram under 1800-talet då stadens folkmängd ökade. Gippersta kallades det och Henry Lindkvist har skrivit ett kapitel om området i boken "Örebro - våra minnen i ord och bild".

Från Gippersta gick det en liten grusväg mot järnvägen, ungefär vid senare tiders Frykstensgatan, och förbi en byggnad som troligtvis var en banvaktsstuga. Vägen passerade järnvägen mot en lantgård. Därefter fortsatte den till höger mot ytterligare en kåkstad. Den hette Västå och var en liten arbetarstadsdel som hade vuxit upp kring Elgérus ångfärgeri. Daniel Julius Elgérus hade redan 1843 startat sin rörelse på Ågatan inne i staden, men eftersom företaget växte så flyttade han till Västå 1875. Detta var således ett av Örebros första industriområden och senare skulle D.J. Elgérus bli mer känd som Hjalmar Bergmans morfar. Den ljusa industribyggnaden kan ses höja sig över de lägre bostadshusen.

Bortom detta område går det att skönja Bröderna Erikssons snickerifabrik vid Svartån, som den ene av brodern, Per, grundade 1883. Senare under 1880-talet skulle även den andra brodern, Israel, ingå. År 1910 skulle också denna fabrik flytta till Västå. Det fanns ännu inte mycket bebyggt i stadsdelen Väster. Det var mest gamla lantliga stugor, som vuxit upp i mitten av 1800-talet.

I förgrunden ser man att varken Pålsbodabanan eller industrispåret mot Skebäck var anlagt. Däremot syns spår av en liten bäck, vilket kan ha varit en förgrening av Bygärdesbäcken. Förr gick många små vattendrag i dagen, som numera är kulverterade.