Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

 

Storgatan som kullerstensgata (införd 02-10-17)

storgatan2.jpg (37381 bytes)

Storgatan som kullerstensgata när 1900-talet var ungt. Husen på vänster sida är numera rivna, men närmast till höger syns det gamla lasarettet som ännu står kvar.


Förlaget Larsson & Stenberg tillhör mina favoriter när det gäller tidiga 1900-talsvykort, beroende på deras fantastiska färgproduktioner. Det finns tyvärr inte så många Örebrovyer från deras pressar, men de som existerar visar ofta numera rivna kvarter (minns kortet på Engelbrektsgatan) och på detta kort taget mot söder står endast högra sidan av Storgatan kvar idag.

Den vänstra husraden, med fastigheter som Storgatan 36, 34 och 32, försvann i början av 1940-talet, men tomterna har ännu inte blivit bebyggda.

Grosshandelsfirman Bröderna Larsson hade på 1870-talet startat sin rörelse i 36:an och köpte efter hand även upp grannhusen. Man distribuerade främst kolonialvaror till alla stadens speceributiker.

STRAX NORR OM handelsfirman (utanför bild) fanns något som kallades Jan Persagården, ett väldigt fattigt område, med fallfärdiga kåkar som hade fönstren nästan nere vid backen. Det var så kallade nödbostäder, men dessa skulle ändå ha varit intressanta att skåda i Wadköping numera. Så småningom byggdes Olaus Petrikyrkans församlingshem här på 20-talet och framför det låg, och ligger fortfarande, en liten park. Denna kommer att döpas till ”Harald Forss park” lördagen den 9 november samtidigt som en statyavtäckning vid det lilla prånget intill gamla lasarettsbyggnaden, som numera disponeras av Landstingsmuseet.

Varför ska man då placera en staty på ett så konstigt ställe, kanske ni tänker. Jo, det beror på att innan Harald blev erkänd författare och poet så var han en flitig tidningsförsäljare och i denna port sågs och framför allt, hördes han avyttra sina trycksaker.  

DET GAMLA LASARETTET som man ser en bit av till höger tillkom redan 1781 och är en av stadens äldsta byggnader. Det uppfördes av ett gediget byggnadsmaterial, nämligen sandsten från Nasta i Adolfsberg. Stadsdelen norr om Svartån verkar i alla tider ha stått för den vårdande sektorn i samhället. Under medeltiden sköttes den sysslan av Karmeliterklostret som troligtvis har legat någonstans vid hörnet av nuvarande Järnvägs- och Storgatorna, men platsen är ännu höljd i dunkel eftersom man inte gjort några säkra fynd.

Enligt Bagges ”Beskrivning om Upstaden Örebro” (1785) lär det ha anlagts i slutet av 1200-talet som ett Vårfrukloster, men blivit ombyggt i början av 1400-talet av Karmelitermunkarna. Hur som helst utplånades det helt vid Gustav Vasas stora reformation på 1500-talet, men enligt sägnen användes klostrets byggstenar åt förvandlingen av Örebrohus till ett Vasaslott.

FÖR ATT DÄREFTER kunna vårda sjuka och fattiga uppfördes här vid Storgatan Örebro läns hospital och år 1661 byggdes även hospitalskyrkan S:t Andre. I brist på medel att underhålla dessa vårdinrättningar förföll de och år 1736 byggdes ett nytt hospital och sedermera rev man även den gamla hospitalskyrkan. Men utbyggnaden av vården skulle alltså fortgå och när Bagge utkom med sin bok var lasarettet ett storslaget och modernt komplex:

”Nedra våningen har 10 rum : 2 til Länets lazarett, 3 til dårhus, 1 til badstuga och de övrige 4 til boningsrum för betjäningen. Andra våningen har 4 rum : hvaraf 1 nyttjas til kyrka, 1 til kyrkosal och de öfrige 2, äfven som alla 4 rummen i den tredje våningen til boningsrum för fattighjonen.”

Sjukvården skulle komma att fortsätta växa under kommande sekel och kontrasten är häpnadsväckande mellan dagens USÖ och det gamla lasarettet vid Storgatan.