ETT BLICKFÅNG SOM SNABBT FÖRSVANN   (införd 01-03-06)

Vår stad har och har haft många stora märkliga byggnadsverk, skapelser som ofta tjänat som ett blickfång vår innevånare. Slottet och Nikolaikyrkan var de första i den genren och följdes under senare sekel av Teatern, Rådhuset, Södra vattentornet, Olaus Petrikyrkan, Svampen, Krämarhusen och alla andra höghus.

Stadsdelen Norr blev under början av 1900-talet berikad med två verkliga riktmärken, två byggnader som syntes väl om man vandrade Storgatan norrut. Den första av dem var Norra Skolan som stod klar att invigas till 1908. En maffig skolbyggnad av det tidstypiska slaget, salar med högt i tak och stora trappsteg mellan våningarna. Den andra var Norra Vattentornet (1915), som också kallades Nya Vattentornet eftersom det fanns ett äldre i den södra delen av staden. Södra vattentornet byggdes redan 1888 och står som bekant kvar än idag, men tjänar dock inte det ändamålet längre.

Det måste ha känts konstigt för gamla norrbor på 1960-talet när bägge dessa vackra byggnadsverk försvann, hux flux. De fick blott en livslängd på lite drygt 50 år, vilket kan tyckas vara lite av slöseri. Men nya tider krävde tydligen nya behov, andra byggnadsverk och därför tillkom Olaus Petriskolan och Svampen. Det sistnämnda byggnadsverket uppfördes dock redan 1958 vilket innebar att det under några år fanns två vattentorn på norr. Ja, tre förresten om man räknar SJ:s vattentorn som låg på andra sidan Hovstavägen, men som dock inte brukades som dricksvattentorn. Detta ska inte förväxlas med CV:s vattentorn som fortfarande ligger kvar nere vid Slussen.

Att riva den väldiga gamla Olaus Petriskolan gjordes inte i en handvändning. Den revs i två etapper, den västra i slutet av 1965 och den östra delen året efter. Därmed kunde byggnadsarbetarna använda den sistnaända delen för material upplag m.m. medan man uppförde den nya skolbyggnaden. Att riva ned Norra vattentornet bland all villabebyggelse var nästa utmaning några år efteråt, men mig veterligt så gick det bra.

Vykortsbilden är från något år mellan 1915 och 1918 och man ser att omgivningen inte såg särskilt stadsliknande ut, rena landsbygden. Mäster Larsgatan (uppkallad efter Olaus Petris broder) till höger var bara en smal grusväg. Den öppna platsen i förgrunden var en del av nuvarande Bromsplan, men kallades förr Gumaeliusplan. Enligt gamla kartor så fanns ytterligare en plan utefter Mäster Larsgatan, ungefär vid nuvarande Toringsgatan, vilken kallades just Mäster Larsplan. Där sammanstrålade förutom Mäster Larsgatan, också Schantzgatan och Bergslagsgatan.

Ja, det är inte bara stadens byggnadsbestånd som har förändrats genom åren, utan även gatunätet som ni märker.