MÅNGA KÄNDE IGEN GATUKORSNINGEN -
Rudbecksgatan/Fabriksgatan  (införd 04-04-05)

Vykort från början av 1900-talet som visar den nybyggda brandstationen i hörnet av Rudbecksgatan och Fabriksgatan.

 
Och så här ser det ut idag i korsningen.

Vykortstävlingen här på familjesidan vållade kanske en del huvudbry för vissa, medan andra mestadels äldre örebroare kände igen att gatukorsningen var Rudbecksgatan – Fabriksgatan, med den gamla brandstationen i blickfånget. Detta var stadens första brandstation uppförd 1899.
Men i och med den utökade vagnparken tarvades efter hand flera nybyggnader som den i funkisstil invigd 1938. Sedan brandkåren flyttade till Nasta för 10 år sedan har en ombyggnation av huset skett, till bostadsändamål, samtidigt med en fräsch nybebyggelse i hörnet av nämnda gator.

Vid mitten av 1700-talet hade det tillsatts en reguljär brandvakt, men det skulle dröja ända till 1834 innan stadens första frivilliga brandkår organiserades, innan den yrkesmässiga så kom till 1899. Den första personalstyrkan bestod av fyra befäl och nio brandmän som till sin hjälp hade tre hästar, en redskapsvagn, två ångsprutor, en stegvagn och 885 meter brandslang.

Den första brandbilen införskaffades 1917 och fick sitt riktiga elddop (!) vid den svåra pappersbruksbranden dagen före julafton samma år. Åtta år senare hade den sista hästen, Oden, gjort sitt.
På brandvagnens långsidor satt fyra brandsoldater på varje sida som verkligen fick hålla i sig när ekipaget stormade fram i kurvorna, ofta på guppiga och tjälskadade vägar. Skebäcksvägen var en av brandkårens skräckvägar eftersom den både vår och höst var näst intill bottenlös, och stundtals hände det att man körde fast i den tjocka leran. Det gällde också för kusken att hålla hårt i tyglarna, för om de i full fart galopperande hästarna började skena kunde det hela sluta med en större katastrof än själva eldsvådan.
Brandchefen hade sin bostad i byggnaden till vänster om brandstationen, ett gammalt knuttimrat och brädfodrat tvåvåningshus från 1700-talet.

Bland annat denna fastighet ingick i något som från 1840-talet kallades ”Falkens gård” efter ägaren stadsfiskalen Svante Falk som  1843 här grundade Nerikes Allehanda tillsammans med rektor Otto Joel Gumaelius. Ända tills byggnaden på Fabriksgatan 9 revs 1936, tjänade den som boning åt brandchefen.
I mars var det exakt 150 år sedan den största brandkatastrofen i stadens historia inträffade; den ödeläggande stadsbranden 1854, som gjorde 1200 av Örebros 5300 invånare husvilla. Denna eldsvåda härjade söder om Svartån, men elva år tidigare hade även den norra delen av staden blivit drabbad, om än inte i samma utsträckning.

Under både 1600- och 1700-talet  verkar Örebro ha varit förskonade från större stadsbränder, men 1569 lär 24 gårdar ha strukit med i den röde hanens härjningar. Under senare delen av 1300-talet drabbades Örebro av två större bränder och efter den första, år 1369, var nöden så stor att Albrekt av Mecklenburg lät utfärda privilegier på tre års skattefrihet, som underlättning åt medborgarna.

Den andra som inträffade 1380 var av krigiskt upphov, då nämnde Mecklenburg invaderades av en dansk-norsk armé som brände ner stora delar av staden, ett öde som även delades av Jönköping, Skara och Västerås.

Till höger om brandstationen skymtar ett av Örebros tidiga folkskolehus, uppfört på 1870-talet, men som nu sedan länge är borta, liksom övriga framträdande byggnader på bilden.