I ÖREBROCURLINGENS BARNDOM (införd 08-02-17)

Fyra aktiva curlinggubbar och fem passiva. Förmodligen några av pionjärerna i Örebros curlinghistoria, som började på Eyravallen.

Här ovan ser ni en ovanlig vy, daterad vintern 1922-23. Curlingspelarna ser visserligen gammalmodiga ut, men hur kan man då vara så säker på dateringen?

   Jo, i bakgrunden syns byggnadsskelettet av vad som skulle bli Eyravallens första läktare. Läktarbygget påbörjades 1922 och skapelsen stod sedan helt färdig, nymålad och grann till invigningen den 26 augusti 1923. I fonden syns också hörnhuset Kasten Ottergatan - Nygatan .

    Färdigbyggd när kortet togs var ändå den nybildade curlingklubbens stuga, som vi ser skymta längst till höger i bild. Från Örebro Curlingklubbs första sammanträde kan man utläsa bl.a. följande ur protokollet: ”På initiativ av Löjtnant P.R. Dahlman och Grossh. C.G. Forsberg hade kallats till sammanträde ett antal av 35 st. Örebroare för att dryfta bildandet av en curlingklubb och hade fördenskull onsdagen den 18 okt. 1922 kl. 3 e.m. å Stora hotellet infunnit sig nedanstående:”

Av fjorton uppräknade örebroare syntes många välbekanta namn i förteckningen, de som skulle utgöra kärntruppen i den nya sammanslutningen. Till mötets ordförande valdes Paulus Källander, som redan 1914 hade blivit disponent vid Örebro kexfabrik, där han skulle stanna till långt in på 1950-talet. Han valdes också till klubbens president det första verksamhetsåret och skulle så vara i många år. Styrelsemötena hölls ofta i presidentens bostad som inte låg långt från spelplatsen. År 1918 hade nämligen Källander uppfört den ståtliga villan i nationalromantisk stil, som fortfarande ligger kvar på Nygatan 80.

   I titellistan över namnen som drog igång curlingklubben syns flera disponenter, direktörer och grosshandlare, men också flera höga militärer som kapten Tamm och löjtnant Carl Norberg (dock ej släkt med Anette Norberg). Den förstnämnde kom för övrigt med förslaget till klubbens namn. En annan välkänd person var ingenjör Carl Engelbrektsson, som under det första mötet föreslog kommittén som skulle utarbeta klubbens stadgar att ”med stor försiktighet behandla frågan om val av medlemmar, så att ej den kamratliga trevnaden äventyrades”.

   Klubben beslöt att medlemmarnas antal inte skulle få överstiga 40. Grosshandlare Forsberg invände och tyckte att antalet var för litet. Han föreslog en uppdelning på aktiva och passiva medlemmar, särskilt med hänsyn till kommande festliga sammankomster.

På tal om detta kan utläsas av årsmötesprotokollet den 10 november 1925 att ”balen som anordnades den 7 mars blev så lyckad, att många deltagare i densamma ändrade sin tideräkning från den dagen”. 

   Denna festlighet var välbehövlig för curlingspelarna som var lite deppiga över det fåtal speldagar som hade erbjudits och i protokollet skrevs; ”Vintern uteblev, vilket ej inträffat på 150 år”. Det fanns snö- och isfattiga vintrar också förr, även om de tydligen inte inträffade så ofta.

Den 22 november 1933 var en milstolpe i klubbens historia, då man på årsmötet invigde sin inte bara flyttade, utan även utvidgade curlingstuga. Eyravallens entré skulle byggas om och då var förmodligen stugans gamla placering inte tillfredställande. Den nya placeringen blev ett par hundra meter söderut, där den stod kvar till 1972, då Eyravallens nästa ansiktslyftning kom till stånd.

   Stugan hamnade därefter i Mellringe där den fungerade som klubblokal för Åkericentralens korpfotbollslag, och den kan fortfarande beskådas.

Tennis och golf hade förr en stämpel på sig att vara ”snobbsporter”, men har numera ”förfolkligats”. Samma bana får man nog anse att curlingssporten har tagit, även om den inte är lika lättillgänglig som andra utövningar. Men nu för tiden finns ju i alla fall konstis.