Flera av de mest inflytelserika örebroarna på 1800-talet hade kommit från landsbygden. Som exempel har vi Eric Söderlindh som gett avtryck i Söderlindhska gården och som på sin tid var en av de styrande i Örebro. Han var inflyttad från Kumla, liksom Johan Behrn, som först skulle vara delaktig i den begynnande skoindustrin och sedan bygga upp ett fastighetsimperium.

Bröderna Per och Israel Eriksson var också två landsbygdsbor som hade börjat med två tomma händer. De beskrevs ofta av Hjalmar Bergman som i novellen ”Försök till försvar för villa”: ”Jag minns två bondpojkar, som kommo till sta´n med en yxa och en såg. Den enkla utrustningen är kanske legendarisk, men jag tycker mig se de där pojkarna, undersätsiga, breda, trygga, med fräkniga, godmodigt grinande ansikten, komma klampande en sommardag vid Täby vägskäl, yxan på axeln och sågen under armen. Så byggde de något hus, och de byggde större och de byggde bland annat Fågelsång. Till sist byggde de halva stan eller åtminstone fjärdedelen. Yxa och såg, ordförandeklubbor och aktiestockar, kista och skovel, punkt och slut.”

Örebro var under 1880-talet i ett stort uppbyggnadsskede. Landsbygdseran var på avtagande och många sökte sig till den gryende industriepoken. Att Väster skulle bebyggas blev bröderna snart varse och de skulle verkligen komma att sätta sin prägel på den delen av staden. Per Eriksson var den store byggmästaren av bröderna och skulle så smått bygga några hus för spekulation. Till hjälp för byggena startade han 1883 en snickerifabrik, vilken även broderns skulle ingå i och som då fick namnet "Bröderna Erikssons Snickerifabrik".

Det är den fabriken som syns till vänster på den gamla bilden från slutet av 1800-talet. Per fick allt fler uppdrag som byggmästare och skulle bli den som nydanade stadsdelen. År 1898 överlät han därför ansvaret i snickerifabriken till brodern Israel. Per ägde även Marks tegelbruk och ett grustag i Jägarbacken i Karlslund, vilket under 1900-talets första år skulle göra honom till Örebros största arbetsgivare. Även snickerifabriken innebar en stor arbetsplats och 1902 sysselsatte den 35 fabriksarbetare och sex sågverksarbetare.

Både Israel och Per byggde sig varsin flott trävilla i närheten av fabriken. Israels fina skapelse med mycken snickarglädje finns kvar än idag vid Hagabron, medan Pers bygge är rivet. Det är denna fastighet vi ser till höger på bilden.

Per var alltså med i det mesta som byggdes kring förra sekelskiftet. Han byggde Fågelsång åt familjen Bergman, han byggde nöjesetablissemanget Strömsnäs och låg bakom finansieringen av sin egen frikyrkoförsamlings kyrka, Vasakyrkan.

Eftersom Hjalmar Bergmans far var bankkamrer, en titel som numera närmast motsvarar bankdirektör, så blev kontakten nära med Per Eriksson. Hjalmar fick följa "Träräven" på nära håll och hade därför en given huvudfigur till sin roman Markurells i Wadköping.