FÖRSVUNNEN ÖREBROVÄG (införd 04-10-04)

Jo, det är faktiskt en Örebrobild även om man inte kan tro det. Även de centrala delarna av Örebro var landsbygd för inte så länge sedan.

För hundra år sedan hade man börjat skissa på det nya Örebro. Kartan visar skillnaden mellan planen och verkligheten, där det slingrande strecket är verklighetens väg för 100 år sedan.

Men vad är nu detta? Ska det här föreställa Örebro? Nu har väl ändå den där Lindhé fått fnatt!

Kanske blir det sådana tongångar vid åsynen av ovanstående bild. Den risken får jag ta, men den som kom ihåg bilden till förra artikeln kanske anar sammanhanget. Där visades ju en vy österut från 1903 och där dagens Rudbecksgatan bara nådde fram till nuvarande Trädgårdsgatan ungefär.

Den stora utfarten mot öster hade ju i alla tider varit Engelbrektsgatan, som tidigare hette Qvarngatan i dess centrala läge och Almbyvägen längre österut och där man kunde färdas mot Östergötland och Södermanland. Men det fanns även namnlösa, smala och slingrande vägar av lantkaraktär runt staden och en del av dem var föregångare till dagens bredare gator.

Rudbecksgatan från Våghustorget var på 1800-talet en smal och slingrande väg, kantad av bodar och logar och hade förr namn som Repslagaregatan och Hantverkaregatan. På en karta över Örebro stad 1901 upprättad av stadslantmätare Karl Davidsson kan man se hur man ville att den nya Rudbecksgatan skulle se ut i framtiden, men som utsiktsbilden från 1903 visar hade arbetet då alltså bara nått en bit.

Kartan visar den tidigare vägen som smalt streckad, men är här förstärkt med en fetare linje för bättre åskådlighet och vid kvarteret mellan Kungsgatan och Trädgårdsgatan gick den alltså norr om nuvarande Rudbecksgatan. Strax innan nuvarande Trädgårdsgatan delade den sig, vilket man även kan se på utsiktsbilden. Den vänstra grenen gick sedan mellan Kjellströmska och Lundmarkska villorna och precis bakom den sistnämnda villan menar jag att ovanstående fotografi är taget, vilket jag med både bilder och gamla kartor anser vara högst troligt (är medveten om att det här låter ganska invecklat, hoppas ni inte har slutat läsa).

I kortets högra hörn kan man se stämpeln B. Hakelier, Hoffotograf, Örebro och det visar också att han inte bara tog personkort i ateljén. Detta foto lär aldrig ha varit publicerat förut och anledningen kan väl vara att man inte haft vetskap om motivet. Detta till synes oansenliga motiv var ett av många som fanns under rubriken ospecificerat i Sällskapet Gamla Örebros bildarkiv, vilket finns inrymt hos Arkivcentrum på Nikolaigatan. 

Som sagt, en obetydlig bild kan det tyckas vara, men man riktigt känner historiens vingslag och det är ändå bara drygt 100 år sedan det näst intill centrala Örebro såg ut som denna landsbygd. Jag har satt ett kryss på kartan ungefär där kortet är taget. Vägen fortsatte sedan ner till Lilla och Stora Mobacken, som låg kring nuvarande Mogatan och vidare till Lilläng i hörnet av Nygatan och Rådmansgatan, som vi på kartan ser gick under den officiella benämningen Idiotanstalten (märkligt att en diagnosterm för 100 år sedan blivit till det värsta skällsordet.) Förmodligen fortsatte leden sedan mot Anton Hahns Anneberg utefter Almbyvägen.

Men även från förgreningen vid nuvarande Trädgårdsgatan gick det att nå Almbyvägen. Den delen slingrade sig som synes söderut utefter Bredgatan över Bygärdesbäcken, vars broläge för övrigt tycks ha varit detsamma även i gångna tider. Vägen anslöt därefter till dagens Restalundsvägen (bakom Eyravallen och Vinterstadion), en led som verkar ha funnits i mången tid av gamla kartor att döma, även om den fick sitt namn långt senare. Vid närmare granskning är det en ganska krokig genomfart, vilket visar att den inte är stadsmässigt reglerad som gatorna längre upp mot centrum. Kontentan av detta blir ju att alla vägarna på Öster bar till, om inte Rom, men väl Almby.

  Ja, det här blev kanske för mycket gatusnack, dock en intressant del av Örebros historia, men jag lovar bättra mig till nästa artikel och inte nämna ett gatunamn (tror jag).