Ur artikelserien "Örebrobilder" i nerikes allehanda 2001-

 


FRÅN LERGROPAR TILL GUSTAVSVIK    (införd 01-07-07)

 

Det var en gång två lergropar... Så skulle historien om Gustavsvik kunna börja. Ända sedan 1880-talet hade det funnits ett tegelbruk i denna del av staden, ett mindre familjeföretag, men detta skulle vid sekelskiftet helt hamna i skuggan av Marks tegelbruk på Väster som redan på 1910-talet sysselsatte 80 personer. När sedan tegelbruket vid Gamla vägen lades ner förvandlade regn- och grundvatten de oanvända lergroparna till ett badalternativ för örebroarna, som tidigare varit hänvisade till Svartån. Den inofficiella badplatsen blev så pass populär att Örebro stad beslutade att spendera en del pengar på komfort och faciliteter och så blev Gustavsviksbadet till. Under 1930-talet rådde stor arbetslöshet och depression, vilket skapade flera arbetslöshetsprojekt och byggandet av badet var alltså ett sådant stort projekt mellan 1933-38. 

Vattnet i de bägge dammarna blev dock snabbt grumligt och vattenreningsanordningar saknades. Därför stod ett bättre friluftsbad högt på önskelistan över angelägna kommunala projekt och år 1951 beslöt fullmäktige om ett nytt friluftsbad för c:a 5 000 badgäster. Det var också tänkt att anläggningen vintertid även skulle kunna användas som ishockeyarena. Denna idé förkastades så småningom då tanken på en ishockeyhall bredvid Eyravallen istället hade kommit på tal.

Byggandet av badet skulle ske i etapper och i slutet av 50-talet påbörjades arbetet med dammbygget, eller det som senare skulle komma att kallas Familjebadet. Till sommaren 1963 kunde äntligen hela det nya friluftsbadet Gustavsvik stå färdigt i och med invigningen av den tempererade 50-metersbassängen. 

Dock var inte Familjebadet tempererat, det ska gudarna veta, för från denna bassäng har man många huttrande minnen. Vi ungar blev av våra föräldrar anmälda till simskola, som av någon konstig anledning skulle börja alldeles för tidigt på morgonen. Att lära sig simma i 17-gradigt vatten är inte att rekommendera och dagens simskoleelever har det bra som får undervisningen inomhus. Hade man istället lagt simskolelektionerna på eftermiddagen hade chansen varit betydligt större att solen värmt upp vattnet till åtminstone 19 grader. Men för all del, simma lärde man sig, även om det sved ibland, och när simskoleavslutningen kom i augusti fick man frossa i bullar och mjölk och titta på roliga, utklädda gubbar som ramlade i vattnet.

På 80-talet blev Gustavsvik ett av staden Örebros största samtalsämnen med anledning av den förslagsskiss som presenterades i dagstidningarna. Man skulle helt enkelt sätta en ”ostkupa” över 50-metersbassängen, vilket fick insändarsidorna att svämma över. Den som var uppväxt med ett öppet bassängbad tyckte naturligtvis inte om ”Ostkupe-projektet”, men protesterna lämnades ohörda. Även om det nu inte blev en ostkupa så måste man erkänna att ett tak ändå gjort badet mer tillgängligt, särskilt med tanke på den korta sommaren. 

Gustavsvik lär gå in i ytterligare en ny fas inom den närmsta tiden, med ombyggnad av inomhusbadet och byggandet av lägenheter på området. Det kan bli mycket av gamla nedlagda lergropar.