|
|||||
|
Det var en gång två lergropar... Så skulle historien om Gustavsvik kunna
börja. Ända sedan 1880-talet hade det funnits ett tegelbruk i denna del av staden, ett
mindre familjeföretag, men detta skulle vid sekelskiftet helt hamna i skuggan av Marks
tegelbruk på Väster som redan på 1910-talet sysselsatte 80 personer. När sedan
tegelbruket vid Gamla vägen lades ner förvandlade regn- och grundvatten de oanvända
lergroparna till ett badalternativ för örebroarna, som tidigare varit hänvisade till
Svartån. Den inofficiella badplatsen blev så pass populär att Örebro stad beslutade
att spendera en del pengar på komfort och faciliteter och så blev Gustavsviksbadet till.
Under 1930-talet rådde stor arbetslöshet och depression, vilket skapade flera
arbetslöshetsprojekt och byggandet av badet var alltså ett sådant stort projekt mellan
1933-38. Vattnet i de bägge dammarna blev dock snabbt grumligt och vattenreningsanordningar saknades. Därför stod ett bättre friluftsbad högt på önskelistan över angelägna kommunala projekt och år 1951 beslöt fullmäktige om ett nytt friluftsbad för c:a 5 000 badgäster. Det var också tänkt att anläggningen vintertid även skulle kunna användas som ishockeyarena. Denna idé förkastades så småningom då tanken på en ishockeyhall bredvid Eyravallen istället hade kommit på tal. Byggandet av badet skulle ske i etapper och i slutet av 50-talet påbörjades
arbetet med dammbygget, eller det som senare skulle komma att kallas Familjebadet. Till
sommaren 1963 kunde äntligen hela det nya friluftsbadet Gustavsvik stå färdigt i och
med invigningen av den tempererade 50-metersbassängen. Dock var inte Familjebadet tempererat, det ska gudarna veta, för från denna
bassäng har man många huttrande minnen. Vi ungar blev av våra föräldrar anmälda till
simskola, som av någon konstig anledning skulle börja alldeles för tidigt på morgonen.
Att lära sig simma i 17-gradigt vatten är inte att rekommendera och dagens
simskoleelever har det bra som får undervisningen inomhus. Hade man istället lagt
simskolelektionerna på eftermiddagen hade chansen varit betydligt större att solen
värmt upp vattnet till åtminstone 19 grader. Men för all del, simma lärde man sig,
även om det sved ibland, och när simskoleavslutningen kom i augusti fick man frossa i
bullar och mjölk och titta på roliga, utklädda gubbar som ramlade i vattnet. På 80-talet blev Gustavsvik ett av staden Örebros största samtalsämnen med
anledning av den förslagsskiss som presenterades i dagstidningarna. Man skulle helt
enkelt sätta en ostkupa över 50-metersbassängen, vilket fick
insändarsidorna att svämma över. Den som var uppväxt med ett öppet bassängbad tyckte
naturligtvis inte om Ostkupe-projektet, men protesterna lämnades ohörda.
Även om det nu inte blev en ostkupa så måste man erkänna att ett tak ändå gjort
badet mer tillgängligt, särskilt med tanke på den korta sommaren. Gustavsvik lär gå in i ytterligare en ny fas inom den närmsta tiden, med
ombyggnad av inomhusbadet och byggandet av lägenheter på området. Det kan bli mycket av
gamla nedlagda lergropar.
|
||||