SAMMA HÖRN - HUNDRA ÅR SENARE (införd 04-04-27)

 Trots att några byggnader, Högströmska gården och Karolinska skolan, syns på den 100 år gamla bilden var det inte helt lätt att hitta svaret Alnängsgatan – Olaigatan.

 Så här ser det ut i korsningen idag. Ett och annat hus står faktiskt kvar, men det mesta är sig ganska olikt.

Hörnet av Alnängsgatan och Olaigatan skulle svaret ha varit på den senaste tävlingen. Den  färggranna bilden från det förra sekelskiftet visar två gator som fick sina nuvarande namn 1823 och vars tidigare namn var Westra Trädgårdsgränd respektive Norra Smedjebacksgatan.  

Alnängsgatan namngavs efter de vidsträckta markområden på både norra och södra sidan av Svartån som sedan medeltiden ska ha tillhört en stormansgård vid namn Alna. Redan i en urkund från 1100-talet benämns gården, då vid namn Ana och en teori är att den låg i närheten av nuvarande Skebäcks vårdcentral. Urkunden var förresten det donationsbrev författat av Birger Brosa där namnet Örebro dyker upp första gången.

De senaste århundradena har Alnängarna annars betecknats av de markytor som nu utgörs av Universitetssjukhusets stora bilparkering och som var platsen för flera större utställningar under slutet av 1800-talet. Här samlades man även till större demonstrationståg eller besökte de resande cirkussällskapens uppspända tält. Många har nog också spelat korpfotboll eller åkt skridskor på Alnängarna.

Även Olaigatan har medeltida anor eftersom namnet syftar på Olaus Petri vars vagga stod i denna del av staden. Han måste ha varit Örebros första rikskändis och gjorde som bekant senare karriär i Stockholm som en av Gustav Vasas närmaste män. Gatans tidigare namn, Norra Smedjebacksgatan, kommer från gevärsfaktoriet som här fanns på bägge sidor om Svartån. 

När det gäller bildens byggnadsbestånd så är hörnhuset från 1880-talet till höger med adress Olaigatan 37 rivet sedan slutet av 1980-talet, men fick alltså ändock uppleva sin 100-årsdag. På bilden till en tidigare artikel ”Olaigatan 37 – historien om ett vykort” syns samma hus från en annan vinkel och där ser man även den stora och vida kända svartpoppeln som också skymtar till vänster på ovanstående vykort.

År 1933 gjorde professor Rutger Sernander en inventering i bokform över Närkes träd och trädgårdar och beskrev där poppeln som ett väldigt träd, 28 meter högt och en krondiameter på 22 meter. Redan på 1870-talet ansågs det också tydligen vara ett mäktigt träd eftersom den kände konstnären Axel Borg bemödade sig med att teckna ner det, liksom även hans yrkeskollega Gösta Ottosson gjorde på senare år. Men dess rika grenverk var ett växande hot mot bilisterna sedan Hamnbron kom till 1956 och man fick starkt beskära trädet vilket tyvärr blev början till dess död, så 1969 togs det ner för gott.

Andra kända träd i staden som fortfarande (ta i trä) växer och frodas är Hagtornsträdet på Engelbrektsgatan och Hästkastanjen i Oskarsparken. Vi får hoppas att de inte låter sig vikas av bilismen utan får leva många år än.

Byggnaden till vänster finns faktiskt kvar än idag, men numera i annan färg och bildens vinkel gjorde säkert att många hade svårt att lokalisera fotot. På en skylt som vetter mot Alnängsgatan kan man se att byggnaden heter Högströmska gården, efter landskamreraren J.O. Högström som ägde gården på 1860- och 70-talen.

Senare bebodde en advokat Nils Högberg gården och nästan lika känd som Högströmspoppeln blev Högbergshäggen vars grenverk böjde sig långt ut över Olaigatan. Hyresgäster under senare år, på 1960- och 70-talet, blev Örebro studentkår och därefter nykterhetsorganisationen Verdandi som även drev café och en golfbana.

I mitten av 90-talet förlades Hjalmar Bergmanmuseet hit innan det överflyttades till Wadköping. De senaste åren har studentkåren återkommit till byggnaden där man utnyttjat bottenvåningen som festlokal och där övervåningen förfogats av Örebro universitet.