Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

   


TIDERNAS MAJBRASA (införd 09-04-30)

 

Gott och väl över fyra meter kan man uppskatta valborgsmässohögen från 1933 till. Lennart Nordström med vänner visade stolt upp det årets skörd.

 

 

 

 

 ”Det var bättre förr” brukar det ibland heta, något som kanske inte är helt sanningsenligt. Mer säkert är att majbrasorna var större förr, vilket detta foto är ett utmärkt bevis för. Just denna var placerad på gärdena söder om Lillån, ungefär där Lillåstrandsskolan fanns till för några år sedan.

 I bakgrunden ser man till vänster teaterbyggnaden i Folkets Park, den som låg i Rynninge fram till 1933. Fotografen lär också ha tagit denna bild detta år, på ett gäng grabbar som stolt visade upp årets skörd. Den som äger bilden är nyss fyllda 90-åringen Lennart Nordström och det är han som sitter längst fram på tunnan.

     Några frågor som kanske dyker upp i läsarens huvud är varför? Och varifrån? Ja, varför man byggde upp den här typen av mastodonthög vet säkert äldre örebroare svaret på, men för andra kan avslöjas att det rörde sig om kamp och prestige. Det pågick inofficiella tävlingar runt om i Örebro, vilka som kunde samla ihop mest bråte till den värsta valborgsmässoelden. Gänget kring södra Lillåstrand hade närmast att tampas mot barn och ungdomar från Skolgatan, de så kallade Zing-Zing och Honolulu-kvarteren.

 I Bengt af Klintbergs bok ”Folkminnen” finns detta fenomen med i kapitlet ”Vårbrasor och gängkrig”. Många vittnesutsagor till dessa gängkrig från hela landet är dokumenterade och de flesta är från 1930- till 50-talet, men på sina håll har de även förekommit så länge som på 1960- och 70-talen. Traditionen lär vara från göteborgstrakten och så långt bakåt i tiden som till 1800-talet. Därifrån spreds seden till resten av landet och på några av öarna utanför Göteborg lever den faktiskt kvar ända in i 2000-talet.

      Varifrån kom nu bildens allsköns bråte? Ja, grabbarna hade varit runt överallt i trädgårdarna i Rynninge och tiggt ris. Kring Tjugonda Knut gällde det att vara på hugget, för då åkte ju alla julgranar ut. Dessa fick utgöra en utmärkt grund för den kommande brasan, men det gällde att man kunde förvara dem någonstans. Det gick inte att samla dem på hög utomhus, för då kunde man ge sig den på att de var borta morgonen efter.

 Något som är helt otänkbart att elda idag i vårt miljömedvetna samhälle, men som glatt slängdes på högarna förr, var bildäck. Lennart berättar att man lånade dragkärror från Fagrells charkbutik och gick till gummiverkstaden i hörnet av Slottsgatan och Järnvägsgatan. Där kunde man få massvis av gamla utslitna bildäck av innehavaren, som alltså slapp frakta bort avfallet själv.

      När högen började närma sig ansenliga proportioner så gällde det att skydda sin egendom. Man fick helt enkelt sätt ut brandvakt på nätterna, för i dessa ”krig” var allt tillåtet. Det hade inte varit roligt för grabbarna på bilden om deras ståtliga hög gått upp i rök innan sista april.