MALLAS HUS; Fabriksgatan-Nygatan (införd 06-12-19)

Det drygt 100-åriga och ståtliga hörnhuset Fabriksgatan-Nygatan, ägdes av en handskhandlerska.

Samma korsning idag.

Att tävlingsbilden föreställde hörnet Fabriksgatan-Nygatan var de flesta rörande eniga om, men även flera andra förslag har inkommit.

I slutet av1800-talet blev uttrycket ”Stockholmshus” ett begrepp, vilket syftade till den fyra-fem våningar höga bostadsbebyggelsen som i stor omfattning växte fram i huvudstaden. Även vår stad berikades med dylika byggnader, som den på bilden, men först ut 1897 var hörnhuset Stortorget-Trädgårdsgatan, som också fick smeknamnet ”Stockholmshuset”.

   Byggnaden på bilden uppfördes år1900 och arkitekten Lindstedt försåg både den och intilliggande fastigheter med tjusiga smidesbalkonger, vilka vi kan njuta av än idag. Den gula slätputsfasaden innehåller dessutom flera rundformade dekorationer, som den noggranne stadsflanören säkert iakttagit. Byggherren till de stora byggnadskomplexen på Fabriksgatan och Nygatan var ingen mindre än Per Eriksson, ni vet han som var förebilden till Markurell i Wadköping. Kanske inte så förvånande eftersom han nästan byggde ”halva sta´n” vid denna tid, vilket förutom ”Träräven” var ett annat smeknamn på honom.

En ofantlig summa
Än mer förvånande var väl att ägarinnan till Fabriksgatan 5 kom att bli fröken Amalia Östensson. Taxeringsvärdet på hennes ”kåk” uppgick till 162 000 kronor, en ofantlig summa pengar vid den här tidpunkten. Kan också jämföras med fastigheterna på andra sidan Fabriksgatan, där hela Örebro Bryggeribolags byggnadsbestånd uppgick till ungefär samma belopp.

   Vem var då denna okända och välbärgade fastighetsägarinna, som även lystrade till smeknamnet ”Malla”?  

   Efterforskningar har visat att hon föddes 1851 i Ringarum utanför Söderköping i Östergötland. Alla hennes förfäder sedan flera generationer var bördiga från samma ort, men det skulle visa sig att Amalia Östensdotter, vilket var födelsenamnet eftersom fadern hette Östen, skulle bryta den starkt nedärvda traditionen, både när det gällde sättet att bo och leva.

   Hade hon varit en vanlig kvinna hade hon gift sig, blivit bondmora och förblivit Ringarum trogen. Men som vi kan utläsa ur ett memoriam över hennes levnad så var hon, särskilt i dåtidens ögon sett, en märkbart udda person som gick sina egna vägar, en föregångare till den under 1800-talet begynnande emancipationen: ”Den kraftiga gestalten var oftast klädd i en grön jägarrock och jägarhatt samt stövlar, och det kortklippta håret, en promenadkäpp och gärna en cigarr fullbordade den något maskulint betonade attityden.”

Gård i Ringarum
Innan hon flyttade till Örebro hade hon ensam drivit en gård i Ringarum i cirka10-15 år och försäljningen av denna utgjorde förmodligen grundplåten till den handskrörelse som hon startade 1897.

   Örebro Handskmagasin låg på Drottninggatan 14, i den byggnad som gick under benämningen ”Edwalls hörna”. Här bodde hon också ända fram till att Fabriksgatan 5 stod färdig i början av 1900-talet. Handskmagasinet drev hon ända in på 1930-talet, till tre år före sin död, då hon överlät butiken. Hon var aldrig gift och enda arvingen var adoptivdottern Anna-Kajsa. Man kan också förmoda att en del av arvet gick till social hjälp, för redan under sin levnad gav hon rikliga bidrag till behövande i staden.

   Social verksamhet förekommer i byggnaden än idag, eftersom unga föräldrar här erbjuds hjälp och vägledning, i kommunens regi. Här fanns förr också kommunens nykterhetsnämnd och tidigare Telefonbyrån AB.

   På 1950-talet kunde man köpa biltillbehör, maskiner och verktyg här i hörnet, eftersom Gösta Wallin drev sin firma Motor-Wallin i denna byggnad. Olika hotell och pensionat har haft sina lokaliteter här under årens lopp, och tittar man riktigt noga kan man utläsa Örebro Pensionat på vykortet från början av 1900-talet.