Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

   


 

SKOLA FICK GE PLATS FÖR SKATTEVERKET (införd 04-10-25)

:

På vykortet daterat 29/3 1919 kan man se Marsfältets skola närmast till höger i bild. I fonden syns den gamla Olaus Petri-skolan.

I dag står Skattehuset där Marsfältets skola stod. I fonden finns inte Olaus Petri-skolan utan Svampen som blickfång. (bild: Håkan Ekebacke)

 
På samlarmässor kommer man ofta i kontakt med mycket vykortsfolk och vid senaste mässan i Brunnsparken kom det fram en dam till mig och frågade:

- Finns det egentligen något vykort på Marsfältets skola? Jag har letat så länge efter ett sådant eftersom jag gick där som barn. 

Säg vad det inte finns vykort på och jag kunde meddela damen att det finns några stycken olika som visar den skolan, t.o.m. ett där den är huvudmotiv. Här har jag emellertid valt att visa Marsfältets skola i förhållande till sin omgivning, ett sätt som jag själv brukar anamma vid fotodokumentation av stadens miljöer. Innehåller bilden några kvarvarande hållpunkter är det så mycket lättare för betraktaren att placera motivet.

Därför hade nog många hjälp av att se Olaus Petri-kyrkan för att lösa denna bildgåta och faktiskt kan man på kortet skönja ytterligare en riven skolbyggnad, nämligen den gamla Olaus Petri-skolan längst bort i fonden.

Marsfältets skola låg där Skattemyndigheten nu finns i den norra stadsdelen och skolan hade funnits där sedan 1875 innan den revs i mitten av 1960-talet. När jag själv skulle börja klass 3 B på Stureskolan fick vi plötsligt ytterligare en parallellklass, 3 C, och merparten av den klassen utgjordes av barn från Marsfältet som alltså blev husvilla, men det sammanhanget förstod man ju förstås inte då. I Marsfältets skola gick barn från de norra citykvarteren och skolvägen blev ganska lång för många då de skulle knata iväg ända till Sturegatan.

Begreppet Marsfältet är väl försvunnet i dagens Örebro, men i flera år efter kunde man höra busschauffören ropa ut just det hållplatsnamnet.

Numera borde hållplatsen heta Röda torget efter gatukorsningen där det ”alltid” lyser rött ljus. Namnet Marsfältet hade ingenting med den romerske krigsguden att göra, nåja, en viss sammankoppling mellan krig och marsch finns ju förstås, men ursprungsnamnet var Marschfältet eftersom det var på dessa öppna ytor som skarpskyttarna hade sina exercisövningar. Sedan 1862 hade de haft själva skjutbanan nere i Skebäck och fyra år senare inköptes mer tomtmark där intill för marschändamål, men ändå levde begreppet Marsfältet alltså kvar i 100 år.

Innan både skola och övningsfält fanns här endast uppbränd tomtmark, eftersom den norra stadsbranden 1843 hade härjat i dessa trakter och gjort 400 människor bostadslösa. Marken här intill kom därefter väl till pass för den begynnande maskinella och industriella utvecklingen i Örebro, som järnvägsbolagets verkstäder och gasverket vid 1800-talets mitt, anläggningar som i början av 1900-talet fick nya placeringar längre österut.

När den allmänna folkskolestadgan infördes 1842 fanns i Örebro endast en folkskola. Den låg på Drottninggatan 47 i en träbyggnad som 1818 hade skänkts av handelshuset Broms. Lärartjänsten innehades den första tiden av prästfolk, men 1849 inrättades den första folkskoleläraretjänsten som Johan Broddén tillträdde.

Denne var en allroundkunnig man som innan folkskolexamen också hunnit med en veterinärexamen och som även kunde undervisa blinda och döva. Dessutom tjänstgjorde han som simlärare, tillhörde skarpskyttebefälet och bildade Örebro sångförening (dagarna var tydligen längre förr). I sin bostad inrättade han också ett stort lånebibliotek som fanns kvar till 1902. Sedan tillkom en ny skolbyggnad ungefär vart tionde år; Ladugårdsskogens skola 1854, Gumaeliusskolan på Kungsgatan 1863 och Sofielunds skola på Storgatan 50 1874.

Men detta var ändå inte tillräckligt för man hade flera skolor inhysta i andra byggnader som Arbetshuset, Lutherska bönehuset och Betelkapellet och den 31/8 1875 kunde man läsa i Nerikes Allehanda: ”Så fort nya skolhuset på Marsfältet blir färdigt, komma två folkskolor från Betelkapellet och två småskolor från Arbetshuset att ditflyttas.” 

Med skolor menades här inte skolbyggnaden utan själva klasserna som stundom kunde uppgå till cirka 100 elever! Därför nödgades man dela upp den på två avdelningar som fick besöka skolan tre dagar i veckan var. 

Det har funnits många gamla intressanta, nu rivna skolbyggnader i Örebro, så det kan säkert bli mer skolhistoria längre fram.