NOSTALGI, vad är det egentligen? Ja, enligt SAO, Svenska Akademins Ordlista, betyder ordet "melankolisk längtan hem eller tillbaka, trånsjuka". Själv tycker jag denna förklaring har en alltför negativ klang, att vara melankolisk eller trånsjuk låter ju inte så upplyftande. Visst, det finns säkert olika grader av nostalgi, och en för stark sådan kan säkert vara svår att hantera, den kan få till följd att man försummar nuets upplevelser och möjligheter.

Men att vara så där lagom nostalgisk tror jag bara är nyttigt och förståndigt, det visar ju att man har ett visst intresse för historia, värnar om sitt kulturarv och sätter värde på vissa ting. Det ligger i sakens natur att samlaren också är nostalgiker och genom sitt samlande kan man föra en kunskap vidare som annars skulle ha gått förlorad.

Under denna rubrik är det främst tänkt att uppmärksamma sådana företeelser och detaljer i vårt avlånga land som trots tidens gång har lyckats hänga kvar, om än ibland på ett halmstrå. Man blir glad när man träffar på sådana levande dokument, som om tiden stått stilla och det är bara att hoppas att de ansvariga förstår att värdet är lika stort som bevarandet av våra run- och milstenar.

Här nedan presenteras ett collage, i en icke kronologisk ordning, av olika tiders tidsdokument, alltså inte enbart mina självupplevda minnen.

ALFABILDER / HYLANDS ABC /  RAKETOST /  BRÖDKORT /  ICANDER OCH MONIKA   FILMSTJÄRNOR / KRIGSBROSCHYR /  REKORDMAGASINET /  INVIGNING AV VINTERSTADION   HÖGERTRAFIKOMLÄGGNINGEN /  KALLE ANKAS LOKOMOTIVSERIE   MATCHPROGRAMMET / TIDNINGEN SE / MEDLEMSKORT I ÖSK /  BILDJOURNALEN   ASFALTSBUBBLAN OCH BENSINMÄRKEN  / CORALLIS SAMLARBILDER

Denna anrika klätterställning finns placerad i Högsjö och de flesta 40-, 50-, och 60-talister har säkert sina egna minnen av den. Någon som ville visa sig riktigt tuff och modig skulle hänga upp-och-ner i knävecken på den översta pinnen. På de flesta lekplatserna försvann klätterställningen förmodligen någon gång på 70-talet.  Notera även gungbrädan till vänster. (Läs även: Nostalgi från forna tiders lekparker.)

Ovanstående sjukvårdsautomat sitter fortfarande (sommaren 2003) på en kiosk på Norr i Örebro, dock oladdad. Vi ungar kallade förstås inte automaten så, utan vår benämning anspelade mer på en viss vara som där försåldes. Detta var innan affärer och bensinmackar hade tagit upp varan i sitt sortiment och kunderna smög sig förmodligen dit sena kvällar eller nattetid. Det var i alla fall inte ofta vi såg någon person bruka automaten. Antagligen var kunderna så nervösa över den penibla situationen, som det då ansågs, att man inte höll reda på hur många kronor som lagts i myntfacken, och det kom vi ungar på. Nästan varje gång vi gick förbi tryckte vi på myntreturknappen och oftast ramlade det då ut flera enkronor, till vår stora förtjusning.

Väl inne på ämnet automater så har väl många sina minnen från denna typ av varuautomat. Just den här finns i Lindesbergs Folkets Hus, men används inte till sitt ursprungliga ändamål. I stället för godis lägger man vid vissa tillställningar in lotter i den för ett originellt lotteri. Den har inte varit i bruk som varuautomat sedan början av 1980-talet och de flesta av landets liknande automater försvann under 70-talet. 

Det gamla mjölkbordet används inte sedan en lång tid tillbaks, eftersom Arlabilarna kommer direkt till ladugården och slangar mjölk. Gamla bord med mjölkkrukor står däremot kvar som prydnad runt våra vägar, vilket är väldigt trevligt. Som den här utefter väg 51 i närheten av Örmon.

Gamla stenbroar är alltid tjusiga att se, som den här fina valvbron strax söder om Hjortkvarn. Den är också lätt att upptäcka eftersom den inte ligger så långt från den nyare bron. Ytan är totalt gräsbevuxen vilket tyder på att den inte använts på flera år, men står ändå kvar som ett historiskt monument.

En liten oansenlig träbyggnad finns utefter den gamla vägsträckningen i Hjortkvarn. Ett bevarat betongfundament framför huset ger en ledtråd till ursprunget. Det är "den första generationens" bensinmack som man kan se här på bilden, mackar som har sitt ursprung från 20- och 30-talet. Enligt en gammal hjortkvarnsbo var macken i bruk ända in på 50-talet, men senare byggdes en nyare mack längre söderut med märket Gulf, och det är mycket troligt att också den gamla macken hade samma märke. 

En annan gammal bevarad mackbyggnad finns i Nora vid denna norra utfarten. Denna arkitektur kan man kalla "den andra generationens" bensinmack och som vi vet har de bara blivit större och större, med allt mer utökat sortiment. Numera huserar Distributionstjänst i denna byggnad. Stilen på denna för tankarna till en gammal Esso-mack. (Läs även: Nostalgi i tankarna.)

Mellan Hjälmarbaden och Ekeby Almby finns en liten bevarad vägstump som numera endast brukas av de boende strax intill. Denna del av väg 207 är väldigt gammal och till vänster ser man också milstenen från 1781 som talar om att det är 1 mil kvar till Örebro. Så här såg riksvägarna ut vid den tiden, oftast krokiga, smala, gamla upptrampade kostigar som senare fick ett gruslager över sig för att förhindra igenväxt. Denna del av vägen försvann som riksväg för många år sedan då vägen rätades och till vänster om de vita staketen går den nyare vägdelen. Men även denna fick för 10-15 år sedan en efterföljare då Vägverket byggde en ny sträckning förbi samhället Ekeby Almby. (Läs även: På gränsen mot landet.)

Våra gatubeläggningar har ju sin egen historia. Från början var det bara naturligt underlag, men följdes i städerna bitvis av kullersten. En bit in på 1900-talet, övergick man till att lägga huggen gatsten, och på ett gammalt kort från 1915 kan man se hur Manillagatan i Örebro beläggs med sådan. Möjligen är gatstenen på ovanstående bild av samma datum eftersom platsen Oskarsparken ligger strax intill.  Hur som helst är det högst ovanligt med gatstumpar som ännu ej blivit överösta av asfalten, som var den beläggning som i och med bilismens tilltagande började slå ut den huggna gatstenen.

Telefonkiosken har ändrat utseende genom årens lopp. På sina håll, bl.a. i Wadköping, står en del nyproducerade hytter med samma design som i början av 1900-talet. Men den form av telefonkiosk jag är uppvuxen med såg ut som ovanstående bild visar, men då var de förstås blåa. På denna plats i Margaretalunden har det förmodligen alltid stått en telefonkiosk, åtminstone så länge jag funnits, och många 10-öringar har man hittat när man lyft på fotplattan. Den möjligheten finns inte nu för tiden, för det första är 10-öringen borta och för det andra är kontantsystemet borttaget. Även denna typ av telefonkiosk kommer förmodligen att försvinna så småningom.