Ur artikelserien "Örebrobilder" i nerikes allehanda 2001-

 

 

Örevadet eller Wadköping?  (införd 01-11-12)

Att med utgångspunkt från ett vykort eller fotografi skriva om det forntida Örebro är inte lätt, men med en vy över Storbron kommer man ämnet relativt nära. Av alla historiska Örebroepoker är just forntiden något som känns mest fascinerande. Hur såg det ut här innan Örebro blev stad och innan bron byggdes?

Vi har två topografiska betingelser som gjort platsen Örebro attraktiv allt sedan människosläktet började leta sig in på den skandinaviska halvön. Det är Svartån och rullstensåsen, två förutsättningar för att människor skulle kunna stanna till och bosätta sig här längre eller kortare perioder.

Vatten är människan kroppsligt beroende av, men man kunde även använda vattenleder till transport. Att bygga sitt bo där det är torrt var också en förutsättning och det är därför vi kan se mängder av spår från forntiden på rullstensåsar runt om i vårt land. Inte minst utefter Glanshammarsåsen, där de flesta av runstensfynden i Närke gjorts, en trakt som av en del forskare rangordnats av större betydelse än Örebrotrakten. Skillnaden är den att utefter Örebroåsen så kan en mängd gravar och runstenar ha förts bort och tillintetgjorts när den medeltida staden växte fram.

Runstenar stod ofta bredvid allfartsvägar och intill vadställen och eftersom vägen över Örebroåsen via vadstället i Svartån sedan urminnes tider varit den kanske viktigaste förbindelselänken mellan Götaland och Svealand, så kan leden mycket väl ha kantats av dylika minnesmärken.

Namnet Örebro dyker första gången upp i ett donationsbrev till Riseberga kloster skrivet av Svearnas Jarl, Birger Brosa. Brevet är författat på latin någon gång i slutet av 1100-talet, här ett kort utdrag: ”......uillam quandam inxta Horebro”, vilket betyder ”.....vidare en lantgård invid Örebro”.  Om nu ordet Örebro syftade på bron eller en plats är det ingen som riktigt vet.

Utefter många forntida vägar byggde man broar med hjälp av grus eller ör som man också sade. Vid Örebros rullstensås fanns en mängd ör att ösa ur för att göra leden lättare överkomlig. Många har teorier om att platsen tidigare då skulle ha kallats för Örevadet vilket låter logiskt. Men platsen Örebros centrala läge mitt i det befolkade Sverige och längs Eriksgatan utgjorde en naturlig förutsättning för marknader och mässor.

Flertalet sådana marknadsplatser fanns här i Skandinavien sedan länge och i det som nu är Sverige kallades dessa mötesplatser för köpingar. Örebro var en sådan marknadsplats och innan bron kom till kanske dess tidiga namn var Wadköping.

Ingen kan dock bevisa det och ingen kan bestrida motsatsen. Kanske att när Hjalmar Bergman till sina romaner sökte ett fiktivt namn för sitt Örebro råkade ut för något som man skulle kunna kalla ”övernaturlig historisk illumination”. Jag ska förklara vad jag menar.

En slags fantasiidé som kanske  ändå visar sig ha en verklighet. Margit Sandemo har skrivit många fiktiva historiska romaner i serien ”Sagan om isfolket” där verkliga figurer i bokserien senare har kunnat spårats. Jan Guillou har skrivit den historiska  sviten om riddaren Arn i Västergötland, där han bl.a. skriver om bruksverksamhet i Forsvik på 1200-talet. Innan visste ingen om tidigare händelser än de från 1400-talet på denna bruksort, men efter bokutgivningen har hans fantasiskapelser konstaterats vara verkliga. Detta gäller även en del personer som nämnts i bokserien.