Ur artikelserien "Örebrobilder" i Nerikes Allehanda 2001-

   


 

OSKARSPARKENS MYSTISKA STENMONUMENT (införd 05-07-10)

I Oskarsparken, mitt för Risbergska skolan (numera Engelbrektskolan) reste sig denna kalkstod, som ursprungligen varit uppställd på Industriutställningen 1911.

" Du som är med i Sällskapet Gamla Örebro, du måste väl veta något om det där stenmonumentet som fanns i Oskarsparken förr i tiden?!"

   Ja, den frågan eller snarare påståendet fick styrelsemedlemmen i nämnda förening, Arne Svensson, till sig av en bekant för ett tag sedan. Vi i nämnda styrelse sitter förstås på en hel del Örebrokunskap, men allt om staden kan vi inte. Hur som helst var ett frö satt genom denna efterlysning och Arne bollade frågan vidare till mig.

Jag erinrade mig om att jag hade sett den där stenformationen figurera på ett vykort och lovade att återkomma. Mycket riktigt, av gamla vykort föreställande Oskarsparken och den tidigare Risbergska skolan som var huvudmotivet, fanns cirka 60 stycken i samlingen, men på endast ett av dessa återfanns det mystiska och okända stenmonumentet, som ovanstående bild visar. Arne hade dessutom två andra ledtrådar: Minnesmärket skulle ha varit omnämnt i boken ”Genom ett brovalv” (1962) och minnesmärket skulle enligt uppgift ha varit med på Industriutställningen 1911 som hölls på Karolinska skolgården.

   En titt i ovan nämnda bok visade att det skrevs om en minnesstod i en park som skulle kunna vara Oskarsparken, men utdraget var från dikten ”Engelbrekt” av G.V. Gumaelius 1858, långt innan Oskarsparken kom till. Av de 10 tillgängliga vykorten med utställningen på Karro 1911 skymtades ingen med minnesstod som motiv.

Flera telefonsamtal till ansvariga för parker och statyer i kommunen gjordes utan resultat. Ingen tycktes veta något om när, var, hur eller varför. Nåväl, jag hade ju i alla fall ett vykortsfoto på minnesmärket, så det kunde ju inte vara helt gripet ur luften. Eftersom det rörde sig om kommunala angelägenheter så borde det vara ett fall för Stadsarkivet. Sagt och gjort, kosan styrdes till Grenadjärstaden och Mårten på nämnda arkiv tog sig med stor förtjusning an fallet direkt. "Det här du, Göran, detta är forskning på högsta nivå. Jag ringer så fort jag har hittat något." 

Det dröjde inte länge förrän han och kollegan Rune hade fått napp och flera fax dök upp. Det visade sig att stenmonumentet också var en fontän och den skymtade faktiskt på ett av de där vykorten från 1911, men eftersom kortet var från invigningstalet så blev monumentet förvillande likt en talarstol. Det var tydligen AB Lanna Kalkstens exponering på industriutställningen och den fick en alldeles speciell och strategisk plats precis bakom huvudingången på Olaigatan. Det visade sig att stadskamreraren N.L. Johnson i allra högsta grad var inblandad i den senare flytten till Oskarsparken. Mårten och Rune hittade nämligen följande dokument:

   ”Till Örebro Stads Drätselkammare, första Afdelningen. I egenskap af grundläggare af, och f.d. intressent i, Aktiebolaget Lanna Kalksten tillåter sig undertecknad härmed erbjuda Örebro stad som gåfva den fontän af Aktiebolagets tillverkning som f.n. är utställd å Industri- och Slöjdutställningen här. Fontänen torde lämpa sig för placering i Oskarsparken och kan der vara till såväl prydnad och nytta som erinran om nerikesindustrien. Enda kostnaden för staden blir fontänens flyttande från utställningen samt dess nyuppsättning. Örebro den 28 juni 1911. N.L. Johnson”.

   Ärendet togs senare upp i stadsfullmäktige och det blev den “Fjärde beredningsafdelningens”  uppdrag att undersöka huruvida Oskarsparken var en lämplig plats eller inte. På ett fullmäktigemöte i slutet av året fastställdes slutligen placeringen i nämnda park och det var bara herrar Adolf Lindgren och Axner som förde andra åsikter. Det var tillfredsställande att få grepp om bakgrunden till flytten och det är glädjande att konstatera att Stadsarkivet kan vara en guldgruva i sådana här lägen.

Dock återstår det ett mysterium som varken jag eller grabbarna på arkivet ännu löst; när (hur, vart och varför) försvann fontänen? Ja, det är möjligt att det kan bli en del två av denna artikel och då har ju läsaren stor möjlighet att vara med och påverka historieskrivandet.

Hör gärna av er om information eller hågkomster finns. Min mejladress är: orebrobilder@spray.se

Till sist måste jag delge er de där raderna av Gumaelius från 1858 och man frågar sig om karl´n var en sentida Nostradamus som kunde se in i framtiden. Oskarsparken kom till 1898, alltså hela 40 år efter dikten.

”….Då ögonen sig mättat genom skådning,

Jag vände mig mot torgets nedre kant,

Utefter husens rad på upphöjd gångstig

Fram till en öppen, jämn och skuggrik plan;

Den var beklädd af gräsrikt, saftgrönt täcke,

Mjukt, sammetslikt och fint, af lindar skuggad…

I trädens skugge hvilobänkar stodo,

Att bjuda vandrarn ro och ljuflig svalke,

När solens lågor gjorde skuggan kär.

I midten af den gräsbeväxta planen

En piedestal bar upp en härlig bild

Af bronz, i hvilken skicklig konstnärshand

En oförgänglig minnesstod sig upprest”.