RUDBECKSGATAN – EN RISKFYLLD FARLED  (införd 01-10-08)

Fotografen till vykortsbilden har stått ungefär vid bortre änden av nuvarande Teliahuset och riktat kameran mot stan. Alla närmast synliga byggnader är sedan länge borta, dock kan man skymta hörnhuset vid Drottninggatan (McDonalds-huset) och dess grannfastighet.

Tänk vad tiderna förändras.... För nästan 100 år sedan kunde en liten pojke träna på sina första tramptag mitt på Rudbecksgatan. Den som skulle  komma på samma idé idag skulle nog betraktas som en galning, helt utan självbevarelsedrift. Trafiken på denna gata var, som ni kan se på bilden, inte särskild tät, annat är det nu för tiden.

Rudbecksgatan, med sina förlängningar åt bägge håll, Hertig Karls Allé och  Norrköpingsvägen, är den stora förbindelseleden mellan de västra och östra ytterområdena av Örebro. I väst har vi befolkningsrika områden som Lundby, Vivalla, Baronbacken, Björkhaga, Solhaga, Varberga m.fl. och i öster Brickebacken, Tybble, Sörbyängen för att nämna några. Man förstår att många örebroare någon gång per dag måste färdas denna led och lider är säkert vad många gör. Vid i stort sett vilken tidpunkt som helst under dagen är trafiken intensiv och rusningstrafiken ska man bara inte nämna. Hur många är det inte som känner någon i sin bekantskapskrets som varit inblandad i en seriekrock på Rudbecksgatan? Själv kan jag räkna upp åtskilliga, och en varning till alla bilister är på sin plats särskilt nu inför halksäsongen.

Att vara stadsplanerare är säkert inte lätt och även där har man sina ekonomiska ramar att ta hänsyn till. Men det är bara att konstatera att staden Örebro absolut inte längre kan svälja den allt mer växande bilismen. Trafiken ökar i takt med universitetets utbyggnad och i november får vi även ett universitetssjukhus, troligtvis med fler örebrobilister. En Skebäcksled, som skulle avlasta de centrala delarna från alla bilar, fanns med i tankarna redan under bilismens barndom. När föreningen Folkets park i slutet av 1920-talet behövde mer mark för sin utvidgning i Rynningsberg vände man sig till stadsingenjören Nils Glimstedt ifråga om råd. Han uppmanade föreningen att istället söka efter något nytt område eftersom staden där planerade en genomfartsled rakt över Folkets park. Någon ny vägsträcka kom dock aldrig till stånd, och Folkets park-föreningen blev ”lurade” över till andra sidan stan i onödan. Nåja, man fick ju för all del större ytor i Adolfsberg. En stor oenighet om hur bron över Svartån ska se ut har under senare tid ytterligare förhalat frågan om en Skebäcksled.

Söderleden är ett annat alternativ som varit på tal i jakten på en lösning av trafikproblemet, men antagligen kommer inte trafiksituationen i centrala Örebro att vara under kontroll förrän bägge lederna blir en realitet. Visst, att ha trafik inpå sig, med allt vad det innebär av buller och avgaser, är aldrig trevligt, men någonstans måste vi ju göra av trafikflödet.  

Bröderna Rudbeckius, födda i slutet av 1500-talet, skulle ”vända sig i sina gravar” om de fick reda på hur trafikförhållandena är kring deras barndomshem; de växte upp i hörnet av nuvarande Rudbecksgatan och Drottninggatan och har alltså fått ge namn åt Örebros mest trafikerade gata.