ELDFÄNGT SCHACKSPEL (införd 03-03-17)

Den 100 meter långa och två våningar höga lokalen Blå Skeppet på Magasinsgatan-Östra Bangatan syns längst ner i bild. Här försvann Örebro Schacksällskap materiellt sett, men klubben kom igen och firar i år
90-årsjubileum.

År 2003 innebär ett jubileumsår för många olika sällskap och föreningar i Örebro, som till exempel Örebro Schacksällskap. De flesta andra föreningar brukar ha en väldigt smal åldersstruktur, men ÖSS är unik i detta avseende beroende på dess breda spännvidd vad gäller medlemmarnas ålder.

Där finns allt ifrån knattar på 5-6 år till åldermannen Olle Pettersson som till och med är årsbarn med föreningen; det vill säga 90 år. Han blev medlem redan 1931 och är naturligtvis hedersmedlem, dock var det länge sedan han bevistade klubbens lokaler. En annan hedersmedlem är snart 85-årige Lennart Bruse, dock ”bara” medlem sedan 1932, men fortfarande lika alert i schacktänkandet och ännu en vass motståndare vid brädet.

I 1900-TALETS början fanns det gott om kaféer och för att förhöja trevnaden och samvaron var flera av dessa utrustade med schackbräden. Ett favoritkafé bland schackspelare blev National på Rudbecksgatan 25 och det var också här som Örebro Schacksällskap såg dagens ljus 1913. En av de som mest ivrade för bildandet av en sammanslutning var Jakob Ekelund, som också länge var sällskapets ordförande och allt som allt stannade cirka 50 år i styrelsen. Till för bara några år sedan spelades årligen en turnering till minne av denne för klubben så betydelsefulle person.

Eftersom konkurrerande nöjen var få blev schackintresset stort på 1910-talet och medlemsantalet 26 från startåret växte efter hand. Det fanns till och med utrymme för ytterligare en schackklubb; Arbetareförenings Schacksällskap, och under fem år på 20-talet så samsades man om lokalen på Olaigatan 9, i hörnet av Klostergatan. Flera prestigefyllda stormatcher mellan föreningarna arrangerades med ett deltagarantal på upp till 60 personer. Sportpalatset på Nygatan uppfördes av skofabriksdirektören Johan Behrn år 1928 och Örebro Schacksällskap var en av de första hyresgästerna där. Detta var början till en ekonomisk gyllene era, för här drev klubben både kafé, biljard och framförallt danstillställningar. Utelivet i Örebro vid denna tid hade inte så mycket att erbjuda så Sportpalatset blev inneställe med fina inkomster åt schackklubben, ja till den grad att man kunde börja avlöna spelarna efter match.

PÅ 40-TALET, mitt under brinnande världskrig, behövdes Sportpalatset till militära angelägenheter och 1944 blev ÖSS tvunget att flytta. Behrn hade ordnat andra lokaler i hörnet av Magasinsgatan och Östra Bangatan, men för den skull avslutades inte den fina inkomstkällan med dansaftnar. Här hade tidigare ett dansställe som hette Gröna Hallen legat, men nu var det omdöpt till Blå Skeppet, som var ungdomens danshak nummer ett och klubben stod på toppen av sin karriär, inte minst ekonomiskt. Men en händelse den 1 maj 1945 skulle förändra allt. Mycket folk var uppe på stan för att beskåda Teknisttåget som då gick av stapeln på kvällen, och många av dem såg röken som började bolma fram från Magasinsgatan. Träbyggnaden var snart helt antänd och brandkåren fick inrikta sig på att rädda intilliggande byggnader vid Olaigatan där Örebro Expressbyrå och en busstation inrymdes. Men Örebro Schacksällskaps lokaler gick inte att klara, liksom danshallen, rörledningsfirman Askania och stora delar av August Österbergs Kartongfabrik som också huserade där.

SCHACKSÄLLSKAPET hade alltså flyttat in i lokalen under hösten året innan, men inte förrän i slutet av april hade man överflyttat allt arkivmaterial. Detta som bara några dagar senare skulle bli lågornas rov, förutom ett 100-tal schackklockor, prissamling, foton, diplom, schacklitteratur, bord, stolar, piano och två radioanläggningar. Storbandsorkestern Whisperings förvarade dessutom alla sina instrument i Blå Skeppet.

ÖSS hade redan avslutat sin säsong, men ändå hade ett par spelare infunnit sig i lokalen för att fördriva några timmar vid brädet. Det sägs att de första brandmännen möttes av följande märkliga syn; två schackspelare helt fångade av ett parti där den ene spelaren ömsom försökte släcka sin ena sko och ömsom försökte gå undan schackarna från sin motståndare. Detta kan vara en skröna, men ett är sant; stör aldrig en schackspelare under koncentration!