SEKELSKIFTET 1899-1900    (införd 00-01-23)

Nu har vi äntligen fått uppleva den stora dagen, nyårsafton 1999, som många av oss väntade på så länge. Men inte är vi väl så där lastgamla som vi trodde vi skulle vara för några decennier sedan när millennieskiftet ibland kunde komma på tal? Åldern revideras hela tiden, man får nya perspektiv.

Hur firade man egentligen under det förra sekelskiftet? Den frågan kanske en del har ställt sig under den senaste månaden. Sanningen är den att det ju inte fanns någon utbredd nyårstradition att falla tillbaka på som vi hade inför vårt sekelskifte. Vi fick så att säga tillfällen att "träna" nyårsfirande ett antal år innan det var dags för den Stora Aftonen, om vi nu hade lärt oss något. Nyårsfirandet 1899-1900 gick förhållandevis ganska lugnt tillväga, naturligtvis med mer liv och rörelse än under vanliga nyårsaftnar, men för att vara sekelskifte inga större ovationer. Dock hade många av stadens drygt 21 000 invånare försökt ta sig ut för att uppleva den historiska natten, men under städade och ordnade former. Nykterhetsrörelsen och även frikyrkorörelsen hade ju växt sig starka sedan mitten av 1800-talet, vilket naturligtvis påverkade det så kallade nattlivet.

En och annan nyårsfirare var säkerligen i ett dimmigare tillstånd än övriga och då kanske Hotell Continental kunde uppfattas som vykortet. Frimurarlogen och Continental innehades av samma ägare, Hilmer Arvidsson, som i en gemensam annons i lokaltidningen förkunnade att man söndagen 31 december 1899 serverade "högtidssoupéer" och det nya århundradet skulle mottagas av "högtidsmusik och fanfarer" till klockan ett på natten. Hotellbygget Continental påbörjades under 1899 och stod helt inflyttningsklart under efterföljande år och säkerligen var många nyfikna på den nya hotell- och restaurangrörelsen. Idag drygt 100 år senare har både Frimurarlogen och Continental kvar samma namn, vilket är ganska unikt i det ombytliga restaurangörebro, även om namnen i folkmun blivit "Frimis" och "Contan". Dock har Hotell Continental inte kvar sin genuina sekelskiftesfasad, vilken tyvärr försvann under funkisepokens härjningar under 30- och 40-talen, men tillbaka framför byggnaden har ju von Rosenstatyn kommit.

Även Stora Hotellet lockade med mat och musik: "Seklets sista afton firas å Stora Hotellsalongen från 7.30-11 em. med stor konsert utaf Wickbergska kapellet. Obs! Servering vid småbord". Inte heller på Stora Hotellet höll firandet på särskilt länge, då man också där stängde klockan ett. Förmodligen gällde sådana begränsade förordningar överallt, alltså inget undantag för sekelskiftet..

Örebro Arbetarekommun hade arrangerat en nyårsvaka i Arbetareföreningens lokal på Fredsgatan. För 25 öre kunde man få en nyårsvaka bestående av musik, hälsningstal, föredrag och tablå. En tablå var ett slags teater utan repliker och nyårstablån gick ofta ut på att en ålderman skulle stappla över scenen med ett timglas i handen och från andra hållet skulle ett ungt gossebarn komma inskuttande, vilket alltså skulle symbolisera det gamla och nya året.

I Örebros bönhus och kapell var det fullt av nyårsvakande människoskaror och Örebro kyrka (kallades ofta bara så innan Olaus Petrikyrkan var byggd) hade varit fullsatt redan en timme innan tolvslaget. Kyrkoherden K E Edlund höll en högstämd predikan och assisterades av de bägge prästmännen J A Kastengren och Wenzel Gulda. När ringarförman Karl Fredrik Johansson i 1800-talets sista skälvande sekunder närmar sig Nikolaikyrkans klockor uppe i tornet sitter alla kyrkobesökare försänkta i bön och gör så under de tolv malmfyllda slagen. när det nya århundradet är ett faktum hälsas det med psalmsång ledd av församlingens organist och kantor Erik Hjort. Så är kyrkans nyårsfirande över och folket går ut i natten undrandes vad det nya seklet ska bära med sig. Julens fina vinterväder har i nyårsnatten utbytts av tö och slask och borta är det fina slädföret.

Renhållningen av stadens gator blev på vintern ganska eftersatt och det som göms i snö.... Hästarnas spillning gjorde gatorna brunfärgade och stanken måste ha varit olidlig. Säkert var det mången örebroare som i tysthet kontemplerade i stil med "måtte det nya seklet bringa den godheten med sig att vi slipper de fyrfota varelsernas utsläpp på våra gator". Och se, de blev ju faktiskt bönhörda. Var tid har sina problem och med fler hästkrafter dök andra obehag upp. Kanske man ska försöka sig på något liknande: "Måtte detta nya sekel bringa med sig att vi slipper de fyrhjuliga varelsernas utsläpp på våra gator". År 2099 är måhända Drottninggatan inbyggd till någon slags galleria, men då är ju i alla fall bussavgaserna borta.

God fortsättning på det nya millenniet!