SKRIDSKOBANOR FÖRR I TIDEN (införd 08-01-14)

Det tecknade vykortet visar skridskobanan som fanns mellan 1860- och 1910-talen.

Tillhör ni dem som tror att örebroarna förr i tiden hade det ganska långtråkigt? Jag menar, på den tiden då det varken fanns radio, TV, video eller dator, alltså runt det förra sekelskiftet. Ja, det är lätt att få den föreställningen, att man bara satt i halvmörkret hemma på kammaren och stavade sig igenom katekesen eller knåpade med något handarbete.

   Men den som läst Åsa Jernudds omfattande avhandling ”Filmkultur och nöjesliv i Örebro 1897 – 1908” får snabbt en helt annan uppfattning. Det verkar som om de externa begivenheterna i förhållande till folkmängd var ganska omfattande och på 1800-talet fanns det dessutom tre stora marknader att se fram emot. Förutom Hindersmässan fanns även en vår- och en höstmarknad, med många kringarrangemang.

I ovan nämnda avhandling kan man bland annat läsa att det till och med en vanlig måndagskväll i februari 1897 anordnades en stor skridskomaskerad, på isen mellan Frimurarholmen och Storbron. Inramningen bestod av regementsmusik och illuminering, tillsammans med massvis av åskådare på kajerna runt omkring. Många var utklädda till clowner, sjömän, sotare, murare m.m. och tidningen meddelade dagen efter att särskilt en ”pajas i hvit och svajig kostym” fångade publikens intresse extra mycket. Kanske att han gjorde några vågade skridskoakrobatiska nummer, och kanske att det var Emil Lindahl, vem vet? Inträdesavgiften för deltagarna i denna skridskomaskerad var dubbelt upp i jämförelse med vanliga skridskokvällar; 50 öre istället för 25. Förvandlat till dagens penningvärde får man byta ut ören mot kronor. Efter demaskeringen samlades deltagarna i ett närliggande tält, där det serverades glögg och enligt uppgift ganska stark sådan.

Det tecknade vykortet här intill visar denna skridskobana som funnits sedan 1860-talet och som därefter nyttjades ända fram till 1910-talet. Ytterligare en bana fanns alldeles i närheten, mellan broarna till Frimurarholmen. Efter att hamnen flyttats från Skebäck upp till staden 1888 så ordnades en skridskobana även här, ungefär i jämnhöjd med nuvarande Läkargruppen vid Hamnplan. Så under några årtionden förekom alltså minst tre offentliga skridskobanor i city. Banan vid Hamnplan fanns kvar till bortemot 1920-talet och senare tog Eyravallens is hand om skridskoentusiasterna.

Den ovan nämnde Emil Lindahl kräver en närmare presentation. Han var förmodligen Örebros förste konståkare och var därför stamgäst på den avbildade skridskobanan, ägd av en herr Lagerström. Emil berättade att han där fick träna gratis, med förklaringen att han genom sin skicklighet drog dit många skridskokunder, som gav banägaren lite extra inkomster. Apropå skridskomaskeraderna, som ju förstås också Emil Lindahl deltog i, så var det svårt för honom att dölja sig bakom sin förklädnad. Han suveräna åkstil avslöjade honom alltid.

   Tillsammans med Finlands skridskodrottning, Nadja Franck, utgjorde de Nordens suveräna konståkningspar, som fram till 1907 vann många tävlingar. Nämnas ska också Emils konståkande syster Valborg som också blev väldigt framgångsrik. De tävlade ihop under Nordiska spelen i Stockholm 1905.

För bara några år sedan var det återigen allmänhetens skridskoåkning i närheten av slottet, ett evenemang som förhoppningsvis återkommer. Varför inte också ha en maskeradtävling med lite glögg efteråt?