LIVET PÅ SLUSSHOLMEN (införd 03-03-03)

En Örebrobåt vid slusstugan och Concordiaholmen på en vy från 22/8 1903. Med förstoringsglas ser man att det på skylten på huset står; Aktiebolaget Örebro Yllefabrik.

När Slussen stod färdig 1888 var man tvungen att inrätta en tjänst som slussvaktmästare och denna syssla skulle till en början komma att skötas av Axel Karlsson. En passande bostad för honom blev då det lilla Fiskartorpet på nuvarande Slussholmen, vilket funnits ända sedan 1851 och som före 1888 hade tjänat som sommarstuga åt olika prominenta örebroare, vilka hade råd att hålla sig med två bostäder. Vid den tiden var omgivningen pittoreskt vacker, med brusande vattenfall inramade av grönskande småöar.

Men slussvaktmästare Axel bodde inte själv i den lilla stugan, så småningom skulle hans hustru nedkomma med nio stycken flickebarn, inte samtidigt förstås, och den månghövdade familjen ansåg sig även ha plats för en inneboende. Trångt så det förslog alltså, och stackars föräldrar. Då tänker jag inte främst på trångboddheten utan på konststycket att hålla alla ungar från det intilliggande, djupa och forsande vattnet som omringade stugan. För att inte tala om slussbassängen, med de lodräta väggarna. Dessa föräldrar skulle ha förtjänat ett Nobelpris av något nyinrättat slag, de måste ha plågats åtskilligt av mardrömmar.

På tal om drömmar så intervjuade jag en av döttrarna på äldre dagar (alla blev faktiskt äldre trots drunkningsfaran) och en given fråga var ju hur det gick att sova med forsen nästan intill huvudkudden. Damen förklarade att det faktiskt gick riktigt bra, människan är ju ett vanedjur, men problemen inträffade istället när hon flyttade hemifrån. Det blev för tyst. För att då kunna somna var hon tvungen att ha en väckarklocka ringande i en stor ihålig burk. Den klockan fick alltså en omvänd funktion.

Örebros alla Robinsonmedverkande får ursäkta, den verklige Örebro-Robinson måste ju vara Tomas Backus, tänk att leva helt ensam på en öde ö i bortemot tio år. Det är alltså konstnären Tomas Backus som nyligen flyttade från slusstugan där han huserat det senaste decenniet, för att anta en ny utmaning; att bli munk. Många har haft åsikter om hans diverse utsmyckningar runt Slussholmen, men säg så här; hans utsmyckningar på bandyplanen värdesätter jag högre. Han var nämligen en fruktad målspottare i ÖSK:s allsvenska bandylag när det begav sig, en iskonstnär som verkligen kunde göra det oväntade.

Till höger skymtar den gamla yllefabriken bland träden och byggnaden var den allra äldsta delen. Det var denna fastighet som uppfördes 1825 och som blev Örebros första industriområde, kallat Concordia. Här inrättades från början en klädesfabrik, men fler andra näringar skulle följa, som till exempel färgeri, blanksmörjefabrik, ljusfabrik och kvarn, innan yllefabriken flyttade in i slutet av 1800-talet.

TILL FABRIKEN byggdes även två stenhus på var sin sida om den gamla träbyggnaden från 1825 och i det västra uppkom en svår brand 1902. Elden kunde dock begränsas till den tredje våningen, men värre gick det i februari 1905 då den röde hanen tog hela fabriksbyggnaden av trä. Mittenpartiet skulle komma att uppföras på nytt och efter att yllefabriken flyttat till Borås 1935 skulle återigen andra industrier ta sig an området. Numera är fastigheten ombyggd till seniorboende, med vacker utsikt mot Svartån och Slussen.

Till sist, vad sägs om lite vykortspoesi? Det är Gösta som skriver till vännen Hanna: "Glöm aldrig din vän, Han glömmer ej dig, Han skall dig i minnet bevara, En tanke så ljuf och innerlig, till vännen låt fara."