MÅNGA KÄNDE IGEN SÖDRA STATION I ÖREBRO (införd 05-10-13)

Idag används Södra station för taxirörelse men fortfarande stannar en del tåg vid stationen.

Södra station i Örebro som den såg ut vid invigningen 1897 och cirka 45 år framåt.

Den senaste tävlingsbilden här i Örebrobilder var till en början en svårknäckt nöt, men efter ledtråden att byggnaden fortfarande står kvar hjälpte detta till något.

För många var det dock obekant att Södra station en gång sett ut som vykortet visar. Det var ett av många stationshus som invigdes samtidigt som Svartåbanan stod färdig 1897. För de boende på Söder fanns från 1882 en mindre anhalt vid Rudbecksgatan, men innan dess fick tågresenärerna traska ända bort till Järnvägsgatan. 

   Klockan sju på morgonen den 29 september 1897 avgick invigningståget till Svartå med 175 specialinbjudna passagerare, däribland prins Eugen och landshövding Axel G. Svedelius. Väl framme i Svartå hade det dukats upp ett storslaget frukostbord för gästerna innan den egentliga invigningssträckan Svartå – Örebro skulle avverkas. Landshövdingen överlämnade en karta över Svartåbanan till prinsen, likväl hertig av Närke, så att han skulle kunna orientera sig under färden.

Bankett på Stora Hotellet
Svartå stationshus, liksom övriga nybyggda stationer efter vägen, hade försetts med grönskande bladverk, blå-gula banderoller, blommor och flaggor. Det var en prakt utan dess like. Prinsen i sin husaruniform lämnade tåget vid några stationer där han mottogs av sång, musik och fanfarer i samband med det högtidliga tillfället. Folkskolans barn sjöng välkända sånger som ”Ur svenska hjärtans djup en gång” och ”Du gamla, du friska” (obs. inte du fria som idag).

   Efter Svartå station blev det i tur och ordning Mullhyttemon, Kvistbro, Gropen och Fjugesta och på flera ställen hade man dessutom arrangerat grönskande triumfbågar över rälsen, ibland med blå-gröna enriskvistar, med diverse emblem.

  Vidare fortsatte färden mot Hidingebro, Vintrosa, Latorpsbruk, Gräfveby och Karlslund, innan man nådde fram till Södra station i Örebro igen. Där fortskred firandet med tal, hornmusikkår och sjungande skolkörer, m.m. innan närkehertigen förklarade järnvägslinjen med tillhörande stationer invigda. 

   Därefter följde en procession som förstås leddes av prinsen och landshövdingen och därefter syntes flera honoratiores. Som civilminister von Krusenstierna, folklivskännaren Djurklou, rektor Phragmén, fabrikör Elgérus, herrgårdsägarna Montgomery-Cederhielm och Hamilton m.fl. Tusentals åskådare kantade gatorna där tåget gick fram och målet var Nikolaikyrkan där fler ceremonier väntade. Efter kyrkobesöket fortsatte man till slottet innan det på kvällen var ståtlig bankett på Stora Hotellet.

Krymptes ihop
Södra stations glansdagar var annars den fina utställningssommaren 1911 då cirka 70 000 besökare räknades in till Industri- och slöjdutställningen på Karolinska skolgården och Lantbruksutställningen i nuvarande Drottningparken. Besökare till den sistnämnda utställningen gick ju därför av vid Södra station.

   På 1930-talet slog den funktionella arkitekturen igenom i Sverige och under flera år därefter fick man för sig att bygga om flera fastigheter. Inte heller Örebro södra klarade sig från denna våg och på 1940-talet försvann tyvärr det fina brutna taket på stationshuset som krymptes ihop till en våning. Funktionen som terminal försvann också så småningom och ett tag huserade där en restaurang, medan det numera är lokaler för en taxirörelse.