Sörbyängen i Örebro har byggts i etapper. Den senaste började för några år sedan och pågår än. I början av 1980-talet var första byggnationen i området, men innan dess var det rena landet.

Det övre fotot är från 1970-talet och man kanske kan tro att grusvägen funnits i många år. Men så var det inte. Här var det bara gärden fram till sekelskiftet 1800/1900. Då byggdes nämligen Pålsbodabanan, med invigning 1901.

Den fick bara finnas till i 61 år, för den 27 maj 1962 drogs den in. Många järnvägslinjer hade börjat att försvinna vid den tiden, på grund av dålig lönsamhet. Den ökade busstrafiken och bilismen hade tagit över.

Men i Pålsbodabanans fall var det nog snarare så att järnvägsspåret vid Östra Mark hade fått sådana skador att järnvägstrafiken äventyrades. Det berodde på att man sedan 1950-talet hade inrättat en avstjälpningsplats ungefär vid nuvarande universitetet, och dessa massor hade så sakta börjat glida ner mot spåret.

Fraktmassorna kom dels från Södersaneringen, men även från schaktningen av det planerade polishuset vid Stortorget i mitten av 50-talet.

Förmodligen hade Pålsbodabanan inte överlevt i så många år ändå. Den andra linjen som utgick från Södra station i Örebro, Svartåbanan, skulle komma att läggas ner 1985.

Gärdena på bilden hade använts vid arrangerandet av orienteringstävlingen O-Ringen 1979. När denna var avslutad kunde man på allvar börja projektera för den nya stadsdelen Sörbyängen i början av 1980-talet.

Bostadsområdena som byggts tidigare som till exempel Oxhagen, Varberga, Vivalla och Brickebacken var enhetliga byggnadskomplex. I Sörbyängen ville man få lite variation och byggde hus i olika format.

År 2010 var det åter dags för O-Ringen i Örebro, och då kunde flygfältets avlagda markytor tas i anspråk. Och när sista man hade sprungit i mål hade man siktet inställt på ny bebyggelse, även denna gång.