STUREGATAN PÅ RIKTIGT "GULDKORT" (införd 01-04-11)

Som nämndes i presentationen av den här spalten hade undertecknad för drygt ett år sedan gjort ett riktigt vykortsfynd. Inget märkvärdigt vykort kan tyckas för gemene man, men för en samlare av Örebrokort en riktig ”hit”. Har man samlat i drygt 20 år och varken sett eller hört talas om att någon annan har just det kortet förut så kan det inte vara ett vykort som ”växer på trän”.

Platsen var NOVA:s årliga vykortsmässa, då i Sundbyberg, och jag stod som vanligt och rotade i en av de otaliga vykortslådorna. De flesta handlarna har delat upp sina kort i landskap och många också i landskapets orter. Eftersom jag främst är Örebrokortsamlare så var det under den avdelningen min ”falkblick” sökte. Att veta vilka kort av tusentals som man har och vilka man saknar kanske inte är lätt alla gånger, men med tiden har en viss rutin byggts upp och det sitter numera s.a.s i ryggraden.

Där stod jag då och bläddrade igenom  Örebrokort som tryckts upp i massupplaga, det var slottet, Stortorget, Centralparken, Centralpalatset, Nikolaikyrkan. Men man är van, och erfarenheten säger en att alla vykortsbuntar med Örebromotiv är värda att gås igenom, för förr eller senare får man lön för mödan.

Då dyker plötsligt ett grant färgkort upp bland alla svartvita dussinkopior, kortet har ingen text på framsidan, men ser ändå bekant ut. Under de få sekunder som det tar att upptäcka kortet till dess att jag vänder på det hinner jag tänka att; ”det här kortet måste ha kommit fel , det är nog från Askersund eller någon annanstans i Närke”. Men en rysning gick ändå genom kroppen, det kunde ju trots allt vara ett Örebrovykort.

Ja kors i taket, bingo, jackpot, strike och allt vad ni vill! Det låg inte fel, det var inte Askersund, utan  Sturegatan på Öster i självaste Örebro. Priset i sådana här fall får oftast komma i andra hand (om det inte är på tok för högt förstås) och jag hade tur även här, bara 50 kronor för denna gobit. Så var den dagen räddad.

Sturegatan, ja, uppkallad efter Stureätten och vad har den med Örebro att göra? Jo, tre av ”Sturarna” hade under olika tidsperioder Örebro slott i besittning, eller Örebro hus som man sade då. Sedan 1800-talet har Örebro varit en av centralorterna för dövstumma och hörselskadade i landet och här fanns tidigt skola för ickehörande, vid Sturegatan 1-3.

Numera är den sedan 1961 vanlig folkskola och kallas just för Stureskolan. Vykortet togs antagligen för att förevisa den nya och moderna byggnationen efter Sturegatan och i gamla kalendrar ser man att hörnhuset 2:an uppfördes under 1911. Lägg märke till raden av nyplanterade träd till höger i gatan, ett sympatiskt drag av dåtidens stadsplanerare. Men vad de inte hade räknat med då var bilismens framfart och redan på 20-talet fick växtligheten lämna plats för moderna kommunikationer.

Notera också de stilfulla lyktstolparna a` la Wadköping. Japanska Magasinet står det på affärsskylten, vilket verkligen låter exotiskt. Själv har jag inte sett namnet i något register, men däremot det senare tillkomna Sturemagasinet som var en cigarrhandel. Just den typen av affärsnamn (magasinet) betecknade förr cigarr- och tobakshandlare och det är möjligt att den japanska varianten också tillhörde denna kategori.

Sturemagasinet flyttade senare över gatan till andra sidan Stureplan och då kom lokalerna med olika innehavare istället att inhysa konditori och café som det gör än idag, Silvanders konditori, Sturekonditoriet, Östra caféet, till dagens namn Östra Frukostcaféet.

När man gick i Stureskolan som barn fick man inte lämna området under skoltid, men efter skolans slut kunde man besöka Sturekonditoriet och bl.a. spela flipper eller stoppa i slantar i jukeboxen. Vi barn fikade sällan utan gick istället runt hörnet till Kakboden och köpte kaksmulor för 25 öre. Speciellt om skolmaten den dagen hade bestått  av sill och potatis, vilket den ofta gjorde, minst varannan dag...eller? Åtminstone kändes det så.