FÖRE VINTERSTADION OCH EYRAVALLEN (införd 03-10-16)

Ett foto taget cirka 1912-13 från Engelbrektsgatan 35 mot 1890-talsbyggnaden Östervik.  Bakom denna sträcker sig de gärden där numera idrottsanläggningarna Eyravallen och Vinterstadion återfinns.
 

Ärade läsare, var vänliga att lyfta på hatten, för i höst fyller Sällskapet Gamla Örebro 50 år. Man kan säga att föreningen är en hembygdsförening för de centralare delarna i Örebro och sedan dess tillkomst har det glädjande nog dykt upp liknande föreningar i stort sett varenda del av staden.

En av hembygdsföreningens stora uppgifter är att värna och intressera invånarna för bygdens historia och Sällskapet Gamla Örebro har också som specialitet att ge ut böcker med rikt bildmaterial om gångna tider. Det var genom en sådan bok som denna spalts krönikör fick upp intresset för det gamla Örebro och säkert fler med mig. 

Nu har ytterligare en bok lagts till i raden och örebroarna är bara att gratulera till nya intressanta texter och bilder. Redaktionskommittén bestående av Arne Upling, Bengt Persson och Arne Svensson har gjort ett förtjänstfullt arbete med sammanställandet av bidragen från de 19 medlemmar som skrivit boken. Bland dessa kan nämnas den inte alls obekante deckarförfattaren Jan Mårtensson och kända lokalhistoriker som Birger Wennberg och Alf Rune.

Charmerande med den här typen av böcker är att läsa alla skiftande berättarstilar från medförfattarna, liksom bland annat tidigare liknande alster gett prov på och tänker då närmast på Landstingets ”Så var det på min tid” och Folkrörelsearkivets ”Jag minns det som igår – närkingar berättar”.

Skiftande är även de områden och delar av staden som presenteras i den nu aktuella boken ”Örebro – våra minnen i ord och bild”, där barndomsminnen finns från stadens hörn och kanter. Själv beskriver jag hur livet som höghusbarn i det trygga Folkhemssverige kunde gestalta sig på 1960-talet, eftersom det var i ett av höghusen mitt emot Eyravallen som min egen uppväxt stod.

Men förutom dessa minnen har jag även gjort verklighet av en vision som jag närt sedan tidig ungdom; att efterforska vad som fanns där innan höghusen byggdes. Att samla in bilder till denna uppsats var också en spännande uppgift och man blir förvånad över resultatet; att från början vara hänvisad till ett mycket begränsat bildmaterial till att så småningom behöva göra en storgallring.

Bilden intill är just en sådan som fick ge vika på grund av utrymmesskäl, men den är så pass ovanlig och intressant att det är svårt att undanhålla den för örebroaren. Fotot har jag lånat av John Elander och 1894 kom hans farfar Carl Erik inflyttandes från Gällersta till Örebro tillsammans med maka och elva barn. Han byggde fastigheten närmast på bilden, Östervik, som senare skulle få adress Engelbrektsgatan 70.

Denna del av Öster bestod på den tiden enbart av gärden, men som kortet visar skapade han en riktigt lummig och tilltalande oas; träd och buskar som dock försvann i början av 60-talet då en ny och modernare fastighet byggdes, som då liksom nu inrymmer bland andra konditori Östertull.Bakom ett av de större träden skymtar Västra Wähla och på andra sidan gatan Rosenborg, vilka skulle få adresserna Engelbrektsgatan 72 respektive 74.

I Rosenborg fanns tidigare en speceriaffär med Johan Erik Andersson som innehavare, men denne flyttade 1912 över gatan till den nybyggda fastigheten vid hörnet Engelbrektsgatan – Sankta Birgittagatan där verksamheten pågicks till 1930 då Anton Sundin tog över.

Längre bort ser man de vidsträckta gärdena där senare Eyravallen och ännu längre senare Vinterstadion skulle byggas. Dessa gärden hade också de särskilda namn; Bygärdet respektive Trappska jorden och faktiskt så finns gränsmarkeringen kvar emellan dessa bägge arealer, men numera i form av en cykelbana.

I fonden kan skymtas de tidiga 1900-talsvillorna längs med Restalundsvägen, byggda på jordegendomar som Haga, Restalund 1 och 2.Bilden ger också prov på hur vägarna i stadens utkanter kunde se ut förr efter ett regn, innan stenbeläggning och asfalt. Personen på bilden framför Östervik är med största sannolikhet enda flickan i syskonskaran, Adolfina Elander och förmodligen blir hon förevigad av brodern Henning som flyttat från föräldrahemmet till det nybyggda Engelbrektsgatan 35. Även fadern Carl Erik flyttade till modernare lägenhet rakt över gatan sedan hans maka Johanna gått bort 1913.

Ja, det gamla Örebros historia består som ovanstående visar inte bara av hus och byggnader utan också utav många olika namn på de innevånare som bebodde staden.