JÄRNTORGET IDAG OCH FÖR HUNDRA ÅR SEDAN (införd 04-06-28)

Utsikt från slottet mot det nyanlagda Järntorget vid sekelskiftet 1800-1900. Skillnaden mot idag är frapperande, kvar finns bara hörnhusen vid Klostergatan-Olaigatan, men numera i ombyggt skick.

Så här ser det ut idag. Det forna badstället är numera sockel och trappa vid Karl XIV-statyn.

ETT CENTRALT INDUSTRIOMRÅDE
  Nej, det var inte utsikt mot Pappersbruket och Hjälmaren, vilket annars några trodde. Att fotot togs från slottet hade de flesta listat ut, men väderstrecket nordväst var inte alldeles lättfunnet. Att gissningarna gick österut beror säkerligen på en synvilla, för det ser faktiskt ut att ligga en sjö till höger i bildens fond. Men det ljusa fältet är bara gärden, för staden tog faktiskt slut bortom nuvarande Östra och Västra Nobelgatorna. Att sedan skåda en hög skorsten i närheten bidrog förstås till att tro på väderstrecket öster.

Skorsten ja, en hög fabriksskorsten på Klostergatan mitt i centrala Örebro!! Lite förvånande kanske, men det var en syn för stadsflanören från 1854 till 1913 då skorstenens öde beseglades, men innan dess hade den betjänat två olika fabriker, varav den första förmodligen är mest känd hos den Örebrointresserade. Här byggde nämligen makarna Segelberg sin legendariska tändsticksfabrik som egentligen kräver ett eget kapitel för sig och Segelbergs affärsanda satte sin prägel på den tidens Örebro. Den skarpögde kan på bägge sidor om skorstenen skönja tornen på det ståtliga Segelbergska palatset som uppfördes 1862 efter ritningar av Johan Fridolf Wijnbladh, som stadsarkitekten då hette. Per Anton Segelbergs enorma framgångar med försäljning av fosfortändstickor hade gett honom en ansenlig förmögenhet och där kunde det ståtliga palatset inredas med den tidens absoluta lyx och stadens societet bjöds ideligen in på storslagna baler och mottagningar. Byggnaden revs 1936 och stod ungefär där Myrorna nu har sina lokaler.

Sedan Segelberg sÅlt sin rörelse 1866 drevs här tändstickstillverkning fram till början av 1890-talet då Örebro Stolfabrik köpte de gamla industrilokalerna. År 1895 arbetade här 72 män och 20 kvinnor och till driften fanns en ångmaskin på 175 hästkrafter. Man tillverkade pinnstolar, kontorsstolar, pianostolar och något som numera nästan helt försvunnit, men som var en populär vara förr i tiden, nämligen gungstolen. Fabriken drevs till 1912 och året efter raserades alltså den höga skorstenen som väl ingen nu levandes örebroare lär ha något minne ifrån. 

Det hÄr har hittills handlat om fabriker, och faktum är att Örebros stora industriområde förr utgjordes av de centralt norra delarna, i huvudsak mellan Gamla gatan och Östra Bangatan. Söder innehöll örebroarnas bostäder även om det naturligtvis fanns fabriker där också precis som det fanns bostäder i norra centrum. Även idag har vi stora arbetsplatser här som; SCB, Skattemyndigheten, Länsarbetsnämnden, Försäkringskassan och Polismyndigheten.

  Det hus som flera av tävlingsdeltagarna kände igen är det som syns nederst längst till höger i bild och som även det revs 1913. Det var kronobränneriet som uppfördes 1777 och där man alltså tillverkade starka dryckesvaror, men redan 1786 lades det ner för att sedan utgöra lagerbyggnad och magasin. Men både vid riksdagsmötet 1810 och 1812 fick den avlånga stenbyggnaden en ny uppgift; att tjäna som samlingslokal åt adeln och riddarskapet, det självklara namnet därefter blev ju då Riddarhuset. Redan 1747 hade Örebro fått sitt första kronobränneri och den byggnaden står faktiskt kvar än idag, dock ej synlig på bilden. Här finns nu ett kafé och galleri, men många örebroare minns att här hade Örebro läns hemslöjd sina lokaler.  

FÖr att avsluta den här industrikavalkaden från förr så riktar vi blickarna mot träbyggnaden till vänster om kronobränneriet. Någon gång på 1830-talet, anlade en Johan Fredrik Rosenlind här en snusfabrik som han 1844 överlät till sin medarbetare Abraham Westman. Rörelsen övergick 1866 i brorsonen Fredriks ägo som efter 16 år i sin tur sålde den vidare till ett stockholmsbolag, varpå verksamheten även flyttades dit. 

I bildens nederkant kan man skönja de klappbryggor som den tidens husmödrar använde för att få tvätten ren, allt medan man höll ett vakande öga på sina badande barn.