Magnus Månsson

Bonde. Blev 56 år.

Barn med Britta Persdotter (1780 - 1843)

Noteringar

Ur dödbok: "hängde sig på mårgonstunden i sitt hus. Om anledningen till denna stygga gerning kan bäst dömmas af följande ämbets-attest som vid urtimma Tinget den 6 i samma månad inlemnades och på hvilken, jämte andras vittnesbörd, han dömdes, att af Skarprättaren till skogs föras och nedgräfvas."

"Sjelvspillingen Måns Månsson på Kumla Rusthåll var född i Skärkind den 1 jan. 1761. Jag har under de 33 år han varit hemmansbrukare dels på Hännebjörke, dels på Kumla, funnit honom wara af inbilskt och högmodigt sinne, och, ehuru af naturen begåfvad med en talant, som i dess stånd kunnat göra honom lycklig, har han likväl under ständigt idkad bränvinsbränning och handel dermed, icke mindre i förbuden, än tillåten tid, så vant sig vid fylleri och dermed gemenligen förenade laster, svordom, oqvädningsord, oläte i sitt hus, stundom utfall emot hustru, barn och tjenstefolk m.m. att dess ifrån ungdomen friska kropp år ifrån år synbarligen lidit, hvarmed hos omåttlige bränvinssupare försvagade själa-krafter alltid åtfölja. Jag har alltså efter många förmaningar; som alla, tyvärr! aflupit fruktlöse, ansett honom, snart sagdt såsom förlorad, sedan naturen nu mera var blefven oförmögen att motarbeta lastbara vanorna, och i sådant fall är äfven Religionens biträde, som eljest, lik en hammare, sönderslår berg ofta utan verkan. Så går det, när känslan för Gud och Dygden förloras! Han skulle falla ett offer för lasten; men att det skedde på så rysligt sätt, utvisar hos honom en hög och ytterlig grad af förderf, hvilket vanligen slutar med förtviflan. Han har då, såsom boende vid allmän väg, genom sin syndiga lefnad väkt allmännare förargelse, och har han varit en skamfläck inom församlingen, så gläder det mig, att han varit den ende. Allt detta vare sagdt på min Ämbets-Ed. Gistad den 6 sept 1817. Jan Fr. Carlström" [Gistad C:3/237f]