Personakt

Nicolaus Olai Bothniensis

Domprost, professor, (ärkebiskop). Blev ca 50 år.

Född:omkring 1550 Piteå (Nobo), Långnäs.
Död:1600 18/5 Uppsala (Uppl).

Äktenskap med Elisabet Andersdotter (Grubb) (1568 - 1614)

Vigsel:1598.

Noteringar

Inskrevs 1578 som student vid Rostocks universitet i Tyskland, och promoverades där 1582 till magister. Blev 1586 "läsemästare" i hebreiska och teologi vid Stockholmskollegiet och utgav 1588 en renlärigt protestantisk samling teser, "De libero et servo hominis arbitrio". Ådrog sig genom motstånd mot liturgien kung Johan III:s missnöje och fängslades 1589. Blev definitivt frigiven först hösten 1592. Valdes mars 1593 med stor röstövervikt till ordförande vid Uppsala möte och ledde med kraft och skicklighet dess förhandlingar. Enligt en mötesberättelse skall han efter mötesdeltagarnas enhälliga anslutning till Augsburgska bekännelsen (5 mars) ha utropat: "Nu är Sverige blivit en man och alla hava vi en Herre och en Gud". Blev samma år professor i exegetik och hebreiska vid det nyupprättade universitetet samt föreläste där, samt utgav en hebreisk grammatika. Var sedan 1593 såsom domprost den näst ärkebiskopen ledande mannen i Uppsala domkapitel; han valdes efter A. Angermannus avsättning (1599) till ärkebiskop men avled före invigningen. Deltog som ivrig anhängare av hertig Karl i riksdagarna 1597, 1598 och 1600 samt var 1598 den främste ledaren för bondeuppbådet i det s.k. korvtåget. [BHH, II/199]