Magnus Magni Nortman

Kyrkoherde. Blev högst 52 år.

Äktenskap med Anna Niurenia (- 1665)

Äktenskap med Elisabet Andersdotter (- >1681)

Noteringar

Om han skolgång är ingenting känt. Utan att ha besökt gymnasiet i Västerås inskrivs han i feb 1637, tillsammans med sin äldre bror Andreas, i Uppsala akademi. I juni 1643 gör han en påhälsning i Västerås för att i Collegium Eloquentiae hålla en oration. Han följer därefter sin bror först till Königsberg i jan 1646 och därpå i maj 1649 till Rostock, där bröderna samma år i okt blir fil.mag. Under tiden har han också skaffat sig anställning. Fadern hade i okt 1646 begärt, att sonen skulle få tillstånd att prästvigas i Strängnäs, eftersom överste Tomas Gärffelt engaherat honom som praeceptor för sina barn och lovat att till våren ta med honom till Tyskland som regementspräst vid Norrlands infanteri. Domkapitlet avslog framställningen med hänvisning till biskopsvakansen, men ville ha honom till kollega vid Stora Kopparberget, vilket han samma år i okt accepterade. Om han kom dit, är icke känt, men samma år i dec hänvisades han till Strängnäs för prästvigning. Icke heller detta gick efter Domkapitlets beräkningar. Magnus lyckades i stället 1647 i Stockholm bli prästvigd av biskop Petrus Bjugg i Viborg, varpå han följde regementet till Tyskland. Då hans anställning vid detta skett på sidan om superintendenten i Härnösand, Petrus Steuchius, och han dessutom var nonchalant mot denne och mot hans vilja samtidigt ville vara bataljonspredikant vid regementet, drog denne i mars 1651 vid riksdagen saken inför det samlade biskopsmötet, som gav Steuchius sitt fulla stöd. Denne lovade dock att Nortman skulle få stanna i stiftet, till dess han finge befattning i Västerås stift och under förutsättning att han lydde honom. Redan i okt 1650 hade han emellertid erhållit kunglig rekomendation att få pastorat i stiftet "framför alla andra mindre förtjänta". I aug 1652 fick han förnyad rekomendation, denna gång av krigskollegiet. Ytterligare en rekomendation fick han i maj 1656, denna gång av sin överste, som noterade, att han tjänstgjort i Sverige, Tyskland, Polen och Preussen. Kungen meddelade slutligen i juni samma år, att Nortman på egen begäran fått avsked, att han skulle resa hem och borde förses med pastorat. Efter återkomsten gick han utan tjänst ett år, till dess biskopen i maj 1657 föreslog honom till kyrkoherde i Lindesberg. Han accepterades av församlingen och började redan i jan 1658, ehuru änkans nödår räckte till i maj samma år. Redan påföljande år börjar emellertid den situation utveckla sig, som skulle sluta med hans avsättning. Under rusets inflytande förrättade han ett dop på felaktigt sätt, fortsatte under svår oenighet i äktenskapet med misshandel av hustrun, vilket orsakade tre missfall och gjorde att hon måste rymma från honom, samt slutligen äktenskapsbrott. Redan vid prästmötet i sept 1660 hade han "i hela prästerskapets närvaro" blivit avsatt från både ämbete och tjänst. Sedan han i dec 1662 av rådhusrätten dömts att med 12-mannaed fria sig från anklagelsen för hor, vilket han varken ville eller kunde, vädjade han till hovrätten, som slutligen i maj 1665 ändrade domen till 6-mannaed. Icke heller detta kunde han åstadkomma. Redan i mars 1663 hade församlingen godkänt efterträdare. Alla hans försök till restitution misslyckades, då Domkapitlet hänvisade till att målet låg oavgjort hos hovrätten. Slutligen fann man i dec 1669 utvägen att visa honom till riksdrotsen, om denna ville intercedera för honom. Han passade nu på att, ehuru suspenderad, predika i Stockholm för "Friesendorfs änkefru". I aug 1670 begärde han restitution för att bli hovpredikant hos guvernören Lennart Ribbing på Gotland och där erhålla prästerlig tjänst, vilket Domkapitlet ansåg sig icke kunna ta ställning till under biskopsvakansen. Sedan riksdrotsen i juli 1671 medgivit restitution till ämbete och rekomenderat honom till tjänst, som han önskade få i Stockholm, blev han efter prästmötet i Västerås i sept samma år fullkomligen restituerad. Några månader senare försökte han i Stockholm vid gudstjänst "näst före jul" handgripligen ur kyrkan i den nybildade församlingen på Brunkebergsåsen, senare kallad Johannes församling, fördriva den av kungen utnämnde kyrkoherden. Detta var ett par månader före hans död. [EVH, II:1/624f]

Källor