Personakt Antavla

Andorus Jonae Renström

Komminister. Blev högst 72 år.

Far:Jon Elofsson (1611? - 1710)
Mor:Birgitta Pålsdotter Brunskogia (1622 - 1705)

Född:1669 Boda (Värm), Renstad, Framme.
Död:1741 14/6 Boda (Värm), Renstad, Framme.

Äktenskap med Maria Åman (1687 - 1751)

Vigsel:1704 24/6 Boda (Värm).

Barn:
Britta Hedvig Renström (1707 - 1782)
Andreas Andori Renström (1709 - 1790)
Anna Katarina Renström (1712 - 1800)
Kristoffer Renström (1715 - 1717)
Margareta Elisabet Renström (1718 - 1720)
Sven Renström (1721 - 1723)
Johan Renström (1724 - >1760)

Noteringar

Student i Karlstads skola och gymnasium, student 1694 i Åbo (FIN), prästvigd okt 1702, blev april 1705 efter företrädaren Åmans samma år utnämnd till komminister i Brunskogs pastorat (Värm), opponens på prästmötet 1713. Fick redan under sin studietid löfte av myndigheterna i Karlstad att bli Åmans medhjälpare och efterträdare med vilkor, att han gifter sig med Åmans dotter Maria. Han fick dock vänta länge då hon var 18 år yngre än han. Ägde 1/4 i 1/3 mtl i Renstad, Boda (Värm), genom arv och lösen, varpå han fick lagfart i sept 1714. Stämde 1717, jämte svågern Måns Andersson i Åmot, Boda (Värm), å sina hustrurs vägnar dessas bror Nils Åman angående 1/8 mtl i Åmot, som denne fått genom testamente av sin avlidne bror Sven. Då jordlotten var arvjord, upphävdes testamentet och dömdes, att alla tre syskon skulle ärva lika. Andorus kallas i dödboken "mycket berömlig komminister i Brunskogs församlingar". Ur Tholén, Renströmska släkten (1919): "Under hela sitt liv bodde Renström kvar i sitt fädernehem, hemmansdelen Framme i Renstad. Det var en högst olämpligt belägen prästgård. Renstad är ett skogshemman, och det fanns inte ens väg dit, endast en gångstig öfver ett fjäll. På söndagsmorgnarne samlades kyrkfolket vid prästgården, och så bar det iväg som en karavan på gångstigen över fjället. Prästen red, och hans åhörare gingo till fots. Midt på fjället var en anordning gjord till hviloplats. Det var en tämligen lång och låg stenmur att sitta på. Prästen hade en särskild plats. Denna tillställning finns kvar än i dag. När han skulle predika i Brunskog var det svårare för honom. Dit hade han två mil och ännu sämre väg delvis. Då kunde han inte rida utan gick till fots genom skogarne med en yxa på armen. Yxan var en s.k. djuryxa, som brukade medföras av den tidens resande för att försvara sig mot björnar och andra vilda djur". [EKH, III/389, 403; TRS, 20]