Personakt Antavla

Andreas Petri Grubb

Kyrkoherde. Blev högst 86 år.

Far:Per Andersson (Grubb) (- >1559)

Född:1525 Gävle (Gäst). [1]
Död:1611 Nederluleå (Nobo). [1]

Barn med Kristina Samuelsdotter

Barn:
Elisabet Andersdotter (Grubb) (1568 - 1614)
Ingeborg Andersdotter (Grubb) (1583? - >1606)
Britta Andersdotter (Grubb) (1585 - )
Katarina Andersdotter (Grubb)
Petrus Andreae Grubb (- 1634)
Gertrud Andersdotter (Grubb)
Margareta Andersdotter (Grubb)
Samuel Andreae Grubb (- 1662)

Noteringar

Enligt en gammal uppgift promoverad magister utomlands. Vad syssla han innehaft före ankomsten till Nederluleå, 1569, är ej fullt utrett. Enligt Westén skall han varit skolmästare, då han begärde Nederluleå pastorat efter företrädaren, till vilkens avsättning han skulle ha medverkat. Enligt en annan uppgift lär han förut varit sekreterare hos kung Erik XIV. Bevistade riksdagen i jan 1571 i Stockholm där han, för betalning till Älvsborgs lösen detta år, undertecknade beslut om beskattning.

Vid denna taxering 1571 skattade han för följande lösegendom: silver 320 lod, guld 40 st, koppar 8 pund, tenn 7 pund, messing 3 pund, kor 15, kvigor 12, stut 1, får 26, getter 14, svin 7, hästar 5 och ston 2 för 83 m:k, tillsammans 1759 mark 2 öre. Sommaren 1588 förstördes Luleås prästgård genom vådeld, varvid Andreas miste all sin egendom, varför han detta och nästföljande år befriades från skatt. Blev 1586 präst över Västerbottens norra kontrakt och underskrev 1593 Uppsala mötes beslut.

Mycken skada och obehag rönte han av sin granne i Björsbyn lappfogden Olof Burman, som 1596 slagit under sig några fiskevatten, vilka av ålder tillhört prästbordet, förebärande att prästen haver nog dem förutan. Då kyrkoherden förtröt "sådant svåre wold" och kallade honom presteplågare såsom grannen uti Piteå socken, där han tillförene varit boende, hotade fogden att ta än mer, nämligen halvparten av kyrkoherdens fäboland och drev sin boskap dit, lät till och med uppbygga en mjölkbod där och uppeggade även grannarna.

Hans hustru efterföljde sin mans fotspår och åtnöjde sig ej med halvparten, vilket föranlät kyrkoherden att med menighetens bistånd nedriva hennes där uppsatta mjölkbod och driva undan boskapen, men det hjälpte ej, ty hon lät strax i stället hopsätta en "riisbodh" och brukade den till dess ett slagregn gjort henne ogild och drivit fogdens hustru dädan, och för "valete" haver hon givit socknen ett skamligt namn, kallandes dem "troghaslekiare" efter det de hennes mjölktråg omvälte.

Som underlagman Sven Persson i Piteå var lappfogdens svärfar, tillsattes extra domare och genom t.f. överlagmannen Olof Olssons dom jan 1598 tilldömdes ifrågavarande ägor prästbordet, Olof Burman skulle vid nästkommande ting straffas för övervåld. [BHH, II/198; SBL, XVII/342]


Källor

[1]BHH, II/198