Magnus barfot (Hårfagreätten)

kung Norge. Blev ca 30 år.

Barn med ?

Noteringar

Fosterson till faderns kusin Tore Ingridsson. Efter faderns död 1093 vald till medkung i Viken, jämte kusinen Håkon Toresfostre, farbrodern Magnus Haraldssons son. Blev 1095 ensam kung då Håkon avled av sjukdom. Var den siste verklige vikingakungen i Norge, härjade de britanniska öarna samt i Halland och Västergötland, då han omkr. 1100 tvistade med kung Inge av Sverige om rätten till Bohuslän, Värmland och norra Älvsborgs län. De möttes i Västergötland, där Magnus tvingades fly. Möte dem emellan hölls 1101 i Konungahälla (nu Kungälv) i Västergötland, under bemedling av kung Erik ejegod av Danmark, där de kom till förlikning och Magnus fick Inges dotter Margareta till äkta, varpå hon fick tillnamnet "fredkulla". Sitt eget tillnamn barfot, eller barben som han också kallades, kom av den klädvana han fått då han låg i västerviking bland de britanniska öarna, där man gick barbent med kort kjortel. Under ett vikingatåg till Irland 1103 hade han intagit Dublin jämte stora områden kring staden. Irerna anföll hans manskap och han fick själv först ett spjut genom båda låren strax över knäna, vilket han emellertid bröt av, sedan fick han ett hugg i halsen av en yxa som blev hans död. Ska ha varit en duglig men härsklysten man, mycket storväxt med silkesljust hår ner på axlarna. [NFB, XVII/506; ES, II/109]